Ortenblad, Olle & Ofverholm, Charlie: Sanering i storstadscentra.
Vem vill bo centralt? Geografisk Tidsskrift 83: 65-73. May L, 1983.

Intraregional migrations show distinct patterns. Very often there is a total migration loss from the city centre. Nevertheless the city centre gains people in the age of 20-25. When those people form families, a lot ofthern move to the suburbs. A result is increasing dominance of small households in the city centre and of large households in suburban areas with detached houses. The multistorey houses between the city centre and the suburbs obtain an old population without any generation change. When the city centre is renewed, it is necessary to take the migration patterns into consideration.

Olle Ortenblad, planning director. Master planning dept. Town planning office, Box 2554, 403 17 Göteborg, Sweden. Charlie Ofverholm, planning director. Housing dept. Box 2226, S 403 14 Göteborg.

Inledningsvis presenteras några bilder från flerfamiljshusmiljöer i Göteborg. De representerar i stort sett ung bebyggelse med varierande lägen. Saväl city som övriga centrala lägen är representerade av nysanerade omraden eller hus. Därutöver visas några bilder av 1930-40- och 50-talsbebyggelse från södra delarna av det centrala stadsområdet (Johanneberg - Gudheden). Ytterområden representeras av bebyggelse från 1950-60- och 70-talen (Kviberg - Kortedala - Bergsjön, Angered, Biskopsgården, Högsbo).

Det framgår tydligt av bilderna, att vad vi i dag upplever som alltför stora, enformiga hus eller mindre tilltalande hus/kvartersmiljöer finns i relativt ung bebyggelse. Men det finns också hus/miljoer, som de fiesta nog upplever positivt. Man hör sällan något negativt om de centrala miljöerna men desto mer om ytterområdena. Detta kan delvis bero på, att man i förortsbebyggelsen mer uppfattar enstaka hus medan man ser husen som en massa, i klump, centralt. En annan förklaringsgrund kan vara, att man i själva verket soker och värdesätter olika saker i förort och i centrum. Det är denna förklaringsgrund, alltså hur människor upplever hus och miljöer i olika lägen, som vi skall försöka belysa något.

Innan vi behandlar några omraden, vill vi gärna betona ett par principiella aspekter på planering. Vare sig vi behandlar en funktionellt avgränsad region i sin helhet eller delar av en sådan region, maste vi beakta de två huvudsätten att planera. Det ena är ämnessektoriellt och innebär, att man behandlar t ex bostadssektorn för sig, det andra betraktelsesättet innebär, att man behandlar delområden, territorier, var for sig. Sektoriell planering forekommer i synnerhet på riksnivå men spelar stor roll även inom kommuner. Territorien planering forekommer mest på lagre nivå, oftast inom delar av en kommun, men också nar en kommun inom en funktioneli region (t ex en storstadsregion) planerar utan starkare samordning med de andra kommunerna i regionen. Självfallet är ingendera typen av planering bra, utan det kravs både en samordning av den ämnessektoriella planeringen inom en region och en samplanering mellan ämnesektorer och regiondelar/områden. 1960-talet praglades i mycket av en sektoriell grundsyn även inom den kommunala planeringen, medan på 1970-talet intresset gradvis fokuserades på »omraden«. Skall 80-tallet innebära en balans, samordning, mellan de olika planeringssätten?

De mest centrala ytorna i en storstad har alltid utnyttjats av en mångfald olika aktiviteter. Förändringar i användningen har varit sarskilt påtagliga under senare år. Vi skall därför söka ge en översikt over de viktigaste intressenterna i dag.

Intressenterna kan indelas efter många olika kriterier. Alla indelningar tenderar att på något satt bli schablonartade. Har har vi valt att diskutera verksamheter å ena sidan och boende å den andra.

