Bilderhoken som ingdng till dansk kultur och forståelsen av "detframmande danska" af ULLA RHEDIN I borjan avaooo-talet inbjods jag att i en artikel i tidskriftenDansfe redovisa min syn på bilderbokenallmånhet ochpå dendanska bilderboken i synnerhet. Jag redogjorde dår for det jag kallar bilderl kens tvårvetenskapliga aspekter och min uppfattning att bilderboken år ett medium, inte en litterår genre. Detta perspektiv innebår for det forstå attman inte kan bort­ BILDERBOKEN se från den komplicerandefaktor som låsargrupperna AR ETT MEDIUM, "barn" utgor for (barn)bilderbokens upphovsperso­ner liksomfor hela raden av dessformediare, forskare INTE EN LITTERÅR och kritiker.For detandra innebår det att den traditio-GENRE nellt textcentrerade litteraturvetenskapliga bilderboks­forskningen, som kan vara nogså intressanti sig, behover kompletteras med annan forskning och teorier från en rad olika håll. Dels for att kunna rymma denna komplikation, dels for att kunna problematisera det flermediala beråttandet -som ju motet mellan artskilda uttryck iett specifiktmedium innebår. Sedd på detta mer komplexa vis behdver bilderboken en egen teoretisk plattform for att kunna hantera både ' motet mellan barnet och bilderboken" och "motet mellan text och bild i mediet bok". I artikeln forde jag också fram iakttagelsen att det pågår en tilltagande medvetandehojning om detta mediumskonstnårliga mojligheter,sårskilt bland detokande antal illustratorersom hartrottnat påden textenshege­ BOGVENNEN I 11 d moni som rader iden konventionella bilderboken.Dessa harnu i allt hogre grad borjat skriva sina egna, ofta starkt reducerade texter, som overlåter delar av det narrativa ansvaret till bilderna och som experimenterar med mediets unika beråttarmojligheter (ett "mediemedvetet berattande"). Mitt forskarintresse for just denna mediemassigt intressanta ochestetiskt ofta kvalificerade del av bilderboksproduktionen kritiseras ibland av littera­turvetare, eftersom fåltet i deras ogon år alltfor smalt. Men vånta bara, tanker jag, det expanderar kraftigt internationellt,vilket exempelvisMar­tin Salisbury ocksa konstaterar i sin presentation, Play Pen (2007). I ett annat av resonemangen stållde jag det svenska experimenteran­det med ett "konsekvent barnperspektiv"-dår beråttarrosten befinner sig pa ett barnssprakligt och kognitivt begrånsade, men ofta expressiva nivå -emot vad jag uppfattar som den danska bilderbokens ofta allvetande vuxna och gårna ironiska beråttarperspektiv. Mitt intryck var den gangen att flertalet danska bilderbocker runt sekelskiftet 2000 har mycket text, anekdotisk och novellisk med goda slutpoånger, men att denna text som regel klarar beråttandet pa egen hand och strång taget inte år beroende av elleroppen for bildens medberåttande och tolkande funktioner. Dansk bilderbok år ofta god underhållning; den år skickligt, kul och dekorativt illustrerad, och pafallandeofta utmårkt formgiven. Men den uppvisarsål-Ian sådant spel med undertexter och mangtydighet som kunde hoja den konstnårliga anspånningen -och "tommer sig" dårfor snabbt. Den fordju­pande fragan efter låsningen, "Men vad hånde egentligen?" behover ofta inte stållas. (Dansk, 4/2002) Att tråda in i en annan kulturkretsoch tro sig om att kunna uppfånga tendenser och tidstypiska uttryck på detta sått år naturligtvis i en me­ning ytligt och formåtet. Det later sig forståsinte gorasgenom ettaldrig så seriost neddykande i ett utbud pa bilderbocker for stunden. Som fors­kare och kritiker år man ju alltid bunden till sin egen kontext, grann­landets bilderbocker hor pa gott och ont till "det fråmmande andra". Dårfor var det tånkvårt att min svenska kollega Maria Nikolajeva, i en nåstan samtidig artikel