Anders Billow-en svensk bokkonstnar Av BROR ZACHRISSON Under många år har jag haft formånen att traffa och samtala med van­nen Anders Billow. Nu ar han for alitid borta, och ett forsok skall goras att ge en serie intryck från denne envise och egenartade bokgestaltares liv och verksamhet. Han har varit en av de stora i den svenska bokhisto­rian. Sin insats har han gjort i synbart lugn och i en målmedveten kånsla av sjalvklarhet. I den snoiga Norden tranger inte så latt de nya och intressanta strom­ningarna utifrån den stora varlden igenom. Men intrycken silas å andra sidan eftertanksamt av kloka och besinningsfulla man och kvinnor. Och det som kommer fram kan få en lokal pragel av varde och halt. Anders Billow foddes den 17/5 1890 i ett borgerligt hem i Goteborg. Han kom till Uppsala for sina skolstudier och tog studentexamen dar. Under åren 1909-1912 studerade han konsthistoria under den framstå­ende kannaren av svenska kyrkor,Johnny Roosval.Detta blev forBillow en grundlaggande erfarenhet. Under den stormiga och stridiga Jugend­perioden var Billow upptagen av akademiska sysslor, inte av spekulatio­ner och experiment inom konsten. Han kom att vånja sig vid kritisk kallforskning. I de kyrkor,som blev foremål for hans och hans kamraters studier, fick Billow en solid konsthistorisk bildning. Han kom senare vid ett par tillfallen att handlagga trycket av det stora arbetet Sveriges kyr­kor (1921, 1952) och var då val fortrogen med amnet. Redan tidigt kom Anders Billow att inse betydelsen av en andamåls­enlig och kvalificerad publicering av konsthistoriska och andra veten­skapliga ron. Han har berattat att intresset for detta så starkt tilltog, att han gradvis bdrjade avstå från tanken att avlagga examen och fortsatta som forskare. De vaxande kraven på redaktionellt-typografisk hand­ 4i laggning av viktiga tryck bidrog att stodja detta intresse. Så gjorde aven två andra foreteelser. Den ena var Svenska Slojdforeningens och Erik Wettergrens behjartade insats for att till industrin fora skickliga konst­narliga ledare. Harigenom skapades i vida kretsar en ny forståelse for vad vi i dag skulle kalla formgivning eller design. En annan foreteelse av betydelse har Sten G.Lindberg antytt i sin briljanta uppsats »Anders Bil­low: Melian kast och press hos Nordisk Rotogravyr 1923-1959« (1960). Det galler den tekniska utvecklingen inom boktrycket, det okade stilfor­rådet och inte minst djuptryckets framsteg. Faltet vidgades och det vi­sade sig snart, att Billow skulle få sin arbetsdag mer an valfylld av vik­tiga grafiska uppgifter. Har må goras ett inpass. Man kan med fog saga, att det ar futilt att soka hanvisa till en sorts formel for en manniskas utveckling inom sitt Excmpel på Billows satt att gora skisser. (r FiLNGE:N MÅteiSKAN MAI CAN Sffc*! Fff t ST\A¥lET i— Av ts k LEC W Av ELSE KLEEN Tcxjy" • -V'-« |Q»i, fy- Torsten Eriksson, Gustav Jonsson Per Nystrom '**l/y KF:» BOKFORLAG / STOCKHOLM »Nrr/f. (./iroti-utLH 4tf 42 Hos den boksynte forlaggaren Gunnar Tiseli gjorde Billow flera bocker. Denna avspeglar, liksom Kumliens produktion, ROLF DE MARES ett inflydande från 1700-talet. 190x275 mm. TAVELSAMLIN G ttcckninaar KARL ASrLVND •,»< Wan artitm* vwxMt tt »nUncS«, u ,tr. rwviijfrJ Hinl«T«rW! Uwrdu«(*n »rh i>J> &::<* w* h>i> ; «»>'•» komw AKXi.iH'-': <-><« pS tta* i* rk. xkrt. vk, luai och utéu i vi« :.c'h< ibfitiJ >;« 'Xfc *k hu lix Un^ »«iar. den milten i .,;U » iujv«» xh Uarnktytn b* tytkl inmSftt tdmk bjtkinu Mca il* »f»W, »xn awv fwu*»»ir 41 il.iåiuie> till-der mrddUdtn 65 »iti^ 30 10. KonirolleB over »tidrrntt lillvixt och 4. l)n> frta itadrn loduu 39 cxpamioD .. . 