Svensson, Harald. Periglacial research in the Norden countries.
Geografisk Tidsskrift 82: 25-29. Copenhagen, November 1982.

For studies of frozen-ground morphology Norden is an area of great interest due to the intense frost processes acting in the north and traces of frozen-ground features from former periods of cold climate in the southern parts.

Harald Svensson, Professor, fil. dr. Geographical Institute, University
of Copenhagen, Haraldsgade 68, DK-2100 Copenhagen 0.

Frostprocesser och deras morfologiska effekt i landytan har av geografiska skal varit ett givet studieobjekt i Norden, även langt innan termen periglacial först användes av Lozinski år 1909. I expeditions- och reserapporter, i kartbladsbeskrivningar, vetenskapliga tidskrifter och tryckta referat av diskussioner i naturvetenskapliga sällskap återfinnes många väldokumenterade beskrivningar av frostfenomen, ibland åtfoljda av tolkningsförsök beträffande bildningssätt och miljöberoende.

FRÅN BESKRIVNING TILL TOLKNING

Den för Nordskandinavien typiska frostmarksformen pals omtalas sålunda redan 1792 i en resebeskrivning avislärmingenislärmin- Pålson , fast då med beteckningen rüst. Keilhau (1831) och Reusch (1891) meddelar observationer från Nordnorge, och Kihlman (1890) beskriver och ger sin tolkning av fenomenet på Kolahalvön. Den korrekta morfogenetiska tolkningen lämnade sedan Fries och Bergström (1910), då också termen pals forstå gangen användes. G. Lundqvist tog 1951 upp palsproblemet, och formen har därefter ägnats ett stort antal studier av nordiska forskare. På detta satt har från de tidiga beskrivningarna av karaktärsformer i nordiska myromraden utvecklats systematiska forskningsinsatser, som gjort Norden till ett referensområde för den internationella palsforskningen.

Aven andra frostfenomen har tidigt observerats och beskrivits i nordiska omraden, men tiden har ej förrän langt senare, varit mögen för en korrekt tolkning. Detta galler t.ex. Steenstrups observationer av sprickfyllnader i Jylland (Steenstrup 1897), vilka för honom framkallade tanken på jordskalvssprickor. Av illustrationerna att döma rörde det sig om fossila iskilar. N ågon erfarenhet av recenta iskilspolygoner i arktiska omraden fanns ännu ej på Steenstrups tid, och jordskavlsalternativet, som han visserligen själv ifrågasatte, var det som låg narmast. 1939 tog Nørvang upp problemställningen i Danmark och påvisade kilformernas rätta Ursprung. Tiden var då väl förberedd genom de arbeten, som på 1930-talet utförts på kontinenten beträffande fossila frostmarksfenomen. I borjan av 1950-talet uttalade G. Lundqvist en förmodan, att iskilsstrukturer borde förväntas också i Skåne. I och med Johnssons arbete 1956 och senare fick detta antagande sin fulla bevisning. Fossila iskilar har sedan observerats i andra delar av Sydsverige, samt i Finland och Norge. Den korrekta tolkningen av detta fenomen har sålunda efter den tidiga observationen i Jylland först kunnat lämnas via erfarenhet från andra forskningsområden, sarskilt i Mellaneuropa.

BANBRYTANDE ARBETEN

Flera nu klassiska studier har utförts inom eller med anknytning till det nordiska området. Har kan nämnas B. Högboms klara framställning av frosten såsom geologisk faktor (1914), Nansens ingaende analys av frostaktiviteten vid bildningen av arktiska kustslätter (1922), Beskows banbrytande arbete om tjälbildning i finkorniga sediment (1935) och Müllers studier av pingobildning och pingotyper (1959). I detta sammanhang förtjänar nämnas också J. G. Anderssons korta men genom sin skarpsinniga analys alltjämt aktuella artikel om jordflytning i arktisk miljö (1906).

J. G. Anderssons uppsats har under årtionden varit inspirerande for studiet av de frostinducerade ytformer, som nu benämnes patterned ground. För den nutida forskningen inom detta område har sedan översiktsarbeten av Orvin (1942), G. Lundqvist (1945), J. Lundqvist (1962) och Thorarinsson (1951) samt Washburns processinriktade undersökningar i Östgrönland (Washburn 1967, 1969 a och b) och Jahns arbeten på Svalbard (1961 och 1967) varit stimulerande.