Verksamheterna kan indelas efter deras efterfrågan att ligga centralt. Till dem med störst intresse hör sådana verksamheter, som har hela regionens/kommunens befolkning som underlag. De kan exemplifieras av central forvaltning inom kommun/stat och huvudkontor för banker. A ven inom branscher, dar utbudet är stort i alia regiondelar, kan cityläge vara någonting specifikt. Dette galler t ex för detaljhandeln, dar den stora mängden foretag i centrum ger unika urvalsmöjligheter. Också verksamheter, som inte i och för sig behover ligga centralt, kan på grund av intim samverkan med centralt liggande foretag behöva närhet till dessa. Exempel är vissa delar av den kommunala forvaltningen.

Utöver dessa foretag med »behov« av centralt läge forekommeronskemål om central etablering från många andra typer av foretag, dar läget inte har avgörande betydelse, men dar centrumläge anses vara förenat med betydande fördelar.

Bland de stärkt varierande skålen kan nämnas önskan att
äga välbelägna fastigheter för eventuella framtida behov.

I verkligheten Finns det langt fler verksamheter centralt an som har ett egentligt behov av centralt läge. Ser man emellertid saken ur sysselsättnings/jämlikhetsaspekt blir situationen en annan. Möjligheten att få arbete i centrum är viktig för dem, som inte kan få arbete i närheten av sin bostad och inte har tillgång till bil eller av andra skal åker kollektivt. Det är i en storstadsregion vanligen endast de mest centrala delarna, som lätt kan nås med kollektiva transportmedel från alia delar av regionen. Ur denna synspunkt är det viktigt med stor variation i utbudet av arbetsplatser både vad beträffar bredd och djup. Vad som fattas centralt är ofta tillräcklig bredd.

Hur är det med boendesidan? Vilka grupper efterfrågar lägenheter i centrum? Jo i huvudsak unga människor, ensamstående eller par. Från i huvudsak Vastsverige soker sig varje år ett stort antal ungdomar till Göteborg för studier eller arbete. Även ungdomar från regionen (inklusive kommunens ytterområden) vill oftabo centralt, framför allt i samband med studier. Sådana preferenser har också andra hushåll, många småhushåll, dar någon har sin arbetsplats i centrum och vissa aldre personer, sarskilt sådana med »historisk« anknytning till Göteborg.

Ofta delar man in de centrala delarna av ett storstadsområdeefter graden av centralitet. En sådan indelning redovisaspå fig. 1. Centrala Göteborg motsvarar då ungefar det område, dar det anses centralt att bo, kanske skall inte den östligaste delen räknas in. Å andra sidan bor ett område på Hisingen läggas till. Regioncentrum (i Göteborg kallat Centralastaden) är det område som rymmer centrala funktioner i allmanhet och city den del av centrum, som omfattar detaljhandel,forvaltning etc. Ur detaljhandelssynspunkt är det således en ytterst begränsad del av Centrala Göteborg, som utgör centrum; ur boendesynspunkt är det ett område, som i själva verket är större an Centrala Göteborg. För många foretag (handel, forvaltning etc.) är alltså det mest centrala området det intressantaste. Det är också mest betydelsefullt

som säkerhetsventil ur sysselsättnings/jämlikhetsaspekt för
hela regionen. Bor centralt gor man emellertid inom ett mångaganger
större område. Detta kanske förtjänar att beaktas
mera an hitintills i planeringen.

Omflyttningen inom en storstadsregion uppvisar ett speciellt monster. Också utbytet med omvarlden har en särprägel. Alia nordiska storstadsområden har en mycket stor inflyttning i åldrarna runt 20-25 år, men en avsevärt mindre utflyttning i dessa åldrar. Detta galler även, om regionen totalt har ett negativt flyttningsnetto. Samma monster är väl utvecklat även inom regionen. Från de yttre delarna flyttar fler ungdomar till de centrala delarna an tvärtom. I alia andra aldersgrupper (utom möjligen de äldsta) är å andra sidan utflyttningen från centralt belägna omraden större an inflyttningen. Mest påtaglig är utflyttningen av unga hushåll (25-35 år) med barn. Göteborg hade 1980 ett totalt utflyttningsnetto på 3 451 personer men trots delta inflyttningsöverskott i åldrarna 20-30 år (fig. 2). Forhållandena i Köpenhamnsregionen framgår av fig. 3. Detta omflyttningsmönster har i princip hållit sig stabilt sedan lang tid tilbaka. Skall monstret rubbas, maste alltså något led i den till synes stabila processen förändras. Kan vi överhuvud taget ändra detta monster?