70 5. Kvrkaiu l>«rrt*kld« 42 11. Skldobaoan och diam«t 72 6 Skrin och gillrn 43 12. Vad gjorde slat pi den medeltida Ma­ 7. ilcnUuel undi-r medcllidrn 18 den? 76 Kapitel II. HOVET. PARADEN OCH HUVUDSTADEN L Medcliidm* e(i/-rbioRMUios 8S 9, Palatwt* -i illaiu-i 117 1Terriisrhin och »lad 89 10. PaJalaei* hiterkan pi »ladrn 123 3.TvingMncdln 93 IL.SkAgkammarrn och Mlongen 126 4. ICrigrl och atadkbyKgandn 96 12. Den »pekula(i«a laihebjrpgclMn 130 5. Mahitdr^lojiiv 99 IS. Barorkcm n 107 14. De arkiiektont»ka (ormerna 141 7. Battkiparadcn 110 15. Vad »om raddede olympicrna 147 å. Den oya gudomlichetrn 115 16. Fulibordande och (ornyrUe 148 Kapitel 111. DEN SJALLOSA INDUSTHISTADEN Overadllning or Lmi/ Bj6rk och Ak« Malmitrém n 1. BrlaUmincrtt. "tnflyilBinj U3 Tin p.lnolejuibk« flrusat . , IBj 2. MelunMering och >\bbaa> 158 10. Icke-«uden< iikc plan 191 1L'nlliarwmen* poaiulal 161 11. G>ke:own i nubild 197 4. 4gglseBmuonrn> teknik 165 12. Den gamia aoiikviirikhanikin 203 5. Fabrikrn och Uamrnen 168 13. jamtis inunif 213 KOOPERATIVA FORBUNDETS BOKFOKLAC *>. Illa bei>kiaJc hu* 175 14. Fjkrran Irln virktena vinunH ... 217 7. MouUoJci mol barbar t>eriBgni . 179 15. Siadeiu »iungon ... 223 8. Ei MteawniBUBam 181 16. Rea kl ionen 225 STOCKHOLM 1942 En bok, vars typografi overtraffade originalutgåvan. till titlar och rubriker. Det iir en av de få ganger han begagnar denna funktionalisternas paradstil. Billow har i skrift och genom handling visat, att han anser antikvan vara den sjalvklara stilen for lopande text. Från trettiotalets borjan ar vidare två viktiga handelser att notera. 1932 borjar ett mångårigt samarbete med Kooperativa Forbundets (KF) forlag. Harigenom fick Billow tillfalle att arbeta over ett storre register an tidigare. Han kommer nu att planlagga och formge all slags litteratur. Och så blev KF liksom Nordisk Rotogravyr ett forlag kannetecknat av en utsokt typografi. De stora bildbockerna och monografierna fick sina komplement i små handiga och rara bocker. Nordens Stamma 1940 och den på KF 1942 utgivna Berattare och Forkunnare i Svensk Litteratur 1719-1941 ar individuella och personliga losningar. De kan sagas utgora 50 ANDERS BILLOW KAPITEL III DEN SJÅLLOSA INDUSTRISTADEN I. Befolkningens omflyttning. Den de*poti&ka impulvn har haft ril nastan Uka cnvurt grepp om Mmhallslivet som Hen meddtida ideclogin. Armérr, rpgeru>p«r och ka­pitalit>tiska foretag alltjamt den anda och form, som ir typisk for denna ordning. Ar det att undra på. att planeringen av offenlHga bygg­nader overallt i varlden vanligen gick i barockens trcken? Drt var dm typlska byrAkratstilen: en verklig hyllfackMirkttektur. Och viwa typiska barockinstitutioncr, såsom hotellet, som upp«tod i Rom på 1500-takl, fingo sin slutliga utformning forst på 1800-talet. Om denna slil i Paris eller Wien nlltjamt beholl nigot av sin gamla vitalitet — såeom t. ex. i Garniers operahus eller i de mera kyska re­nassan«arkaderna vid Rue de Rivoli — berodde delta endast på att de underliggande sociala orh ekonomiska relationerna i dessa stader hade undergått så obetydliga forandringar, I sin klassiska utformning skulle barockcn, trols »ina många funktiondia svagheter, under 1800-ulet forbli ordningens sinnebild. .Nastan all >«tad«plancring och allt stads­byggamle, som ur estetisk synpunkt var vart att namnaå under forrå halften av 1800-lalct, foljde kla«si>ka linjer, som t. ex. det arbetc som utfbrdes av Schinkel i Berlin, broderna Adam i London och Edinburgh, L'Enfant, Bulfinch, Jefferson, Ramré ocli Lutrobc i Amerika. Under tiden kunde man lydligt se, bur solidariteten inotn de hogre klasserna borjade upplosas; hovmdnnen blevo overtaUga. På alla om­raden trangdes den aristokratiska bildningens och kulturens principer ut av en enkelriklad stravan till pekuniar framgång. De nya induslrifore­tagarna och bankmånnen, son» helt inriklade sig på att tjana pengar och uka sin maki genom