Studiecirkelbiblioteken - en viktig
parentes i svensk bibliotekshistoria

Av Sigurd Möhlenbrock

Först några ord till förtydligande av rubriken på denna uppsats. Jag
talar om en parentes, vilket hänger ihop med den relativt begränsade
livslängd, som denna speciella bibliotekstyp hade - de första tillkom
i början av 1910-talet och de sista avvecklades i slutet av 1960-talet.
Jag kunde också ha använt en lika adekvat men kanske tydligare
rubrik: Studiecirkelbibliotekens uppkomst, utveckling och avveck-
ling.

Definition

Studiecirkelbibliotek kallades de bibliotek, som startades inom folk-
rörelserna som en nödvändig förutsättning för den studieverksam-
het, som i alltmer ökande omfattning kom till stånd inom folk-
rörelserna själva. Anledningen härtill var ett djupt känt bildningsbe-
hov bland medlemmarna såväl ur deras egen personliga intressesfär
som med hänsyn till organisationernas behov av dugligt folk för att
handha och utveckla det unga organisationsväsendet. Det skall alltså
understrykas, att det här rörde sig om rena föreningsbibliotek utan
samröre på organisationsplanet med det kommunala folkbiblioteks-
väsendet.

Sigurd Möhlenbrock, f.d. stadsbibliotekarie. Strandgatan 15, 440 65 Klädesholmen, Sverige.

Folkrörelsernas uppkomst

Vid mitten av 1800-talet var de ekonomiska och sociala förhållan-
dena för huvudparten av befolkningen rent kaotiska. På landsbyg-
den - och Sverige var ju alltjämt ett agrarland med tre fjärdedelar av
befolkningen sysselsatta inom jordbruket - hade upprepade miss-
växtår lett till miserabla villkor för allt flera människor. Detta ledde
bl.a. till en kraftig befolkningsutflyttning från landet, till en början
främst till Danmark och Nordtyskland, så småningom i en allt stri-
dare ström till USA. Det beräknas, att under tiden från 1850 till 1910
mer än en miljon svenskar emigrerade, främst till det stora landet i
väster för att gå en högst osäker framtid till mötes.

Samtidigt åderläts landsbygdsbefolkningen av stora människo-
massor, som sökte sig till städerna för att söka sin utkomst inom den
sedan 1870-talet starkt expanderande industrin.

Mot bakgrunden av så omvälvande händelser var det ju närmast
naturligt, att människorna slöt sig samman för att så långt möjligt
tillvarata gemensamma intressen. Så uppstod vad vi senare kommit
att kalla folkrörelserna, först frikyrkorörelsen och nykterhetsrörel-
sen och mot slutet av 1800-talet den begynnande arbetarrörelsen.
Samtliga kunde uppvisa gemensamma grunddrag, framför allt soci-
ala sådana, och rekryterade sina medlemsskaror många gånger ur
samma folkgrupper.

Nå, men folkbildningsbegreppet - hur kommer det in i bilden? I
sin bok om idéer och utvecklingslinjer i studieförbundens verksam-
het med titeln För folket och genom folket, Stockholm 1985, har Inge
Johansson för arbetarrörelsens del sammanfattat bildningsbehovet
sålunda:

»Den sociala oron slutligen, betingad av den ekonomiska libera-
lismen, de sociala vådorna av industrialismen, kapitalism och mark-
nadsekonomi, samt den motrörelse som den socialistiska arbetar-
rörelsen skapade, gjorde det naturligt att betrakta studier och bild-
ningsarbete som ett vapen för de stora, socialt eftersatta gruppernas
frigörelse och likaberättigande med andra människor och för att
bygga ett bättre, mera rättfärdigt samhälle. Det var i denna process,
som folkbildningstanken växte fram.«

Föregångare till den moderna folkbildningsrörelsen
Redan vid mitten av 1800-talet startades s.k. bildningscirklar, dels
inom den akademiska världen, dels av företrädare för hantverks-
föreningar. I båda fallen var målsättningen att på en liberal ideolo-
gisk grundsyn genom kunskap och bildning förändra det arbetande
folkets villkor och lyfta det ur dess misär: man ville förädla och
förnya människan intellektuellt och moraliskt.

Längre fram - på 1880-talet - kan man notera tillkomsten av de
s.k. arbetarinstituten. Det första och mest kända hade startats år
1880 av folkbildningsentusiasten Anton Nyström. Det gällde Stock-
holms arbetarinstitut, som väl närmast kan karakteriseras som en
mycket stor föreläsningsförening.

Den liberala folkbildningsrörelsen kom alltigenom uppifrån. Där
trodde man sig kunna omvandla samhället och minska eller rent av
undanröja klasskrankorna genom att »förädla« de människor i sam-
hället, som inte erhållit »tillräcklig« utbildning.