Utglesningen har lett till, att samma antal människor svarar för väsentligt fler hushåll i dag an för några decennier sedan. Boendeytan per individ har också ökat kraftigt. Forklaringen till dessa förändringar är framför allt en ändrad alderssammansättning, färre barn per hushåll, en allt lagre alder vid inträdet som hushållsbildare samt naturligtvis en allmän standardförbättring. Dessutom ökar enpersonershushållen i praktiskt taget alia aldersgrupper. Ofta har under de senaste årtiondena ganska stora omraden byggts under en kort tid. Inflyttarna har utgjorts av yngre hushåll med barn. Efter ett antal år (dar omflyttningen inte nämnvärt påverkat aldersstrukturen) har barnen vuxit upp och en del av dem efterfrågar bostad i grannskapet. Under en period bidrar således »området« med ett betydande antal nya hushållsbildare. Så småningom »förgubbas« det i allt större usträckning; slutligen dominerar aldre aldersgrupper helt (fig. 4, 5).

Området genererar således inte langre nya hushållsbildare. I stallet torns lägenheterna, allteftersom de äldre dör. Nya grupper flyttar in. Ofta har de har områdena vid sin tillkomst varit relativt perifera men bedoms nu som centrala. Någon generationsväxling i egentlig mening tycks inte komma till stand, i varje fall inte utan stora saneringsåtgarder. Fördelningen av de sökande till nyplanerade omraden med hansyn till aider och hushållsstorlek redovisas senare.

Tillsammans ger utvecklingen av olika bostadsområden och den regionala omflyttningen ett resultat, som framgår av kartan over Kopenhamnsområdet (fig. 6). Den centrala delen (Köpenhamn + Frederiksberg) har en aldersstruktur, som är motsatsen till den i Roskilde och Frederiksborg amtskommuner. Om man jämför dem med regionens siffror, har Köpenhamn och Frederiksberg överskott av folk i 20-25-årsaldern och pensionärer men underskott i alia andra aldersgrupper. I yttre regionen f inns et överskott av barn (0-15 år) och deras föräldrar samt underskott av 20-25-åringar och aldre. Som ett kuriosum kan nämnas, att det år 1979 i Köpenhamn och Frederiksberg fanns fler kvinnor i aldersgruppen 80-84 år an flickor 0-4 år. Noteras bor, att Köpenhamns amt intaren mellanställning mellan den centrala och den perifera fördelningen. Likheten med fördelningen för hela regionen är påtaglig.

En översiktlig undersökning av motsvarande forhållanden
i Göteborgsregionen redovisas i fig. 7. Lämpliga omraden är

svårare att avgränsa har an i Kopenhamnsområdet beroende
på den administrativa indelningen. Bilden ar emellertid analogmed

Centrala staden i Göteborg har minskat sin folkmängd i
rask takt sedan flera tiotal år. På sistone har minskningen
dock bromsats upp, samtidigt som saneringen blivit mer omfattande.En

fattande.Enliknande utveckling finner man i de fiesta stader. Något mindre bekant är kanske hur utvecklingen av lägenhets- och hushållsstorlekar har varit. Grovt raknat har Centrala staden i Göteborg förlorat en dryg fjärdedel av antalet bostadslägenheter mellan 1955 och 1980, medan folkmängden samtidig halverats. Antalet lägenheter på 3 rum och kok och större har ökat, medan de mindre nära nog halverats. Samtidigt har småhushållens (högst 2 personer) andel ökat från drygt 60% till nära 90% i Centrala staden (fig. 8). Planeringen har hittills endast i liten utsträckning beaktat, vad som egentligen sker. Barnhushållens andel av det totala antalet hushåll minskar stadigt, 65% av alia hushålli Göteborgsregionen består av högst två personer. Planeringenhar emellertid i huvudsak inriktats på de allt fåtaligarestora hushållen. Innan vi fortsätter denna analys skall vi något behandla ett annat problem: köer av sökande till lägenhet.