Massrörelser och sluttningsutveckling under periglaciala forhållanden har ibland forenats med studier av patterned ground men också tagits upp som en direkt problemställning, under 1950- och 1960-talen, aktiverad av den då arbetande IGU kommissionen för studier av sluttningsutveckling. Arbeten av Rapp (1960 a och b) och Rudberg (1958, 1962 och 1970) har väckt internationell uppmärksamhet. Rudberg har

i ett flertal arbeten också direkt studerat snöns speciella
inverkan i sluttningsutvecklingen genom s.k. nivation (bl.a.
Rudberg 1974).

FLYGBILDER ETT VÄRDEFULLT HJÄLPMEDEL

Nar flygbilder efter kriget så småningom kunde tagas i bruk av geomorfologer, betydde detta ett stort steg framåt för den viktiga del av forskningen, som omfattar upptackt och kartläggning av frostjordsformer. Med hjalp av flygfotografier har utbredningen av palsar och lokaliseringen av intressanta palstyper kunnat bestämmas (Hoppe och Olsson-Blake 1962, Svensson 1963a, Seppälä 1972b, Wramner 1973 och Åhman 1977) och forekomster av recenta eller subrecenta nonsorted polygons upptäckas (Rapp et al. 1962, Rapp and Annersten 1969 och Rapp and Clark 1971) samt nya pingolokaler registreras (Svensson 1971 och Liestøl 1976). En systematisk genomgång av aktiva periglacialformers identifierbarhet i flygfotos har nyligen lamnats av Åkerman (1980), som visar, att också små ytformer kan upptäckas i normalskaliga flygbilder.

Genom att flygfotografier nu används vid den geomorfologiska kartläggningen i olika delar av det nordiska området gives möjligheter att utöver de stora allmänna landskapsformerna också få en redovisning av de mestadels småskaliga periglacialformerna (Melander 1975 och senare, Humlum et al. 1977, Fogelberg och Seppälä 1978, Sollid og Tolgensbakk 1980 och Gretener et. al. 1980). Detta kartläggningsarbete kommer att få stor betydelse i försöken att åstadkomma en samlad uppfattning av de recenta periglacialformernas utbredning och frekvens i Norden. En sida av denna problemställning är periglacialformernas fördelning eller zonering i höjdled, vilken behandlats av Rudberg i flera arbeten (bl.a. 1972 och 1977).

Medan de aktiva periglacialformerna som regel framträder med väldefinierade konturer i landskapet, har de fossila elementen förlorat mycket av sina ursprungliga morfologiska karaktärer. De är därför svåra eller direkt omöjliga att upptäcka från markytan. För uppspårandet av dessa har flygbilder visat sig vara ett adekvat hjälpmedel. Polygonområden och pingos, som tidigare ej varit kända, har på detta satt kunnat kartläggas och undersökas såval i Island och Nordnorge (Friedman et al. 1971, Svensson 1962a, och 1963b) som i Jylland och Sydsverige (Christensen 1974 och 1978, Svensson 1962b, 1963c och 1964).

Våra dagars forskning kring de fossila frostjordsformerna kan füllt ut draga nytta av ett stort erfarenhetsmaterial från nutida arktiska omraden. Påpekas kan t.ex. den utomordentliga betydelse Leffingwells beskrivning av den recenta bildningen av iskilspolygoner (Leffingwell 1915) har fått för tolkningen av fossila iskilar i nu permafrostfria omraden. Nordiska forskare soker sig också i allt större antal till arktiska omraden för att själva studera processer och direkt uppleva den arktiska miljö, som en gang också rådde och påverkade landskapsbildningen i sydligare delar av det nordiska området.

