Fogelberg, Paul: Geografin vid universiteten och i samhället i Finland.
Geografisk Tidsskrift 83: 3-4. Copenhagen, June l, 1983.

Geography as a science in Finland: Research and University training
as well as the application of geography in the community. 1982.

Paul Fogelberg, professor, Geografiska institutionen, Helsingfors
Universitet, Regeringsgatan 11-13, SF-00100 Helsingfors 10, Finland.

Geografin fick formell status som akademiskt arnne år 1890, då Ragnar Hult blev utnämnd till docent i geografi vid Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland. Den forstå professorn i geografi var Johan Evert Rosberg, som blev utnämnd 1902. Redan innan geografins tid som akademiskt läroämne noterades geografins betydelse narmast på två olika satt: som allmanbildande information om jordens lander och folk, och som ett regionalt forskningssätt inom olika vetenskaper, som undersöker jordens yta. Den forstå gruppen är alltjämt av betydelse i skolgeografin och i vissa tilllämpningar av geografiskt stoff, ur den senare gruppen har den egentliga vetenskapliga geografin utvecklats.

GEOGRAFIN VID UNIVERSITETEN

Vid sammanlagt tio universitet eller högskolor i Finland finns det en institution för geografi (resp. ekonomisk geografi resp. regionalvetenskap), dar undervisning ges och forskning bedrivs. I Finland har geografin vid universiteten bibehållits som ett enda ämne, vilket självfallet ej hindrar specialisering. Endast vid handelshögskolorna är ämnet ekonomisk geografi, och vid Tammerfors universitet regionalvetenskap.

Undervisning

Vid universiteten har en examensreform genomförts under de senaste åren. Geografin bildar ett sk. utbildningsprogram med tre inriktningsalternativ: ämnesläraren, geografen och regionplaneraren. Ämneslärarstudierna omfattar geografi och biologi och har ett stärkt inslag av pedagogik. De syftar till att ge kompetens för ämneslärare vid grundskolans högstadium och i gymnasiet. Det geografiska inriktningsalternativet ger inte i sig kompetens för några speciella uppgifter, men de som gått igenom det kan - allt beroende på personliga kvalifikationer - eventuellt tänka sig en bana inom u-landsarbete, journalistik, förlagsarbete o.dyl. Regionplaneraralternativet är stärkt inriktat på praktisk verksamhet som planerare. Det är för tidigt att yttra sig om betydelsen av dessa utbildningsprogram, då reformen ännu är så ung, att ingen ännu har hunnit tå examen enligt dem.

For skar r ekry teringen ställer sig nuförtiden vansklig på grund av en hotande eller delvis akut akademisk arbetslöshet och en i det närmaste total stagnation i antalet tjänster och befattningar vid universiteten. Den starka utbyggnaden av högskolsektorn i slutet av 1960-talet och borjan av 1970-talet förde med sig en stark forskarrekrytering, vilket sedermera hade som följd att de nybildade vakanserna fylldes med rätt unga människor, som ännu länge kommer att innneha sina tjänster. Assistenttjänsterna, som på somliga hall gärna tolkas som vidareutbildningsplatser, har i hög grad mist denna funktion, då de till stor del innehas av doktorer och docenter, för vilka det i talrika fall inte finns någon chans att få någon högre tjänst. Det har sin fordel att ha erfaret folk på institutionerna, men i det långa loppet kan det också leda till stagnation.

Finansieringen av forskningen. Finlands Akademi finansierarforskning genom anslag för avlönande av arbetskraft, för anskaffande av apparatur, för resor och för publicering. Geografin sorterar av gammal tradition under naturvetenskapligakommissionen, vare sig det galler natur- eller kulturgeografisktorienterade projekt. För att hjälpa beslutsfattarnavid forskningsfinansieringen har Geografiska Sällskapeti Finland utarbetat ett forskningsprogram (publicerat på

finska i Terra 94:4, 1982), i vilket det foreslås, att följande
forskningsområden skulle prioriteras vid anslagsbeviljningen:

- forskning om geografisk forskning

- forskning som syftar till att utveckla geografiska informationssystem
och adb-tillämpningar

- den geografiska utforskningen av naturen, specieilt relationerna
mellan naturmiljön och människan

- utforskning av samhällets regionala dynamik, bl.a. i relation
till regional differentiering, regional disparitet och
regionpolitisk planering

- forskning som galler undersökning av omständigheter som
beror på Finlands geografiska läge.

Tvürvetenskaplig forskning forekommer t.ex. i form av samarbete mellan naturgeografer och kvartärgeologer. Som ett tvärvetenskapligt projekt kan också arbetet på den nya editionen av Atlas over Finland betecknas - det är rätt mycket originalforskning som utförs for detta verk.

GEOGRAFIN I SAMHÄLLET

Traditioneilt har lärarbanan varit den enda sakra framtiden for en som har slagit sig på att studera geografi, om också forskarbanan tedde sig rätt lockande for många ännu i borjan av 1970-talet. Forlagen har anstaut ett antal geografer bl.a. som redaktörer för uppslagsverk och skolböcker (nämnas kan att verkställande direkteren för ett av de ledande forlagen är fil.mag. med geografi som huvudämne), inom statliga förvaltningsuppdrag har ett fåtal fått sin utkomst, och geografisk! utbildade har också fått anställning vid Rundradion. Då planeringsgeografer borjade utbildas i slutet på 1960-talet öppnades småningom nya banor för geografer med denna specialisering. Geografer har kunnat placeras både inom den offentliga planeringssektorn och i privata planeringsbyråer. Vid en enquete som Foreningen för planeringsgeografi utförde år 1981, då medlemmarna blev tillsända ett frågeformular, visade de sig att följande yrkesgrupper var de mest representerade bland planeringsgeograferna: - forskare (22% av dem som svarat)

- planeringssekreterare (18%)
- assistenter (7%)

- planerare (6%)

- näringsombudsmän (5%)

Undersökningen visade emellemertid också, att avlöningen
och anställningsförhallandena för ett stort flertal ej var
tillfredsställande.