En kö utgörs av folk med onskemål att flytta in i något visst område. Ar man beredd att betala, vad det kostar, kan man tala om efterfrågan. I Göteborg finns för närvarande nästan 5 000 tomma (outhyrda) lägenheter inklusive specialbostäder av olika storlekar. Samtidigt finns betydande köer till centrala nybyggnadsområden men också till småhusområden på olika hall. Flera förortskommuner har köer till småhus och såval stora som små hyreslägenheter i flerfamiljshus. Köerna består mest av personer, som redan har lägenhet, het,dvs. de önskar endast byta bostad. En annan grupp utgör de unga, som vill flytta hemifrån och skaffa egen lägenhet. Det lediga bestandet och de efterfrågade lägenheterna har olika lägen. Här foreligger alltså en obalans. Låt oss först söka tå reda på, vilka grupper som önskar bo centralt tralt(enligt köerna).

Tabell l visar, att 90% av de sökande till centrala bostadsomradenbestår
av småhushåll, d v s en- och tvåpersonershushåll.Enligt

hushåll.Enligten undersökning av goteborgare, som flyttar till förorterna, är endast en tredjedel småhushåll. Andelen barn är väsentligt högre an för dem, som sökte bostad centralt.Även aldersmässigt är det klara differenser mellan de bägge grupperna.

Omflyttningen är i hög grad bunden till åldern (tab 2). I 20-årsåldern är flyttningsbenägenheten flera ganger högre an i 50-årsåldern. Gamla människor vill i regel inte flytta. Det omfattande förortsbyggande, som vi haft under framför allt 1950-60-talet men också under det tidiga 70-talet, har medverkat till den påtagligt okade ålderssegregationen under samma tid. Det kan dock antas, att det nu minskade byggandet leder till minskad omflyttning, och att skillnadern mellan periferi och centrum inte accentueras ytterligare.

Vad vi nu har visat, kan sagas vara en analys, av hur en människas livssituation påverkar hennes onskemål att bo. I olika skeden av livscykeln gor man helt olika värderingar. I centrala omraden bor i själva verket langt fler ungdomar an som redovisas i Statistiken. De är skrivna i annan kommun men studerar i storstaden. Många fler ungdomar skulle dock vilja bo centralt. Bl a de höga hyreskostnaderna hindrar emellertid en stor del av dem att bosätta sig dar. Trots allt finns det många ungdomar, som gärna skulle vilja bo i det område, dar de vuxit upp. Eftersom bostadsområdena i storstadsregionernaofta byggts färdiga på kort tid, finns det i regel inget utrymme för något ytterligare byggande, nar ungdomarna i området vill flytta hemifrån. De har därför ofta svårt att få tag på lägenhet i närheten, helst som det

under ett utvecklingsskede är väldigt många ungdomar från samma område, som är i denna situation. Hellre an att flytta till någon annan (främmande) del av staden väljer man att bo kvar hemma eller flytta mot centrum. Samma kanslor for kända/okända omraden uppvisar också andra grupper an ungdomar. Flyttningarna präglas av närhet eller önskan att hålla sig till kända omraden. Detta resulterar ofta i att flyttningarinom geografiska sektorer spelar en mycket stor roll. Fig. 9 visar en skissartad bild av göteborgsregionens sektorer,en slags »mental map«. Undersökningar visar t ex, att ett nybyggt småhusområde i östra sektorn (Floda) drog till sig folk från i huvudsak östra Göteborg, även om detta delvis skedde först i andra, tredje eller fjarde hånd, eftersom lokalbefolkningenhade företräde till husen. Omvänt leder stort byggande i sektorer med liten folkmängd till, att forhållandevisfå känner sig hemmastadda i området. Inflyttare från övriga Sverige eller utlandet kommer då att utgöra flertalet i sådana omraden. I händelse av överskott av lägenheter blir dessa sektorer också drabbade. Detta kan förklara de relativtstarka onskemålen från folk i nordostsektorn i Göteborg att flytta till centrum enligt tab 3.