SENT IDENTIFIERADE PERIGLACIALFORMER

Med flygbilder som rekognosceringsinstrument tillsammans med den ökade möjligheten att färdas till och vistas i arktiska omraden har också tillfälle till en fullständigare inventering av den periglaciala formvärlden erhållits. Några nya eller förut mindre kända formtyper har härvid börjat redovisas från nordiska högarktiska omraden. Som exempel kan nämnas naled/icing (Liestøl 1976, Åkerman 1980 och 1981 samt Humlum och Svensson 1982) och rock glacier (Weidick 1968 och 1975, Eyles 1978 och Humlum 1982 a och b). Till denna kategori, fast med fossil karaktär, kan också hänföras de periglacialt omformade (asymmetriska) dalar som Johnsson (1961) och Mattsson (1961) beskrivit från Skåne samt den arbetshypotes om glacial- och nivationsnischer på Soderåsen, som Rapp framlägger i denna volym (1982). Arbetena är ännu ganska fåtaliga, men en stegrad aktivitet kan skönjas.

PALEOKLIMATISKA INDIKATORER

Erfarenheter från nutida arktiska omraden inom och utom Norden har givit oss en god bild av den periglaciala miljon och dess formrikedom. Försök till en rekonstruktion av den periglaciala miljon i tidigare arktiska omraden med ledning av geomorfologiska vittnesbörd blir därför en intressant forskningsuppgift. Den är emellertid svar, eftersom ursprungligt arktiska former eliminerats eller fått en diffus karaktär till följd av klimatförändringen, då isen försvann ur jorden, samt i forening med efterföljande erosion. Den periglaciala formbilden kan därför endast högst ofullständigt dokumenteras. En del fossila element har dock kunnat urskiljas.

De fossila polygonmönstren har behandlats i det foregående. Förutom att de indikerar, att permafrost förekommit, ger de också utifrån de termiska villkor, som erfordras för deras uppkomst, en viss uppfattning om temperaturforhållanden i den arktiska miljon med bl.a. en möjlighet till bedömning av årsmedeltemperaturen (Christensen 1974, Svensson 1973 och 1978).

Av andra klart klimatberoende element kan nämnas den eoliska ackumulationseffekten i form av dynbildning, behandlad av bl. a. I. Hogborn (1923), Hörner (1927) och Seppälä (1972 a och 1973), och erosionseffekten, som kan utläsas ur vindslipning i berggrundsmaterial. Beträffande den senare processen foreligger observationer av recent arktisk vindeffekt av bl.a. Fristrup (1953) och Åkerman (1980) men också mycket tidiga meddelanden i kartbladsbeskrivningar om iakttagelser av fossil vindslipning i fast berg. På senare tid har dessa iakttagelser aktualiserats i samband med att en hel del nya lokaler upptäckts och studerats bl.a. för en rekonstruktion av vindsystem i den periglaciala miljon (Mattsson 1952 och 1957, Hillefors 1969, Svensson 1972 och 1981, Johnsson 1978 och 1980 samt Berthelsen 1982). lakttagelserna visar bl.a., att en utpräglad ostvindregim rått i Sydskandinavien under en period av den senglaciala tiden.

FORSKNINGSAKTIVITET OCH PUBLICERING

Det växande intresset for periglacialforskning i Norden får ett klart uttryck i det stigande antal artiklar av nordiska forskare och andra, som publicerats under de senaste rtiondena. Glädjande är också att forskare väljer direkt periglaciala problemställningar for sina doktorsavhandlingar (Rapp 1961, Ohlson 1964, Strömqvist 1973, Wramner 1973, hman 1977, Kolstrup 1980, Söderman 1980 och Åkerman 1980).

Bcfrämjandc for den periglaciala forskningen i Norden har varit det ökade internationella samarbetet mellan institutioner och forskare både inom och utom Norden. Samarbetet har också kanaliserats via internationella kongresser och arbetsgrupper. Här förtjänar sarskilt att nämnas de internationella permafrostkongresserna samt IGU arbetsgruppen/kommissionen rörande periglacialfenomen.

Publiceringen av periglacialarbeten sker som regel i geografiska och geologiska facktidsskrifter och serier, vilket garanterat en nationeli och även rätt god internationell spridning. En publikation med direkt inriktning på frostproblem har saknats men finns sedan 1970, nämligen »Frost i jord« utgiven på initiativ av det norska »Udvalg for permafrost«. Denna publikation har speciell inriktning på tekniska och praktiska problem i permafrost.

