Den pedagogiska bilden AF NILS T E MPT E En bild sager mer an tusen ord, men bild med ord sager andå mer. Så kan den moderna bildpedagogiken formuleras. Mer an någonsin tidigare ar vi utsatta for bilder. Vi ar mer bild­medvetna, kanske rentav bildmattade. Bilder tranger sig på den moderna manniskan på ett helt annat satt an foregående gene­rationers manniskor. Overallt moter vi bilder, i dagstidningar, veckopress, bocker, reklam, affischer, film, television. Bilderna ger oss information om det som bander. Ja, genom televisionen ar vi till och med med i det korta ogonblick då bilder blir-vi blir ett med bilden. Som då poliskonstapeln på oppen gata i Saigon-samtidigt i vårt vardagsrum-skjuter ner en tillfånga­tagen FNL-man. Dar behovde vi inga ord for att forstå. Strax efter forstod vi, att vi inte heller hade några ord. Bilden hade sagt mer an de tusen orden och vi kande oss utfattiga på ord. For att gora sig forstådd har manniskan i alla tider skapat bilder och utnyttjat dem. Vårt alfabet harleder från bilder som utvecklades till tecken-till bokstaver, som sammanstålldes till ord, som betecknade de ursprungliga bilderna. Vår tid begagnar Ur en larobok i historia ar denna bild hamtad. Utan någon som helst text ger den oss upplysningar om manniskor i nod och fortvivian. Men forst bildtexten »Overlevande, svårt branda offer efter atombombkata­strofen i Hiroshima« for oss narmare den fasansfulla verklig­heten Den moderna bildpedagogiken Manniskan har i alla tider skapat bilder Den pedagogiska bilden 'i* Når gokiui^en kammit fram ur ajjjjct. \isjt den »in riita natur Den våxer fort och tranger de andra ungarna ur boet Foster­forildrarna slosa nu alla sina omsorger på den glupska bort­bytingen. som snart blir mycket storre in de sjålva G6ken har hkadana fottcr som hackspetten. Han lever av insekter och flyttar på hosten. Duvfåglar. skickliga flycare och Jeva till stor del av fr6n( som mjukas upp i kravan. TamJii.aH forekommer i halvtnmt tdlstånd. I våra skogar finnas nlgra vikla arter, såsom nngJuvan och skogiduvan. Rovfiglar. Ouvhbken år en djarv och ofdrskriicki rOvarc. Han har alla de cgenskapcr, som utmiirka en rovfAgel. Fol tema likna tattingarnas, men klorna åro mycket långa, bågbojda och skarpa -amt val lampade att gripa och fasthålla ett byte. Detta sonder­slites med iivemabbens spets. som ir hakformigt krdkt ned over indernabbcn. Duvhdkens lårg går mest i grått och brunt, och p.i undersidan Irtpa hos fujlvuxna fAglar en mångd morka tvarrandcr. En egcndomligiiet hos rovf&glama ir, att hanen \-anligcn iir mindre an honan. Duvlioken år som alla rovfåglar en skicklig flygarc och kan mtd hjiilp av stjarten gora tvåra kast och svångar. Man får ibland se Itonom kretsa hogt uppe i luften på ntbrcdda vingar, men nar han jagar, flyger han i ailmanhct ritt lågt nere bland tråden i barrskogen, dår han mest hAiler till. Har h in fått sikte på ett byte, Wastar han sig blixtsnabbt over detta från sidan eller till och med underifrån, varvid han mAste vånda sig runt for att kunna bruka klorna. Aven så pass stora djur som tjadrar och harar anfallas och dodas. Ågare till honsgårdar och duvslag få ofta yidkånnas forluster genom hans opprepade besok. Det av stadiga grenar hopkomna boet finner man i nAgon hog gran eller tail. Ungarna aro vid fddeisen kiadda i en vitdunig dråkt. Spurvhoken liknar i alla avseenden duvhoken men ir mycket mindre. Når han nalkas, tystna sparvama och soka forskramda Ki*. („i 4 lc ovan omnSmnda rovfåglarna kallas ofta dagrovfåglar Friberg-Norgren, Folkskolans naturlara (1934) ar ett utmarkt exempel på den tidens sått att illu­strera lårobocker. Bilderna var ofta få och minimala i stor­lek. I allmånhet klichérade man från tryekta forlagor. Lagg mårke till att tre av fåglarna år uppstoppade exemplar sig å andra sidan i allt storre utstriickning av tecken, for att vi så snabbt som mojligt skall se och forstå.Hela vårt trafiksystem skulle falla ihop,om vi inte kunde forstå trafikskyltarnas tecken, associera bilder harforoch darmed avlasa och forstå inneborden. I en statlig laroboksutredning, tillsatt av den svenska riks-Ldroboks­dagen år 1945, fastslogs bl. a. att illustreringen av larobockerna utredningen 1945 ofta inte fyllde de krav, som man då