Geografisk Tidsskrift, Bind 50 (1950)

W. Evers: Suomi — Finland. Land und Volk im hohen Norden. Franckh'sche Verlagshandlung, Stuttgart 1950. 167 sidor, 30 kartor och diagram i texten, 16 planscher och 1 oversiktskarta.

Olavi Granö.

Side 156

Docenten vid tekniska högskolan i Hannover W. Evers har i den av honom redigerade serien „Kleine Länderkunden" utgivit en bok om Finland. Avsikten med detta arbete är att i en lättfattlig men likväl på vetenskaplig bas vilande form ge en bild af den östligaste av Nordens lander. Framställningen är ock i bästa mening både populär och vederhäftig. Författaren har forståelse även för en mindre kunnig läsare, som kanske icke vet mera om Finland an vad begreppen „de tusen sjöernas land", „sisu" („das unbedingte Willen zum Ausharren, zu besitzen") och „sauna", finnbastu, innebära.

Boken ger betydligt utöver det en geograf ex professo skulle vänta sig. Detta stör dock icke, och man medger gärna, att det heia behandlas på ett även för den geografiskt skolade läsaren mycket vinnande satt och att det geografiskt väsentliga tillbörligen understrykes. På ett fylligt och fängslande satt har författaren lyckats få fram det mesta för landet karakteristiska.

Arbetet stöder sig på grundliga litteraturstudier. Den nyaste Statistiken
har utnyttjats. Att icka finskspråkiga källor anlitats är
beklagligt, men nog så forståeligt.

Bokens första huvudafsnitt ägnas landets naturgeografi och inledessom
sig bor med uppgifter om det geografiska läget, gränserna,gestalt

Side 157

na,gestaltoch ytvidd. Östgränsens skiftesrika förflutna ägnas uppmärksamhet.Kustens söndrighet åskådliggores genom att meddela tvenne tal som ange kustens längd oberäknat vikar, holmar och skär (1100 km) och vikarna inberäknade (4600 km). Uppgift om den anlitade kartans skala saknas. Efter en geologisk översikt med huvudvikt på den kvartära historien skildras ytformerna och deras uppkomst. Kusterna, insjövattnen, växt- och djurvärlden få en kort — delvis all tf ör kort — karakteristik. Mera ingående behandlasklimatet och väderleken.

I de följande tvenne huvudavsnitten, „Volk und Kultur" och „Die Wirtschaft", som bilda bokens mest vägande del, behandlas kulturgeografin. Här har medtagits även ett kapitel om Finland som sportsnation, ävensom en översikt av landets politiska historia och andliga kultur, med vilken förf. avser diktningen, musiken, måleriet, skulpturen och arkitekturen. Allt detta har ju sin stora betydelse, då det galler ett arbete, vårs huvuduppgift är att göra Finland allsidigt känt, men hade lämpligare kunnat tagas upp till behandling i ett sista kapitel efter näringslivet, som närmare ansluter sig till tyskarnas „Länderkunde". Ett störande tryckfel i kapitlet om undervisningsväsendet bör korrigeras: Finlands statsuniversitet överflyttades från Åbo till Helsingfors 1828 (icke 1928).

Avsnittet om näringslivet är mycket givande med sine instruktiva kartor och statistiska uppgifter. En liten kontrovers mellan text och karta må dock annoteras. I texten upplyses läsaren alldeles riktigt om att vete odlas tämligen allmänt i norr ännu i lisalmitrakten, alltså så gott som i heia södra hälften av Finland, kartan åter låter vetets nordgräns löpa från Vasa till S:t Michel och vidare till Sortavalatrakten vid Ladoga. Denna sydligare gränslinje betecknar i Atlas over Finland, som anlitats som källa, nordgränsen för höstvetets odlingsområde; det är vårvetets område som stracker sig betydligt längre norrut, till trakten av Uleåborg och — som förf. framhåller - lisalmi.

Det sista huvudavsnittet, den regionalgeografiska syntesen, „Die Einzellandschaften", är kortfattad. Landet indelas i sex geografiska omraden, vid vilkas begränsning tydligen ytkonfigurationen varit bestämmande och vilka i tur och ordning underkastas granskning. Avsnittet utgör en sammanfattning av det tidigare i de skiida kapitlen behandlade, men innehåller även beaktansvärda nye synpunkter. Det har givetvis icke varit någon lätt sak på några få sidor åstadkomma en regionalgeografi over ett så pass vidsträckt land som Finland. Det torra uppräknandets fara har härvid varit

Side 158

överhängande. Det har dock lyckats författaren att hålla läsarens
intresse uppe även i denna sin skildring av de olika „naturliga
landskapen".

Arbetet avslutas med en bilaga innehållande statistiska tabeller,
en „tidtabell" till Finlands historia och litteraturförteckning.

De många kartorna i texten, av vilka största delen blivit ritad
enkom for detta arbete, stöda texten på ett ypperligt satt, likaså
de väl valda vackra planscherna. Olavi Granö.