Bibliografier for enskilt land och litteraturöversikter av forskningsaktivitet inom frostjordsforskningen har utarbetats av Corbel (1956), Rapp och Rudberg 1960 och 1964), Forsgren (1968) och Aartolahti (1980). Det kan finnas skäl att sammanställa en nordisk bibliografi for periglacialforsningen, och ett utkast kommer att presenteras på symposiet.

Det stigande intresset for periglaciala forskningsproblem i Norden i forening med de unika mojligheter till en allsidig behandling av frostmarksprocesser, som det nordiska området erbjuder med de aktiva processerna i norr och de fossila spåren av en arktisk miljö i soder, synes val motivera bildandet av en Nordisk arbetsgrupp. Ett forslag härtill kommer att föreläggas det Forstå nordiska symposiet i periglacial geomorfologi, vilket med stod från Nordisk kulturfond och Statens naturvetenskapliga forskningsråd avhålles i Båstad den 7.-10. september 1982.

RESUMÉ

Som følge af de nordiske landes geografiske placering, har frostfænomener her længe været objekt for iagttagelser og studier. Tidlige observationer foretoges i tilknytning til geologiske undersøgelser og ekspeditioner, og er derfor omtalt i geologiske tidsskrifter og rejsebeskrivelser. Disse tidlige iagttagelser har haft stor betydning som videnskabelig dokumentation samt som inspiration for senere studier af nordiske forskere. Fordi beskrivelserne generelt er affattet på et af de nordiske sprog, har de dog desværre ikke opnået den opmærksomhed i lande uden for Norden, som de fortjener.

Med udgangspunkt i sådanne tidlige observationer fik undersøgelserne i løbet af 1900-tallet mere og mere karakter af systematiske undersøgelser af bestemte periglaciale problemstillinger. Som eksempler herpå kan nævnes problemer vedrørende dannelsen af blokhav, palser, strukturjord samt aktiviteten af æoliske processer i et arktisk miljø. Flere nordiske arbejder opfattes i dag som klassiske i den internationale periglacialforskning.

Nye ideer samt frugtbare forskningsmetoder er successivt tilført nordisk periglacialforskning gennem internationale kontakter, - ikke mindst kanaliseret gennem de internationale permafrostkongresser samt den internationale geografunions arbejdsgruppe/kommission for periglaciale studier. Internationalt opfattes Norden som værende et attraktivt område som følge af de recente frostprocesser i nord, og de fossile spor af frostjordsformer fra tidligere arktiske klimaperioder i syd. Ved hjælp af flybilleder lader disse fossile spor sig endog påvises i de iandbrugsmæssigt udnyttede sydligste dcic at Norden.

SUMMARY

Frost processes and frozen-ground problems have - naturally enough - since long been the subject of investigations in the Norden countries. Early observations of these phenomena were made during geological studies or expeditions such as documented in geological series, or in travel reports, today constituting a treasury of experience of which scientists from whole Norden can take advantage because the Nordic languages are so much alike. It can be regretted that just linguistic problems have been a hindrance for scientists outside Norden to study these early experiences. The material has served as starting point and inspiration in Norden for later periglacial research which, during the 19th century, in a more and more systematic way have focussed upon concrete problems such at the morphogenesis of block fields, palsas, special types of patterned ground, and the activities of eolian processes in arctic environments.

After World War 11, new ideas and fruitful modes of tackling the problems have been brought to Nordic geomorphologists by international collaboration, not least from the international permafrost congresses and the IGU Working-group/Commission on the significance of periglacial phenomena. Thus, aerial photographs have proved to be an adequate tool for detecting periglacial features. By means of air photos it has been possible to trace fossil ice-wedge polygons also in southern, now intensely cultivated areas, where they, especially during dry seasons, stand out as crop marks.

For periglacial research, Norden is a very representative area because of the still active processes in the north and of the fossil features found especially in the south. Therefore, systematic studies can be carried out, which also make possible comparisons of climatic conditions in nowadays periglacial areas with paleo-climatic evidences of a former periglacial environment.