Som en sammanfattning kan man betrakta fig. 10. Det centrala området har en speciell karaktär. Det domineras av småhushåll. Inflyttande ungdomar söker sig i huvudsak till centrum (Jakten/Galeasen). Också många aldre vill bo centralt, sarskilt personer som tidigare bott dar. En stor del av inflyttarna hamnar efter några år i en ny livssituation, ett nytt skede i livscykeln. De kan ha bildat familj och skaffat barn. For många av dem är då småhusmiljon i perifera lägen den mest attraktiva (Lindas). De halvperifera områdena med flerbostadshus hamnar på mellanhand (Lövgärdet). De är inte tillräckligt centralt belägna for att dra till sig unga småhushåll. De har inte »historia« bakom sig och är därför inte så attraktiva för äldre. De är inte heller, vad en stor grupp yngre efterfrågar i forstå hånd. Sarskilt påtagligt är detta i nordostsektorn i Göteborg dar lövgärdet ligger.

Även om det absolut sett finns många barnhushåll, som vill bo centralt, borde man mer an hittills beakta övriga gruppers onskemål. En alltför snabb sanering, som innebär, att antalet små och billiga lägenheter minskar, berövar stora delar av dessa grupper möjligheter att flytta in eller bo kvar i centrum.

SUMMARY

Renewal of city centers. Who want to live in city centers?

As an introduction we will present some pictures from blocks of flats in central as well as in peripherical sites in Göteborg. Most of them are from the 1950's and later. You find good and less good environments and buildings in the city centre as well as in the periphery. However you seldom hear negative statements about the central parts of Göteborg but often about some of the outskirts. In this paper we will try to explain to some extent how people value buildings and environments in different sites.

First a few words on some principal aspects of planning. During
the 1960's much of the regional and local planning was dominated
by a sectorial point of view. Gradually the interest instead focused
on territories, areas etc, but there was little of coordination between
the different areas. We hope that the 80's will be better in this
respect.

The most central parts of a large city have always had a great variety of different activities. Changes in central land use have been particularly obvious during the last decades. Many activities demand a central localization while other activities just consider it an advantage. The various opportunities for employment serve as a »safety-valve« for a lot of people in the region, who cannot find an adequate job in the neighbourhood and have to commute by public transport. Which groups demand a flat in the city centre? It is well known that particularly the young people and small households want to live there and that they move in from the whole of western Sweden. Concerning dwellings however, a much greater area (fig. 1, Centrala Göteborg) than the city centre is considered as being central. Planners and other people who make efforts to increase the population within the city centre should pay more attention to the facts mentioned above.

The migration into a city often shows a special pattern as can be seen in figs. 2 and 3. Even if there is a considerable total migration loss from the city centre, the city centre gains people in the age of 20-25. When those people form families, a lot of them move to the suburbs.

From the distribution of age in a residential area from the last decades you can see when it was built (figs. 4 and 5). Let us follow the development of a residential area. When it is new, it is dominated by young parents and children. Later the children have grown up and demand a flat of their own. Still later most people in the area have grown old. New groups move in. But you seldom find evident signs of exchange of generations. The development of different residential areas and the intraregional migration give together the result that you find in figs. 6 and 7.

The population of the city centre of Göteborg has decreased during several decades. Even the household sizes and the distribution of flats have changed very much. The number of flats is now more than 25% lower than 25 years ago. The number of small flats has been reduced to nearly half the number of 1955. During the same period the number of small households has increased from 60% to 90% of the total (fig. 8).