skickliga initiativ, hade ingen amandning for lev­nadsvanor, som ej givo dejn etl dirckl overtag over konkurrenterna. Ohyfsat folk, rika spekulanter »om haft tur i sitt «pel, hansynslosa fa­briksorgan isatorer som banal sig vag till samhillels linnar, årelystna man, giriga man, fabrikens och kontorets Napoleoner. manniskor som voro lika okunniga som lindebarn om den mtinskliga sjålvdisciplinem principer, stretade sig upptill samhallets loppar. J53 valbargflde klasaerna foro itla. och '•lundoni voro de rent a\ Molia over sin bristande vitalitet. Herbert Spenrer, «»nj var en kattare lili och mwl gcnlenml -in egen utilitaristldui tro. blev tvungen all predika lekew och de« fysiska avkopplingen« evangeliinn for sina samlida. odi i sina Ftmys on Educalum gick han sA Ungt. alt ban siirskill uppmanade foraldrarna att tillAia sina Ivarn att alu /ruAv. MissforhåUandena voro altmanl ut­bredda. Endast vissa kvarlevur av en aldre kultur, praslmannen pa Ian del. dm jordigande aristokraten, konstnuren, harle tillrackligt fornuft atl fly bort fran den j«leotekniska miljwi. liksom damrrna och herrarna i Boccaecios Decameronc flydd.-undan pesten i Elorens. De fingo sin beloning for detta, konske intc rikedom, men val ett långt liv. Tror ni mig inte? Studera då livforsakringsbolagens labrller. 7. Motståndet mot bar bariseringen. Au månnlskorna i denna utarmade och livsfientliKa mil jo i viss man lievarade manskliga egrnskaper, var en triumf. Alt de arbetandc kla»­ serna kunde bilda famiijer och bevara fina barn från den yttersta fysiska och moraliska formering, var elt vittncsbord om deras heroiska hall. I moraliskt avseende stod den paleolekniska staden ofta på en bog niva Avcn om katolicismen, baptismen mb weslcyanismen ka.iske ofta kommo arbetaren att glomma bort den miljo i vilkeri han levde och gjorde ho­ nom alllfur fordragsam gcntemol fortryekel, alltfor fornbjsam med sin usla slallning i livet, hindrade de honom i varjo fall (ran ntt i andligt avseende sjunka till samma nivå som hans fvsbka omgivuing. Det ar i viss man denna lorftiga ålerslod av den gamla lempelstaden. som nu forkroppsligas i kapell av jarnjilål och bondgranna kyrkor av rbtl tegel, byggda 1 en fbrsamrad g.^ikstil del ar delta fragment man • viss mån har att tacka for den rarojrkt om allmun roslratt, om lonestcgring och arbetstidsforkortning Nordisk Rotogravyr. 165x240 mm. (Stadskultur). exempel på en viktig genre i vår svenska bokproduktion, aven den sig­nerad A.B. Den andra foreteelsen i borjan av trettiotalet, som var av sarskilt in­tresse, var omformandet av Svenska Turistforeningens Årsskrift, 1932. Den slentrianmassiga form som denna mycket spridda (vid den tiden 135.000 exemplar) publikation haft, ersattes nu av en svensk modernism, en Billow-typografi, som gjorde råttvisa åt det rikhaltiga bildmaterialet. Detta angav nu typografin; texten stuvades om for att spela emot de for­storade, ibland utfallande bilderna, som gav boken en ny, spannande och tjusig atmosfar. Tilltaget vackte stor uppståndelse. Visserligen hade man skjutit bort en del av harmens krut redan 1930, då Gregor Paulsson med Stockholms-utstallningens funkisstil chockerat boktryekarna både este­ 5i tiskt och moraliskt. Men nu var det alltså inte bara fråga om strids­skrifter som Acceptera, vilken for ovrigt var dålig i formen och motver­kade det egna syftet, nu galide det en stor nationell skrift. Hetsiga de­batter i Boktryckareforeningen och i de två tvekande tidskrifterna inom facket visade ett gliidjande intresse for vasentligheter. Billow har alltid varit en aiskvart envis person. Hans overtygelse om sina idéers riktighet stod ej att rubba. Till och med forsok ifrån en stridspatrull att angripa med ekonomin som vapen misslyckades. Att det ar något dyrare med