LITTERATUR

Aartolahti, T., 1969: On patterned ground in southern Finland.
Ann. Acad. Scient. Fenn. A 111, 104.

Aartolahti, T. 1970: Fossil ice-wedges, tundra polygons and recent
frost cracks in southern Finland. Ann. Acad. Scient. Fenn. A 111,
107.

Aartolahti, T. 1980: Periglasiaalisen morfologian tutkimus
Suomessa. Terra 92:2.

Andersson, J. G. 1906: Solifluction, a component of subaerial denudation.
Journ. of Geol. 14.

Berthelsen, A., 1982: Enkanter og trekanter. Varv 1982:2.

Beskow, G., 1935: Tjalbildningen och tjallyftningen med sårskild
hansyn till viigar och jarnvågar. Sveriges Geol. Unders. Ser. C
375.

Cailleaux, A., 1942: Les actions éoliennes périglaciares en Europe.
Soc. Géol. de France 21.

Christensen, L, 1974: Crop marks revealing large-scale patterned
ground structures in cultivated areas, southwestern Jutland, Denmark.
Boreas 3.

Christensen L, 1978: Waterstress conditions in cereals used in recognizing fossil ice-wedge polygonal patterns in Denmark and northern Germany. Proc. Third Intern. Conf. on Permafrost. Edmonton.

Corbel, J., 1954: Sols polygonaux et »terrasses marines« du Spitsberg.
Rev. Géogr. Lyon 29.

Donner, J. et al. 1968: Ice wedges in southern Finland. Geol. Foren.
i Sthlm. Förh. 90

Eyles, N., 1978: Rock glaciers in Esjufjöll nunatak area, southeast
Iceland. Jökull 28.

Fogelberg, P. and Seppälti, M. 1978: Geomorfologinen yleiskartta
maanimittaushallituksen karttapaino. Helsinki.

Forsgren, 8., 1968: Studies of palsas in Finland, Norway and Sweden
1964-1966. Biul. Perygl. 17.

Friedman, J. D. et al., 1971: Observations on Icelandic polygon
surfaces and palsa areas. Photo interpretation and field studies.
Geogr. Ann. 53A.

Fries, T. och Bergström, E., 1910: Några iakttagelser öfver palsar
och deras forekomst i nordligaste Sverige. Geol. Foren, i Sthlm.
Förh. 32.

Fristrup, 8., 1953: Wind erosion within the Arctic desert. Geogr.
Tidsskr. 52.

Frost i jord. Utgiven av Det norske udvalg for permafrost. Oslo.
G retener, B. et al., 1980: Naturgeografisk dokumentation av former

Hillefors, Å„ 1966: Iskilar i norra Halland. Svensk Geogr. Årsb. 42.
Hillefors, Å„ 1969: Västsveriges glaciala historia och morfologi.

Medd. Lunds Univ. Geogr. Inst. Avh. 60.

Hillefors, Å„ 1978: The lateglacial climate in western Sweden.
Dansk Met. Inst. Klim. Medd. 4.

Hoppe, G. och Olsson-Blake, 1., 1963: Palsmyrar och flygbilder.
Ymer 1963:1-2.

Humlum, 0., 1982a: Rock glaciers in northern Spitsbergen: A discussion.
Journ. of Geol. 90.

Humlum, 0., 1982b: Rock glacier types on Disko, central West
Geogr. Tidsskr. 82.

Humlum, 0., et. al 1977: Arktisk geomorfologi. Godhavn 1976.
Københavns Univ. Geogr. Inst.

Humlum O. og Svensson, H., 1982: Naledi i Grönland. Flyfotografisk
inventering af perennerende flod- og kildeis i Grønlandske
permafrostområder. Geogr. Tidsskr. 82.

Högbom, 8., 1914: Über die geologische Bedeutung des Frostes.
Bull. Geol. Inst. Uppsala 12.

Högbom, /., 1923: Ancient inland dunes of northern and middle
Europe. Geogr. Ann. 5.