i barnkulturtidskriften Opsis Kalopsis, genom sin utsiktspunkt från en annan plats i det teoretiska fåltet och genom att anvånda ett långre tidsspann, kunde komma fram till rakt motsatt uppfattning. Hon hade på tiotalet år funnit fyra konstnårligt fullodiga, textlosa bilderbocker som tillsammans med några av Dorte Karrebæks just då aktuella bilderbocker och ytterligare ett par bocker, hade visat att mångtydighet och undertexter år just det som utmårker danska bilder­bocker. Hon hade också hittat ett exempel påsubjektivt beråttande ur ett barns perspektiv. 12 I BOGVENNEN I en liten efterskrift till samma artikel, nu omtryckt i Dansk, forklarar hon hur mina uppfattningari dentidigare artikeln ska forstås. Hon menar att jag skulle vara helt inriktad på låsaren ("for Ulla år låsaren allt") och benågen att"avfårda bilderbockersom inteår barnvånliga". Hon avslutar med att slå fast att:"Moderna danskabilderbocker gårtvivselutan utanfor grånsen for konventionella forestållningar om barns kognitiva formåga, men for mig år detta inte ett problem utan en utmaning."(www.dansklf. dk/boernelit.2003) I en norsk studie som jåmfor sex barnbokskritiker i tre nordiska lån­der år 2002 kommer Anne Sæther till en annan slutsats. Hon trodde att hon skulle kunna visa hur en rent estetisk (litteraturvetenskaplig) kritik av barnboken skulle visa sig vara densom kunde hoja barnbokens status (genom att den behandlassom vuxenlitteraturen). Honfann emellertid att det perspektiv jag foretråder mojligen kunde vara ån fruktbarare i detta avseende genom att det visar på "barnbokens doppeltbevegelse" mellan konst och pedagogik dår "de pedagogiske sideneved barneboken som en del av barnelitteraturensestetikk, og de litterære virkemidlene som en del av barnebokens funksjonelle verdi" problematiseras, som hon skriver i sin presentation till undersokningen Indeni,utenpd (2004). I denna nya granskning av danska bilderbocker villjagforsoka utveckla denna dialektiska motsåttning som ytterst star mellan"konst och pedagogik", som hon så utmdrkt beskriver. Men innan jag vandrar ut i det danska bilderbokslandskapet,vill jag återge en ovåntad infallsvinkel på "det fråmmande danska", somvisar hur mån­ga ovåntade nivåer som kan vara aktuella, når man betraktar ett land utifrån. På enforelåsning om nordisk språkhistoria beskrevden danske forelåsaren, Orla Vigsø,ovåntat detdanska språ­ket som en levande paradox. Å ena sidan anses danskan DETDANSKA vara det talspråk som-fråmst genomsin fortlopande SPRAKETSOM reduktion avåndeiser, "svækkelsen"-foråndras snab- EN LEVANDE bast i Europa, med"en fornyelsestakt" på ungefår vart PARADOX femte år. Å andra sidan har danskan ett skriftspråksom inte haråndrats på over trehundra år, eftersom danskar­nas instållning till stavningsreformer år huggen i sten: Ror inte mitt skriftspråk!" Denna motsåttning gor danskan ovanligt komplex. Den lårforsvåra for danska barnatt knåcka lås­koden, eftersom de intesjålvklart ser kopplingarnamellan talat och skrivet BOGVENNEN | 13 BILD 1. Illustrerad text eller bilderbok? I "Farvel St tak, Balder"overskrids bilderboksbegrep­pet mdnafaldigt: Idnga dialogpartier illustreras med statiska portratthilder, fdljda au pantomimis­ka bildsviterutan text, rena serieavsnitt och uppslag medgrafiska upptåg.En bilderbok? Nej, men en Balderbok! sprak. Delår sig tydligen att låsa jåmforelsevissent i Norden. Men framfor allt gorden de vuxna till"konservativa anarkister", d.v.s."någon, som inte vill åndra pa nagot, men som åndå vågraratt folja regierna!" Kanske har denna "det dubbla sprakets komplexitet" båring på det jag forsoker uttrycka om de danska bilderbockernas relativa textdominans och bvertydlighet? Och såger den roande