utfallande och stora bilder an bilder i satsytan i boktryck avfardades med motfrågan varfor man anvander boktryck om det ar opraktiskt och dyrbart. Årsskriften blev en betydande lank i utvecklingen inom typo­grafin. Turistforeningens nya fotografiska bilderbok Årets Bilder, som borjade komma ut 1933, befiiste positionerna. Billow var dess pionjar och var dess redaktor anda till 1958. Det blev for honom en nyttig och inspi­rerande uppgift. Snart var Billow lika kand fotoexpert bland fotoama­torer som han var aktad som typograf bland boktryckare och forlaggare. Anders Billow och typografin Till skillnad från Akke Kumlien tankte Billow i typsnitt och layout. Som tidigare antytts, hade han inte konstnarens utan redaktorens installning till de typografiska uppgifterna, Detta hindrar inte att han utfort en mangd synnerligen fina och konstnarligt fullodiga aister. De småtryck, som han gjorde,representerar en genre,som roade Anders Billow i mycket hog grad. Linjen som sammanhållande element forekom ofta i Billows typografi. Punkt efter texterna anger har amnets art. TILL TURISTVARDARNA. Inledande foredrag vid oppnandet av STF:s kongress for Svenska turistvardar den 12 nov. 1936. Av Carl-Julius Anrick. kunna ske utan fiendskap,darlor att tie lamnasutan tvang. Det air tid att vakna upp. Ty cljest tager vlldet, vad man nekat det billtga anspraket. Och vad har bliv« papekat, ar pi intet siiti cn uppmaning ti!l en god giir­ ning. Det ar blott ctt skyldigt avbetalandc av cn garø­ nnal fordran, som i århundraden riintat av sig. Det ar avbordandet av en innerlig tacksanihetsskuld frin dem, som utan egen forskyllan fotts med aganderatt till li­ vets formåner. KARL STAAFF; Tal for de norska gasterna hållet vid foreningen Vcrdandis io-årsfest i Uppsala den 27 maj rfigi. Mina damer och herrar! Det var ickc mcra an ett eller annat tiotal av år sedan, som unga svenska min, då de ulade till norsk ungdom, kunde å hcia sin na­tions vagnar med ful! ratt och ful! forvissning om, att ingen skulle java dcras ord, giva stora ioften och svarja dyra eder om cn vanskap for Norges land, som tid ickc skulle bryta. Men di jag nu skal] utfora det hedrande uppdrag, som av denna sammanvaros anordnarc givits mig att bringa norrmannen vår hakning och vår hyllning, t'f'i­nar det till intet att dolja for oss, att jag ickc vågar tillmata mina ord den betydelsc, som skulle de galla såsom uttryck for mera an vad en del av mitt folk kanner for Norges. I-at mig då i stallet for att med ihlliga fraser soka bemantla sktllnaden mcllan forr och nu se sakforhll­landet sadant det år, och Ilt mig sporja om orsaken till, att det blivit som det blivit. Forst ett ord till undvikande av en sådan uppfatt­ning, som att jag skulle vilja tdfevita den ungdom, om vilken jag talat, att den ickc gav $ina Ioften i den mest olorstallt goda tro. Visserligen gjorde den så. Men se! Dl var Norge annu ickc ctt land, vars i jamfordsc med Nordens lander i ovrigt och sårskilt vart land storartade utveck­ ling i demokratisk riktning forutslgs. Det var ett land, som. om också den framsyntc nog kunde skonja dess stora mojlighetcr till en sådan utvcckling, likval i det 4tora hela foretedde samma anblick, politiskt taget, som vart eget. Det var hksom vårt ett åxnbetsmannastyrt land. Men da tiden gjort sitt givna verk, då Norgej folk begynt att skorda fruktema av en forfattning, som till­ kom i ofdrskråekt trots emot dem, vilka djarvts be­ handla Norges rike såsom en mellangift i politiska kop­ slagningar, dårvid dess folk ickc haft såte och stamma, av en forfattning som med anor i valdiga folkliga ro­ n Iser i andra land fran sin forstå borjan bar sjalvsty­ relsens inscgcl, då fann man, att det land man lovat evig trohet icke var detsamma, som begarde loftenas infriande. Sc