Hörner. N. G., 1927: Brattforsheden. Ett värmländskt randdelta-

komplex och dess dyner. Sveriges Geol. Unders. Ser. C 342.
Jahn, A., 1961: Quantitative analysis of some periglacial processes

in Spitsbergen. Univ. Wroclavski. Nauki Przyrodnicze Ser. B 5.
Jahn, A., 1967: Some features of mass movement on Spitsbergen

slopes. Geogr. Ann. 49A.

Jahn, A., 1979: The Varanger peninsula (Norway) and the problem
of fossilisation of periglacial phenomena in Europe. Geogr. Ann.
61 A.

Johnsson, G., 1956: Glacialmorfologiska studier i södra Sverige.
Medd. Lunds Univ. Geogr. Inst. Avh. 31.

Johnsson, G., 1958a: Submoraine ice-wedges in western Scania.
Geol. Foren, i Sthlm. Förh. 80.

Johnsson, G. 1958b: Periglacial wind and frost erosion at Klågerup
S. W. Scania. Geogr. Ann. 40.

Johnsson, G., 1959: True and false ice-wedges in southern Sweden.
Geogr. Ann. 41.

Johnsson, G., 1961: Periglaciala dalar i sydligaste Sverige. Geol.
Fören. i Sthlm. Förh. 83.

Johnsson, G., 1962: Periglacial phenomena in southern Sweden.
Geogr. Ann. 44.

Johnsson, G., 1964: Periglacial ice-wedge polygons at Hässleholm
southernmost Sweden. A short preliminary report. Zeitschr. f.
Geomorh. N.F. 8.

Johnsson, G., 1980: Periglacial vindslipning i Dalby-Lundområdet.
Svensk Geogr. Årsb. 56.

Johnsson, G. 1981: Fossil patterned ground in southern Sweden.
Geol. Foren, i Sthlm. Förh. 103.

Keil hau, B. H., 1831: Reise i Ost- og Vest-Finnmark samt til Bee-

ren-Eiland Spitsbergen i Aarene 1827 og 1828. Christiania.
Kihlman, A. 0., 1890: Pflanzenbiologische Studien aus Russisch

Lappland. Acta Soc. pro Fauna et Flora Fennica 6:3.

Kolstrup, E., 1980: Climate and stratigraphy in northern Europe
between 30.000 B.P. and 13.000 B.P. with special reference to the
Netherlands. Medd. Rijks Geol. Diesnt 32:15.

Liestøl, 0., 1976: Pingos, springs and permafrost in Spitsbergen.
Norsk Polarinst. Årb. 1975.

Lozinski, W., 1909: Über die mechanische Verwitterung der Sandsteine
in gemässigten Klima. Bull. Intern. Acad. Seil. Gracoville
Cl. Sei. Math, et Nat. 1.

Lundqvist, G., 1945: Frostens och markvattnets inverkan. De
svenska fjällens natur. STF:s handböcker om det svenska fjället

2.

Lundqvist, G., 1951: Blocksänkor och några andra frostfenomen.
Geol. Foren, i Sthlm. Förh. 73.

Lundqvist, J., 1962: Patterned ground and related frost phenomena
in Sweden. Sveriges Geol. Unders. Ser. C 583.

Mangerud, J. and Skreden, S. A., 1972: Fossil ice wedges and
ground wedges in sediments below the till at Voss, western Norway.
Norsk Geol. Tidsskr. 52.

Mattsson, A., 1957: Windgeschliffenes Gestein im südlichsten
Schweden und auf Bornholm. Svensk Geogr. Årsb. 33.

Mattsson, A., 1961: Asymmetriska dalar i Skåne och på Jylland.
Svensk Geogr. Årsb. 37.

Mattsson, A., 1962: Morphologische Studien in Südschweden und
auf Bornholm über die nichtglaziale Formenwelt der Felsenskulptur.
Medd. Lunds Univ. Geogr. Inst. Avh. 39.

Melander, 0., 1975-1979: Geomorfologiska kartblad av fjällomraden
i Statens Naturvårdsverks PM-serie.

Milthers, V., 1907: Sandslebne stens form og dannelse. Dansk Geol.
Foren. 3:13.

Müller, F., 1959: Beobachtungen über Pingos. Medd. om Grønl.
153:3.