paradoxen om konservativa anarkister något om "dansk mentalitet"? Dansk illustration och formgivning Det forstå som slar mig når jag betraktar mitt material år att det danska bilderboksbegreppet i redaktorernas ogon år brett och att begreppet bil­derbok tycks tåcka också vad jag skulle kalla illustrerade texter (bild ij. Den gångse internationella normen for bilderbokens normalomfång på två tryckark, d.v.s. 32 sidor (12-14 aktiva uppslag) overskrids ofta på gott och ont. Den strama yttre formen, brukar annars hos en del svenska il­lustratorer framstållas som en konstnårlig utmaningsom tvingartill eko­nomisering och stringens. Jag konstaterar att min beskrivning av tendenserna i de danska bilder­bockerna från min tidigare granskning ånnu står sig i stora drag. Text­dominansen, omsorgen om "den goda historien", den parallella bildsått­ningen, det manifesta innehållet, dragningen mot karikatyr, serie och skåmtteckning i personskildringen år legio(BILD 2). Och minfraga år hår återigen om"sprakparadoxen "spelar in hår? Till skillnad fran i Sverige, dår påklådda djur just nu forekommer ym­nigt, finner jag nåstan inga paklådda djur i huvudrollerna -undantaget h BILD 2 Vemsblick? I denna i grunden realistiska bilderhok,finton og sorgens pil" omden deprimerade Anton varvar illustratoren realismen ipojkensegen varld med karikatyri skoians: enambivalens som inte år på Antons villkor. sadet fuld fort af sted fw W HartYsAulolend ar Axel elsker biler (2008) om en biltokig and (bild 3). Det år en bilderbok som uppvisar just stram textdisciplin i konsekvent genomford, smittande svångig raprytm av Marianne Iben Hansen och med utsokta, medberåt­tande bilder av Hanne Bartholin.I mina ogon år detta enalideles utmårkt barnbilderbok som kombineraromtanke om barnlåsaren med hog konst­nårlig verkshojd. Om detta hadevarit ett "bilderbokskritikerns boktips till jul , skulle jag dessutom ha skrivit: stilig, kul, smart, en blivande klassi­ ker, missa den inte! BILD 3 "Axe!elsker biler". Bilderbok?Ja! Ett omsesidigt berdttan­de i text och bild, ett bilderboksberdttande i absolut balans. BOGVENNEN | 15 r Naturar inget stort dmne i dansk bilderbok, inte ens nar temat,som i "Snabels herba­rium",just ar"natur". Explicit natur dterges i detalj med botanisk korrekthet, implicit natur underforståsvia schematiska klichéer. BILD 5 Urbanitet, modernitet, design? Det modema Danmark speglas inte visuellt i de aktuella bilderbockema. Ovmmc nm DU Sk /KKf MIN VfM lÆHbi HutfN SNABEL ' ; iHm il -ir-Ti 1 'II* Jag lagger också mårke till att naturen lyser med sinfrånvaro eller kan vara både fiktiv och faktisk samtidigt eller allmånt obeståmbar når den nagon gång forekommer, (bild 4j att urbana miljoer skymtar (bild sj liksom interiører med klassisk dansk møbeldesign. Men jag upplever att miljoskildringarna inte år påfallande detaljerade -att jåmfora med den strossel-eller horror vacuiestetik somyngre bilderboksskapare i Sverige just nu odlar i lite vilsen "overformgivning". Ibland spelar bilderna når­mast pa understatements som princip -personcentrering, vinjettering o.s.v., en enkelhet som kompenseras av illustratoren/formgivaren med snygga fårgnyansersom bakgrunder i stalletfor sidvitt eller fårgad text. I mitt material finns några storslagna praktverk som inte allsår bilder­bocker, mensom jag åndå vill nåmna,fråmst den anarkiskt kreativa,over­dådigt illustrerade och formgivna BørnenesÆnsyklopædi(2007) (se side 29), som på en gång år en drift med våra fordomar om tankestrukturer, logik och kunskapens linjåra våxt och en orgie i lateralt tånkande. Till samma kategori grånsoverskridande illustration och bokdesign vill jag råkna Li­lian Brøggers och Cato Thau-Jensens unika, synbarligen