Forskningssamarbetet i Norden

Ingen annanstans i världen har ett sådant forskningssamarbete utvecklat sig som mellan de nordiska länderna. Det spontana samarbetet mellan forskarna har har gamla anor. Vid sidan av detta uppstod efter andra världskriget ett organiserat, av den offentliga sektorn understött forskningssamarbete, som under 1960-talet nådde sin nuvarande omfattning.

For det forstå kan det nordiska forskningssamarbetet ses som en spontan samverkan mellan forskare, vilket i en del fall har lett till ett av finansiärerna stött organiserat informationsutbyte i form av nordiska vetenskapliga samfund, symposier och publikationsserier, eller till gemensamma forskningsprojekt eller slutligen till mer eller mindre permanenta institutioner. Praktiskt forskningssamarbete kan innebära en gemensamt utförd forskningsprocess eller ett nordiskt forskningsobjekt med gemensamt valt innehåll.

For det andra är det fragå om bildandet av forskningspolitiska organ som kan handha frågor som ror informationen, planeringen eller beslutsfattandet i anslutning till forskningen. Jämförd med den nationella forskningspolitiken är situationen annorlunda inom den samnordiska forskningspolitiken. I varje land har en forskningsorganisation, som bygger främst på forskningsrådssystemet, uppnått betydande dimensioner. Däremot har den samnordiska forskningsorganisationen utvecklat sig betydligt senare och är fortfarande mycket svagare. Då uppstår frågan om i vilken grad man i det nordiska samarbetet bor sträva till en centralisering eller koordinering som motsvarar den nationella och på vilket plan detta samarbete bor ske. Svaret är beroende av huruvida nordismen i de enskilda nordiska ländernas forskningspolitik är en målsattning, således ett mellansteg mellan nationell och internationell verksamhet, eller bara ingår i varje lands internationella forskningssamarbete som en oskiljbar del därav.

Det mest synliga resultatet på den samnordiska forskningspolitikens område är grundandet av det nordiska kultursekretariatet och den rådgivande kommittén for forskning (RKF) 1972 samt det nordiska ministerrådets sekretariat i Oslo 1973. Som bast pågår en omorganisation. Denna kommer att leda till grundandet av ett Nordiskt forskningspolitiskt råd och slopandet av den rådgivande kommittén for forskning. I vilken man detta nya organ kommer att få tå hånd om sektorforskningen som varit understand sekretariatet i Oslo är ännu ej avgjort. Inom forskningsrådsorganisationen bildades samarbetsorgan (NOS) under slutet av 1960-talet. Inom geografin existerar relativt litet organiserat forskningssamarbete jämfört med många andra omraden. Geografin deltar nog i många verksamhetsformer samt bl.a. i två permanenta system, nämligen »Nordiska geoexkursioner till Island« och »Nordplan«.