Nansen, F., 1922: The strandflatand isostasy. Videnskabsselsk. Skr.
I. Mat-Naturv. Kl. 1921.

Nørvang, A., 1942: Frostspalter i Jylland. Medd. Dansk Geol.
Foren. 10:2.

Okko, V., 1954: Periglasiaalisesta morfologiasta Suomessa. Terra
66:2.

Ohlson, 8., 1964: Frostaktivität, Verwitterung und Bodenbildung in

den Fjeldgegenden von Enontekiö. Finnish Lappland. Terra 89:3.
Orvin, A. K., 1942: Om dannelsen af strukturmark. Norsk Geogr.

Tidsskr. 9.

Pålson. S., 1945: Ferdabok, dagbaekur og ritgerdir 1791-1797.
Reykjavik.

Rapp, A. 1960a: Recent development of mountain slopes in Kärke-

vagge and surroundings, northern Scandinavia. Geogr. Ann. 42.
Rapp, A.,\ 960b: Talus slopes and mountain walls at Tempelfjorden,

Spitsbergen. A geomorphological study of the denudation of
slopes in an arctic locality. Norsk Polarinst. Skr. 119.

Rapp. A. 1982: Periglacial nivation cirques and local glaciations in
the rock canyons of Soderåsen, Scania, Sweden. A discussion and
new interpretation. Geogr. Tidsskr. 82.

Rapp, A. et al. 1962: Iskilar i Padjelanta. Ymer 1962:3.
Rapp, A. and Rudberg, S., 1960: Recent periglacial phenomena in

Sweden. Biul. Perygl. 8.

Rapp, A. and Rudberg, S., 1964: Studies on periglacial phenomena
in Scandinavia 1960-1963. Biul Perygl. 14.

Rapp, A. and Annersten, L, 1969: Permafrost and tundra polygons

in northern Sweden. The periglacial environment (Ed. T. Péwé).
Rapp, A. and Clark, G. M., 1971: Large nonsorted polygons in

Padjelanta national park, Swedish Lappland. Geogr. Ann. 53A.
Reusch, H., 1891: Det nordliga Norges geologi. Christiania 1891.
Rudberg, S. 1962: A report on some field observations concerning

Rudberg, S., 1970: Recent quantitative work on slope processes in
Scandinavia. Zeitschr. f. Geomorph. Supl. B. 9.

Rudberg, S., 1972: Periglacial zonation - a discussion. Göttinger
Geogr. Abh. 60.

Rudberg, S., 1974: Some observations concerning nivation and snow
melt in Swedish Lappland. Abh. d. Akad. d. Wiss. in Göttingen
Math. -Phys. Kl 111:29.

Rudberg, S., 1977: Periglacial zonation in Scandinavia. Abh. d.
Akad. d. Wiss. in Göttingen Math.-Phys. Kl. 111:31.

Schunke, E., 1975: Die Periglazialerscheinungen Islands in Abhängigkeit
von Klima und Substrat. Abh. d. Akad. d. Wiss. in
Göttingen Math.-Phys. Kl. 111:30.

Salmi, M., 1970: Investigations on palsas in Finnish Lappland. Proc.
UNESCO Symp. on the Ecology of Subarctic Regions in Helsinki
1966.

Seppälä, M. 1972a: Location, morphology and orientation of inland
dunes in northern Sweden. Geogr. Ann. 54A.

Seppälä., M., 1972b: Palsojen levinneisydestä Fennoskandiassa.
Terra 84:4.

Seppälä, M., 1973: On the formation of periglacial sand dunes in
northern Fennoskandia. 9th Congr. INQA. New Zealand.

Seppälä, M., 1976: Seasonal thawing of a palsaat Enontekiö, Finnish
Lappland in 1974. Biul. Perygl. 26.

Seppälä, M., 1979: Recent palsa studies in Finland. Acta Univ.
Ouluensis A 82. Geol. 3.

Sollid, J. L. and Sørbel, L, 1974: Palsa bogs at Haugtjørnin, Dovrefjell,
south Norway, Norsk Geogr. Tidsskr. 18.