somlosa samar­bete kring bildsåttningen avbibliska texter for barn -just ett spånnande pedagogiskt projekt med hogt konstnårligt bidrag, De Mindstes Bibel (se side173), återberåttadavSynne Garff (2007) ochden likaledes pedagogiskt tånkta, låttlåsta och vackra Børnenes litteraturhistorie (2008) av Torben Weinreich for litet åldre barn, rikt bildforsedd frånolika håll och special­illustrerad iThau-Jensens lått ironiska och dekorativastil (bild e). Dessa åralla utanmotsvarighet inomsvensk barnboksutgivning och får mig både att beundra den respekt de hår verken visar de danska barnen och att undra over hur danska forlag resonerar kring kostnader och lon­samhet (som nåstan helt styr de Stora svenska forlagens barnboksutgiv­ning numera)och hur de kulturella stodanordningarnaser ut. BILD 6 Cato ThauJensens nu­tida, lekfullt dekorativa illustrationer samspelar med en rad historiska hilder i denna magnifikt bildsatta bamlittera­turhistoria. BILD 7 CatoThauJensens pap­pet drarut tdndema pd sig sjdlv! Ett av mdnga starka minnen idet nya danska projektet bildromanerfor unga unga, d.v.s.for barn i overgangsaldem melian barn och tondringar. |cg tik rn vcOdcl med hjem om »kolrundplrH* «om var nofel nyi drnganf Min (ar tyniri ai det var *n udnu-i kn tdr ai kg gik til tkolciandlcgvn. men han vtllc ligr *rh/ %r mig ind i munden Iprti Mer giordc han en ubehj gvltg updagelM leg Ak den heli ttoct tut i min lån undLrgr»tul. lor han ville nu ikke vart bekendt ai »ende mig ul tkolc uodLvtm ""d ridne urnder Han kunne Uge ti godt have løn »øh til mine fyldninget I en nurgrethctkll. »i mangt huller havde leg. Man lavede ogU 'ender på ug »elv Lngang hvor min »Mier var pi wrekend bo* o». kom hun løbende og for Uiw mig al far uod i klinikken og rykkede tender ud af munden pi tig tehr. Ikke fordi det kom bag pi 01. men vi raiitr alligevel te hvordan det foregik Mjn und foran t petlet. hvo« han pie »ede at vaske hjtnder. og nak alle Landet æ ud. eo (or en. og lagde dem op 1 nrkke pi kan ten af vatken Man ville Uve en pro(e«e Ul tig telv Jag finner ocksa nagra intressanta exempel pa serieromaner och ett intressant nytt projekt kring bildromaner i håftesform i mitt material som jag hoppas blir ett så framgangsrikt koncept att det sprider sig till oss (bild 7) (læs om Billedromaner side 159). Skisser till en ny bamlitterar poetik och kretsen kring Oscar K. Bland de manga mer traditionellt beråttade bilderbockerna moter dock genast en rad bildstormande, vilt krångande bocker som alla har texterav Oscar K.som gemensam nåmnare. Två år renodlade bilderbocker: De skæve smil (2008) med bilderav Lilian Brøgger och Idiot!(2009) tillsammansmed Dorte Karrebæk. Andra, som Bomenes bedemand (2008), ser jag snarast som en illustrerad kortberåttelse på ett otraditionellt tema, ordrikt beråt­tad i ganska traditioneilt, godmodigt ironiskt vuxenperspektiv med sina nostalgiska anspelningar pa barbershopmusik, kårlek i mogen ålder och dickensk melodram. Åter andra år serie-eller bildromaner: tetralogin om De tre I-IV (2006-2008) och dess fråeka och blasfemiska digitala epilog på webben och Hurtige Henning Historier (2008), alla i bildtolkning av Karre­bæk. (bild s) Det visar sig ta ett tag innan jag får fatt i en tråd att nysta upp: detta år ju ett projekt, det pågår ett krig, man har ett program. Denna fråeka, apedagogiska tendens, denna blasfemiska attack på gudsbilder ochsexual­undervisning, detta fria (och ibland oordentliga) språk forutsåtter ju att det finns grånser och uppfattningar, kanske fundamentalistiskt upplevda Henninf tpioncrcdc. lige lu Paiiinj kom i skol«, til hun gik hictn igen. fiikvarlcrernr lunicdr den med hende rundt i ikolegirden. Og ogsJ lii gymnastik Hun opdagede ikke noget. Men det giorde Henning. Den fandt ud al, at om mandagen snakkede hurtigeie Og om onsdagen meget, meget hurtigt Om tor»dagcn igen bare almindeligt hurtigt og U vidtre. BILD 8 I historiema omHur­tige Henning hlandas traditionella "dumskal­lehistorier", med udden mot de egna, med smart och komplex nutid med ovdntat fokus på"de andra". Den nette dag i musik foreslog Willum, at Henning ikullc »knvc ct brev til Fatima. •Si du kan hore, om hun vil gå indmarch.