ansåg sig kunna stalla. att upptacka bytet. Detta består i vanliga f.ill a\ mdss och sorkar. Boet iinn-1 nagot ilialigt triid til-1 i ett overgivet kråkbo. Var siorsta u^'^la ar den siillsynta berguvcn. soir lever bland annat av krakor. Om dessa traffar på or uv vid dagsljus, anfallcr de honom i blint raseri. Rovfaglarna kan a>en \ara till nytta. Det r d u for fel att bennkta dem som enbart >k.idli-a faglai, son> man pa allt sitl bor utrota. D. l „r M,seiligcn -ant, att duvbokun tar aukor och lion-, men han ijor O'.k-a nytta genom att d-da massor a\ djur, som^år >kad.i^M for n.anni Imij, t. ex. sorkar .xh ni<".;s, och spar\li6kon håller efter sparvama. Maiua jovfayliU" angriper i ffirsta hand skadade och sjuka djur. * 1 råder alltid en vi-s jamvikt mellaii an- Friberg-Norgren, Folkskolans naturlara (1950) Modern typo­ grafi och layout och med stora tydliga bilder. Mer pedago­giskt inriktad illu­strering blir från och med femtiotalet allt vanligare. De två fåglarna hårovan år fotograferade i sin råtta miljo av en speciell fågelfotograf 1970 229 Man anmarktepå att bilderna var små ochotydliga, att de inte alitid var aktuella, att det var for få bilder, att fargbilder fore­kom salian och att reproduceringen inte stod i nivå med det som kunde åstadkommas i annan bokproduktion. Ja, detta var for tjugofem år sedan och anmarkningarna var berattigade. Om man i dag granskar dessa illustrationer som en del i den pedagogiska framstallningen frapperas man av hur lite integrerad med texten bilden ar. Men inte nog med det, man lamnar bilden helt åt sitt ode. Den får tala for sig sjalv. Under femtiotalet borjar pedagoger tala om nodviindigheten av ett medvetet utnyttjande av bilderna i laroboken. Bilderna skulle inte bara komplettera texten, de skulle dessutom kunna ge sin del i den pedagogiska framstallningen.For detta behovdes ordentliga beskrivande och berattande bildtexter. Men det var också nodvandigt att lararna forstod att utnyttja bilderna i sin undervisning. Att de inte alltid gjorde det forstod man av den återkommande diskussionen om behovet av kurser, dar man larde sig se och avlasa bilder. Pedagogerna kravde också en battre anslutning bild/text. I det sammanhanget kan namnas, att nar man i borjan av femtio­talet lanserade larobocker med tvåspaltad satsyta, framholls bl. a. att anknytningen bild och text blev battre. Den tvåspaltade satsytan mojliggjorde visserligen en mycket selektiv bild­layout. Men å andra sidan kunde just tvåspaltsuppdelningen forsvåra den onskvarda anknytningen text och bild. Femtiotalet Anslutningen bild/text Den tvåspaltade satsytan Wirsén, Historia for folkskolan (1954). En av de forstå laro­ bockerna under fem­ tiotalet med satsytan tvåspaltad. Unpslaget har visar prov på en mycket god anknyt­ ning bild och text. Lagg mårke till de utforliga bildunder­ skrifterna -si " formning ri-S2 t?: " -"i '"S.' (°'d>3pr*!M Två sidor ur en geografi for grund­skolan utgiveni slutet av femtiotalet. Med tecknarens hjalp har man av den for eleven ratt abstrakta texten om glasblås­ning och skogsav­verkning fått fram en battre information. En fin samverkan text och bild Av mycket stort intresse i det har sammanhanget ar en rapport Informationstekniska och avlasningstekniska synpunk­ter påVårohocker for olika skolstadier av docentAkeW.Edfeldt. Rapporten, avlamnad under år 1961, var en sammanstallning av forskarron inom de omraden som avses i rubriken. Den var gjord på uppdrag av Standardkommittén for skolmateriel inom Sveriges Standardiseringskommission. Tyngdpunkten i rapporten utgor en redovisning av typogra­fiska variablers inverkan på avlasningstekniken och relevans ans ^ Iv av ^Jrrhfi.l.rvt t (biM 0 11). T'ndcrlc'Ja-i! flr rur­ ilJr 0<,'a kd-ronarna liSjra s'.r dr hc«. som kalla, . 1 v;i>"<*]n m-ilau det nndorkiikbr-u-t ut^-nrcs kv mjukare d^lar (Itfinn j-Å haka.':'). ! r.vcr-<*,, Hitm.Ku b.neu cmfittar mkifrSn rakn..' .-il rarlb.n l'-ma namiussJaii eensr.a nas.Jis supcrior och ntdi*]. Informationstekniska och avlasningstekni­ska synpunkter på larobocker, 1961 Illustrationernas informativa karaktdr Samre och battre information kan karaktarisera de båda bilderna. Det kan också uttryckas: dålig och god inlarningsmetodik de pi lilbrnrls åvrrjida ICig M och 21 Drn bakrr >U1I. Nils Te?npte >«* ^ t»» t < Tyngdpunkl Tvngdpunkt Wt-.