Sollid, J. L. og Tolgensbakk, J., 1980: Vardø. Kvartærgeologi og
geomorfologi. 1:50000. Geogr. Inst. Oslo.

Steenstrup, K. J. V., 1897: Jordskælvsspalter. Dansk Geol. Foren. 4.
Strömqvist, L., 1973: Geomorfologiska studier av blockhav och

Svensson, H., 1962a: Note on a type of patterned ground on the
Varanger peninsula, Norway. Geogr. Ann. 44.

Svensson, H., 1962b: Ett monster i marken. Svensk Geogr. Årsb. 38.
Svensson, H. 1963a: Några iakttagelser från palsområden. Norsk

Geogr. Tidsskr. 18.

Svensson, H., 1963b: Tundra polygons. Photographic interpretation
and field studies in North-Norvegian polygon areas. Norges Geol.
Unders. 223.

Svensson, H., 1963c: Some observations in West-Jutland of a polygonal
pattern in the ground. Geogr. Tidsskr. 62.

Svensson, H., 1964: Fossil tundramark på Laholmsslätten. Sveriges
Geol. Unders. Ser. C 598.

Svensson, H., 1967: Jordskalven vid Hallandsåsen i februari 1967.
Geol. Foren, i Sthlm. For. 89.

Svensson. H.. 1971: Pingos i yttre delen av Adventdalen. Norsk
Polarinst. Årb. 1969.

Svensson, H., 1972: Vindaktivitet på Laholmsslätten. Svensk
Geogr. Årsb. 48.

Svensson, H., 1973: Distribution and chronology of relict polygon
patterns on the Laholm plain, the Swedish west coast. Geogr.
Ann. 55A.

Svensson, H., 1975: Fossila iskilspolygoner i nordvästra Skåne.
Svensk Geogr. Årsb. 51.

Svensson, H., 1976: Pingo problems in the Scandinavian countries.
Biul. Perygl. 26.

Svensson, H., 1978: Ice wedges as geomorphological indicator of
climatic changes. Dansk Met. Inst. Klim. Medd 4.

Svensson, H., 1981: Vinderosion i bergblock. Svensk Geogr. Årsb.
Svensson, H., 1982: Valley formation initiated by ice-wedge poly

gonal nets in terrace surfaces. Biul. Perygl. 29.

Söderman, G., 1980: Slope processes in cold environments of northern
Finland. Fennia 158:2.

Thorarinsson, S., 1951: Notes on patterned ground in Iceland with

particular reference to the icelandic »flas«. Geogr. Ann. 33.
Thorarinsson, S., 1964: Additional notes on patterned ground in

Iceland with particular reference to ice-wedge polygons. Biul.
Perygl. 14.

Washburn, A. L. 1967: Instrumental observations of mass-wasting
in the Mestersvig district, northeast Greenland. Medd. om
Grønland 166:1.

Washburn, A. L, 1969a: Weathering, frost action and patterned
ground in the Mestersvig district, northeast Greenland. Medd. om
Grønland 176:4.

Washburn, A. L, 1969b: Patterned ground in the Mestersvig district,
Northeast Greenland. Biul. Perygl. 18.

Weidick, A., 1968: Observations on some Holocene glacier fluctuations
in West Greenland. Medd. om Grønland 165:6.

Weidick, A., 1975: A review of quaternary investigations in Greenland.
Ohio State univ. of Polar Stud. Rep. 55.

Wramner, P., 1967: Studier av palsmyrar i Laivadalen, Lappland.
Teknik och natur. Festskr. tillägnad G. Beskow.

Wramner, P., 1973: Palsmyrar i Taavavuoma, Lappland. Göteborgs
Univ. Naturgeogr. Inst. Rapp. 3.

Åhman, R., 1977: Palsar i Nordnorge. Medd. Lunds Univ. Geogr.
Inst. Avh. 78.

Åkerman, J., 1980: Studies on periglacial geomorphology in West
Spitsbergen. Lunds Univ. Geogr. Inst. Avh. 89.

Åkerman, J., 1981: Studies on naledi (icings) in West Spitsbergen.
Proc. of 4th. Canadian Permafr. Conf. Calgary 1981.