« -jeg skriver ogsi ét.* sagde William Nu gik William og Henning i »amme klasse I kristendom troede de pi Gud. og i musik spillede de pi tinder og tromme. De var blevel enige om, at det nok var bedst at tro pi Gud, selv om Lars Nielsen sagde, .il lian ikke tkiilterede. Men han loj meget, Lars Nielten. Og de havde også bt-ggc to bedt til Gud. Si nu skulle de optix-de til skolefesten med Og gi indmarch BOGVENNEN | 19 I "De skæve smil" tolkar Lilian Brogger de ofoddas icke-liv mycket konkret: alla år personligheter, allaar kladda och individu­ella, inte minstvareisen som legat i sprit pd universitetet. sådana att stånga sig mot. Det år forst når jag har spårat mig fram till en vacker och kreativ liten volym, Av, for sagomel, skitser till en børnelitterær poetik (2006), som vidden i detta projekt later sig anas: det pågår mycket riktigt ett uppror mot en traditionellt pedagogisk-pragmatisk definition av barnlitteraturen i Danmark. I inledningskapitlet"Begyndelsen tilen po­etik"ger Oscar K. nycklarna tillsin syn pa hur barnbocker med"højlitterær og kunstnerisk kvalitet" (s.5), bocker som har ett mer komplext, mångty­digt och kvalificerat beråttande i text och bild,stoppas undansom obegrip­liga utom råckhall for barnen, medan enklare bocker som platsar iden"den mangehovedede underholdningsindustri"(s.6) farfritt spelrum. Men hår pågår sannolikt ocksa en utvidgning av sjålva bilderboksbe­greppet. Aborttematiken i De skæve smil (2008)(BILD 9) år juyttersti tiden och refererar pa ett intressant sått till nya familjesystemiska tankegångar kring alias rått att hora till sitt familjesystem, så som dessa teorier har utvecklats bl.a. i Tyskland av Bert Hellinger. Oscar K. låter dessa aborter bygga en sorts"Spoon River"av ofbdda, ohorda roster,som inifrån evighe­ten i en sorts ofrukbart limbosjunger sina klagosångerover sina odensom "skrabud", som "reagensglasrester", som oonskade och bortvalda barn till en brokig skara ansvarslosa och sjålvupptagna foråldrar. Nu hor de ihop med varandra och Sam,vårldens fulaste hund, som blir deras blinda vitt­ne och deras enda rumsliga fornimmelse. Att ge bildmåssig kropp åt dessa roster innebår forstås en ovåntat komplex konkretisering: hur ser de ut i sin ofoddhet? Hur skiljer man dem at? Lilian Brøgger våljer att FOR BARN. VARFOR INTE? BARN AR MED PA ALLT... skånka dem individuella utseendenoch klåder,och att ganska jordiskt patagligt gestalta och befolka deras drommar om sina olevda liv-t.o.m. den figur som legat isprit på uni­versitetet ett halvt århundrade har en vacker blå dråkt och enliten svart hatt i sin burk. For barn, varfor inte? Barn år med pa allt, de har inga forstoppande fordomar om vad som passar dem eller om vad som år låmpligt utan godtar denna bok som vilken poesieller dromsom helst, om "hur det var"fore fodeisen."Den handlarom barn som inte fick leva","Jaså, vilken tur att jag fick." Mer sjålvklart år detta forstås poesi for åldrelåsare, ungdomar och vuxna, tånkvårt, vasst,vackert, vemodigt och ironiskt. Når det handlar om konst och om gestaltning av det okåndaoch ånnu icke utsagda,ligger ju frågan om målgrupp,låmp­lighet och anpassning utanfor verket och i knået forst hos eventuella for­mediare. Den viktigarefragan trorjag