Although there are nearly 5 000 flats without tenants in Göteborg, there are queues for several residential areas in the region, mainly for central but also for peripheric areas. Most of these people have already got a flat and only want to change flats. According to table 1, 90% of the applicants for flats to central areas are small households. (All the figures in table 1 come from investigations during the 1970'5). These applicants are also younger than those who move out from Göteborg. About 1/3 is below 25 years (tab 2).

In different stages of the life cycle a person has quite different preferences. Demands for site are dependent on the candidate's situation in the life cycle and his knowledge of the city. Most migrations are short-distant. Analyses of the intraregional migrations show that they can be summarized in a few different types. These form patterns, which can be projected on the land area of the region in the light of the life situation of the migrants. Most of the migrations take place in geographical sectors (fig. 9). Migrations to the city centre and areas close to the city centre are shown in tab 3.

The central parts of a city have got special functions in a region. Most of the people there live in small households. Many people, particularly young persons, move to the city centre (fig. 10, Jakten/ Galeasen). After a few years a lot of them have formed families and

got children. Many of them then move to suburban areas with detached houses (fig. 10, Lindas). The semiperipheric areas with blocks of flats (fig. 10, Lövgärdet) are considered neither central nor peripheric (rural). Consequently you find all the empty flats in the region in such areas.

LITTERATUR:

Aronsson, L., 1980: Vem vill bo centralt? - Studie över bostadssökande till kvarteret Kasernen (Kungshöjd) och Olskroken. Samhällsplanerarlinjen Göteborgs universitet - Stadsbyggnadskontoret

Bodström, K. och C. Wichmann Matthiessen, 1978: Storbyproblemer.
Bygeografisk skriftserie, rapport 8:1978.

By lund, E., 1978: Lokaliseringspolitik - sektorssamband - samordnåd
planering. Ingår i ERU-rapporten »Att formå regional framtid«,
Liber forlag, Stockholm.

Godlund, S. och K. Godlund, 1972: Tätorterna och markanvändning.
Meddelande från Göteborgs universitets geografiska institutioner.
Ser B, nr 27. Göteborg.

Gould, P. och R. White, 1974: Mental Maps. Harmondsworth: Penguin.

Göteborgs kommun, Diverse statistik och kartor.

Göteborgsregionens kommunalforbund, 1981: Göteborgsregionen.

Regional varuförsörjningsutredning. Göteborg.
Harvey, D., 1973: Social Justice and the City. London.

Holm E. och M. Örtenblad, 1982: Nar foretaget flyttar. Samhällsplanerarlinjen
Göteborgs universitet - Stadsbyggnadskontoret
generalplaneavdelningen.

Hagerstrand, T., 1982: Om en konsistent, individorienterad samhällsbeskrivning
for framtidsstudiebruk. Specialarbete S2 till
SOU 1972:59.

Josefsson, L, B. Melin och O. Örtenblad, 1979: Urban Migration
Patterns during the Life Cycle. Papers and Proceedings, IFHP
1979.

de Laval, G. och L. Josefsson, 1977: Stad i forvandling. Samspelet
mellan människan och hennes omgivning. Rapport 11, Stadsdel i
forvandling, del 1.

Melin, 8., 1979: Vem vill bo centralt? - En studie over bostadssökande
till kv Jakten och Galeasen. Stadsbyggnadskontoret generalplaneavdelningen.

Persson, K., 1982: Markanvändning i Göteborgs stadscentrum.
Statens råd för byggnadsforskning R 62:1982.

Pineus, V., 1979: Varför flyttar göteborgare til förorterna? Göteborgs

Potter, R. 8., 1979: Perception of urban Retailing Facilities: An
Analysis of Consumer Information Fields. Geografiska Annaler
1979:1.

Strandh, 0., 1979: Ett forortsområde fårdigstålls - vilka flyttar in?
Statistika meddelanden från Goteborgs stadskontor 1979:3.

Ortenblad, 0., 1981: Oversiktlig fysisk planering i regioner och
kommuner. I »Meddelanden från Goteborgs universitets geografiska
institutioner« ser B nr 68.