-v; Nor volter ett foremal av Ta en tråkloss, t. ex. med cm 6 cm • 12 cm, och ståll den pa olika Fist ett still i mcdclpunktcn av den sått på bordet som bilden nederst i fo­storsu sidoytan pa cn sadan Idoss ni ser regående spalt visar på bilden och hang etl lod i det. Stiftet Vod honder? Forsok att stola omkull den varje gang markerar klosscns tyngdpunkl (som lig­Fji lastad bi] kan vulta dir en olas­ den har ett nytl lage. ger innanfor ylan dår stiftet år fast) tad inle gor det. Fa bildcrna ser vi en olastad bil som kor fram for alt lasta (Fdrsokei kan ock»a gorai med cn vanlig tandsucksatk. Forsok blåsa omkull asken i de pa cn arbetsplats. Bilen lutar men stjål­per inte dårfor alt lodlmjcn genom tyrigdpunktcn fallt-r innanfor hjulrn. Når stodytan år hten och tyngd­Men når den återkommer med sm last punklen ligger hogl, år det lått att vålta har tyngdpunklen hojts och lodlinjen foremålet. Men når del vilar på en Stot Kroppen »lir kvor i deflt loge. cenom den faller utanfor hjulen. For-stodyta och har tyngdpunklen lågt, lig­donet stjalper. ger det stadigt. Alt tyngdpunklen flytias nar man las­tar cn personbil miste man ta hansyn Hoga och smala eller låga och breda lill. Tung last pa takråeket forsåmrar bilar? Forr var bilama hoga och smala bilens kdregenikaper asen om man inte men med tiden har dc blivit lagre or.h behovcr riskera alt bilen stjalper. brcdarr. Sarskilt låvlingsbilar ar myc- Kroppen jlrdvor olt ifer1 id "H del loge si kel låga och motom ligger i dessa nåra Stabilitet vagbanan. AUt delta ger vagnen cn Det ar vikdgt att forcmalen omkring oss lagre tyngdpunkl och slorrc stod\ia och står stadigt och inle våltcr vid minsta vagnen år stadigarc i kurvoma ån en stot. Dc tillverkas dårfor oftast for att hog orh smal bil. Jåmfor bildcrna ovan. sta pa ett bcståmt »ti. Vid lég tyngdpunkl vilar kroppen stodigl Olika ilog av jtamviktKroppen folier Lutar man planet som klossen vilar N^r man har besurm i)nardpunktm ho? »ki­pi, stir klossen kvar endast sa liingt lod­ van i ftiraiket på sid. If, k-n man gara ytUr­li«.Jdc iindan satte> mot bordi i I ailure kanl. n. bar tyngdpunklen %ill hogsla lage. ar del rtarcmol, om den plnna Sndan viindes ne.lil S:ik­ rasl liyger pi-nnan, då den med ni sidoyla vilar mot bordel Av detta och liknande IVirsok inses. att stabiliteten Man kan lala om pennans slorre eller mindre stabili­ar slnr i samma mån som stodytan år stor tet sladighcti i de olika lågena. och t y n g d p u n k t c n ligger l å g L Likaså år det Vurje kropp, som år slalld på rit underlag, har en s k klart, all ju t yngre en kropp ar. dc-slo svå stddytu. Ibland beror kroppens hela undre yta undiT rare ar det all r n b b a den och desto »Sk­laget t. ex cn traklots på etl bord . ibland endasl vissa rå re slår den Huvtidvlllkoret for alt en diiar av kroppen il e\. en stol. sIGdd på fyra ben). I sist pS ell underlag s t il 11 d kropp s kali be­namnda fall ulgiirrs sl.nlyl.tn av den figur, som trhålles f i n n a sig i jamvikl ar. all 1 o d 1 i n j e n genom genom sammanbindning av dc yttrrsta bcrbriiigspunkU-fna ty ngdpankten s k i r sjat v a stodytan. For att studcra sambandet mi-Han stabilitet, stodyta och tyngdponktsluge still« vi en stor tråklots langs utmed O v n i n gs m p p g i11« r 6) Hurudan .'ir jåmvkien hos a) en taklampa. b) en kula. som Lcpt i eii skil ri en ^ula, »..m li.aer p4 rtt plant bord. d) en l, w>.n i. „v -u am,«« kiila. t, cn c>linder, som ligger Lodlinjen smc/m tvnjldpii ilHcn hi* d< n i (i;*. •} ivhildade ihAH--b .t^cifi.rvvdda bleckrviind'.irii laller ul.ipf ' si^ilvian. var­fi>r cylindem rainlar omk i1!, da diti i;. Iles kanten av etl med cn av de mii.div begranii.mgs­ytoruc. som sUmj ta. Tyngdpunklen ligger milt i klotsen, men Jess IJ-gc kar mnrkeras med elt slift i den utåt vfinda siiioylon. 1 '.liftet fistes ett snore med lod 'fig 11' Klolsen vrides n i,Ml kri.M en av si.'dytaas mot bordskanlcn vinkelråla kanter K. 'å lange vridningen icke or slorre IV. Ha.'tingen. \ ågen. ån att lodlinjen genoa« tyngdpunklen faller innanfor sl'.'d­ylan. itervindcr klol^n «ia den *lappes lill sitl foira jam Udi'itiliipen. Tyngdpunklen !>ms cn rak jjimnljock slang viktslfige.