handlarom relevanskriteriet:om det tråffar barnet i deras"intresse" (inter-esse, att vara emellan).Jag kan kånna BILD 10 I en aldrig tidigare skildrad historia årvi med om en kdrleksfull moders svdra beslut att ta sin sonmed sig i ddden. En svensk "ldiot!"hade sannolikt stannat vid ndst sista bilden och låmnatfrå­gan om dddenoppen. I dansk bilderboksvarld arslutbilden mojligoch sjdlvklar. att de forskolebarn jag i andanom laser denna bok for "inte år dår". Men den kan likavål bli enstor upplevelse for det enskilda barnet, som allting annat når det handlar om hoglåsningensfortrollning och konstens magi. Ånnu intressantareår denstort upplagda bilderbokenldiot/ (2009) (BILD 10) som beråttaren vackeroch vemodig historiaom "det eviga barnet"och den kåmpande mammans vånda infordetta barnsobefintliga framtid,når hon sjålv en dag år borta. Dorte Karrebæk beråttar i en rad somlost hop­fogade scener en nåstan fortlopande livsfris, dår "lille August" ses våxa i simultan succession (tre fyra ganger per sida) nederst pa uppslagen, från litet barn till vuxen man. Det år en bildmåssigt hisnande bildlosning att komprimera ett halvt liv till en sorts "enda dag", till en vandring genom byn. Det andra intressanta greppet, år att Oscar K. hår anvånder det sub­jektiva, "konsekventa barnperspektivet": hela texten kan upplevas som kommen inifrån August, vi far veta varken mer eller mindre ån vad han sjålv kan forstå och vi sjålva kan tolka utifrån bilderna."Hvorfor skal jeg ha' piller?", såger han i slutscenen. "Det er bedst sadan, lille August. Jeg er så træt", svarar den gamla kvinnan med den aldrig befriade modems tragiska logik.Och bildmåssigt nytt och djårvt år forstås ocksa greppetatt i bild folja dem bada i sjålva doendet pa våg mot ljuset i tunneln och att i slutuppslagets tredje station visa August i en sorts triumfatorposition, dår han får "sidde på Guds højre hand og drømme levende ogdøde". Karrebæk våljer alltsa att folja textens bokstav i stållet for att komplicera var forståelse ("dor deeller dorde inte?")genom att med antydningarlåta låsaren sjålva vålja pa vilken nivå man vill lågga sin tolkning av vad som "faktiskt" hånder. Hennes metod år direktare och kanske några grader barskare ån vad många vuxna hoglåsare skulle onska. Menvad år det som såger att detta justskulle vara en bilderbok for forskolebarn? Bara vår ingrodda forforståelseatt bilderboksmediet automatiskt riktar sig till ganska små barn. De "problem" som finns i denna forforståelse ligger som bekant i den vuxne betraktaren SITTER INTE oga, barnet år ju inte inblandat. Upp till nio-tio års ål­der har de dessutom sin synnerliga formåga till synkre- KVAROCHUTHAR tism, de tar hand om problematiken på sitt eget sått: DAR EN BOK SOM "forstår" på sitt sått, sitter inte kvar och uthårdar en ÅR "TRÅKIG" bok som år "tråkig",låter sig inte skråmmas. Och barn­domen består ju enligt FN till18 årsålder! Intressanta och formmåssigt nyskapande år också bockerna i De tre-sviten (bild 11), sårskilt i beaktande att de formeilt år tånkta som bredvidlåsningsbocker i danskunder­visningen i klasserna 1-3. Hår finns en uppfriskande dekonstruktion av BILD 11 Incest drkanske det endatabutsomdnnu inte raserats i de spektakuldra bred­vidldsningsbdckema om ,X>e tre". Hår sdttssatirens ljus an­nars pd handel med barn. pedqfili.nikotin och alkohol under graviditeten i en splatterorienterad hund-och kattvdrld som drparallell til! vår egen vdrld.Men det rdcker inteatt viljan att skildra det svdrafinns, sdger Oscar K. i en interuju med Lars von Magius, det dr fbrfattarens fbrmdga som sdttergrdnser for vad somgdratt skildra. Ptt er 'SS cmlrvpf vi det selv* iflfdr Revlunct fogfat ( ) -^ w ^ V ; Sf. M , -»•t ions' Så er