De första tecknen på en folkrörelseinitierad bildningsverksamhet
Den första studiecirkeln lär ha startats inom nykterhetsrörelsen i
Lund år 1902. Initiativtagaren, den entusiastiske folkbildningspion-
jären, lektorn och riksdagsmannen Oscar Olsson - »Olsson med
skägget« gemenligen kallad - underströk folkrörelsesynen på den
nya bildningsverksamhet, som nu var i vardande, i en bok, betitlad
Folkets bildningsarbete och som utkom 1911, bl.a. med följande ord:

»För folkbildnings vännen - åtminstone om man förstår att folk-
bildningsarbetets kärna är massornas självbildningsarbete - borde
det då ligga nära till hands att söka stöd för bildningsidén genom att
förena den med de idéer, som redan visat sig kunna samla och sam-
manhålla folket i entusiastiskt arbete.«

Samme Oscar Olsson preciserade i en artikel i Reformatorn, God-
templarordens tidning, 1902 sin syn på den nya studieformen studie-
cirkeln, som en sammansmältning av idéerna om läsecirklar, låne-
bibliotek och studiekurser med bl.a. följande fördelar: »En studie-
cirkel kan arbeta mycket bra utan en bestämd lärare, blott den har en
driftig och duktig ledare« ... »Det myckna springandet på möten är
onödigt.« Deltagarna skulle läsa och förbereda sig hemma. Kost-

Studiecirkelns »upp- finnare« Oscar Ols- son, legendarisk folk- bildningsman verk- sam i IOGT. Foto: Arbetarrörelsens Ar- kiv och Bibliotek, Stockholm.

naderna slutligen kunde nedbringas till ett minimum. Dels fick man
små eller inga kostnader för föreläsare och lärare, dels skulle böc-
kerna cirkulera mellan deltagarna.

Rickard Sandler, ABF:s grundare, sedermera statsminister, utri-
kesminister och slutligen landshövding, anlade en mera ideologisk
och samtidigt pragmatisk syn på studiecirkeln som arbetsform. I en
artikel i tidskriften Bokstugan för år 1917 framhöll han, att en meka-
niserad tidsålder föder föreställningar om mönsterstadgar och
studieplaner, som säkert för till målet. Mot detta anför han, att det
ges ingen annan väg till bildning än självbildning. Det är ingen säker
väg men den är den enda. Och han konkluderar emfatiskt:

»Studiecirkeln är en arbetsform. Vad den blir och vad den duger
till beror på det innehåll som gjutes i formen. Det innehållet kan inte
komma utifrån. Studiecirkeln blir vad medlemmarna göra den till.

Rickard Sandler, grundare av ABF 1912, anlade en ideo- logisk och samtidigt pragmatisk syn på studiecirkeln som ar- betsform. Foto: Arbe- tarrörelsens Arkiv och Bibliotek, Stock- holm.

Sitt bästa kunna de endast göra i frihet. Ingen patenterad konstruk-
tion, ingen bruksanvisning i världen kan göra mer än medlemmar-
nas eget fritt skapande intresse. Schablon är döden för bildnings-
arbetet. «

Det var studiecirklarnas bokförsörjningsproblem, som indirekt
ledde till bildandet år 1912 av det första studieförbundet, Arbetarnas
bildningsförbund (ABF).

Därmed låg det till på följande sätt. Regeringen hade i en pro-
position till 1912 års riksdag framlagt förslag till ändrade grunder för
statligt stöd till biblioteksverksamheten. Sådant stöd hade alltsedan
1905 utgått till kommunala folkbibliotek. Nu utvidgades kretsen av
statsunderstödda bibliotek till att också omfatta bibliotek, som var
anslutna till hela landet omfattande riksförbund för studiecirklar el-
ler sammanslutningar med liknande syfte. Det stipulerades dock att
sådana riksförbund måste ha en viss storlek (minst 20.000 med-
lemmar), vilket ansågs garantera en viss stabilitet i verksamheten.
Hur många studiecirkelbibliotek som helst i en kommun kunde få
statsbidrag med högst 400 kronor per bibliotek. Till rikssamman-
slutningens hela biblioteksverksamhet kunde utgå statsunderstöd
med lägst 3.000 och högst 15.000 kronor per år.

Förslaget hade varit kontroversiellt och tveksamma röster hade
inte saknats, framför allt emedan förslaget ansågs kunna medföra en
alltför stor spridning av biblioteksresurserna inom en och samma
kommun. Men »gentemot de tveksamma rösterna hävdade emeller-
tid propositionen, att huvudsaken ej finge vara att böcker funnes i
biblioteken utan att de lästes, en sak varom man ifråga om studiecir-
kelbiblioteken kunde vara förvissad, vidare att studiecirkeln och
dess bibliotek vore ett gott medel att skaffa ett på orten befintligt
rikare utrustat folkbibliotek kunder, som ej längre kunde tillfreds-
ställas genom studiecirkelbibliotekets små resurser, och slutligen att
man borde tillvarataga det tillskott av kraft, som är att hämta genom
en förbindelse med de djupa ledens egna ansträngningar för samma
syfte« (Knut Tynell, Folkbiblioteken i Sverige, Stockholm 1931).

Någon fullständig likställighet mellan de kommunala folkbiblio-
teken och studiecirkelbiblioteken var det emellertid inte tal om. För
de förra utgick statsunderstödet i proportion till de samlade bi-
blioteksutgifterna och med samma belopp som det lokala anslaget;
för studiecirkelbiblioteken endast med hälften av det lokala anslaget
till bokinköp, inbindning och tryckning av kataloger. I båda fallen
skulle statsunderstödet utgå - inte kontant - utan i form av bundna
böcker, valda ur en särskild katalog.

Som ett extra villkor gällde, att studieförbund eller liknande riks-
sammanslutning skulle kunna redovisa bokinköp under det gångna
verksamhetsåret till et sammanlagt belopp av minst 6.000 kronor.

De närmaste effekterna av 1912 ars biblioteksreform
Visserligen hade man inom Godtemplarorden (IOGT) redan 1894
lagt grunden till en Godtemplarrörelsens egen studieorganisation,
men ett studieförbund i mera modern mening tillkom först 1928.
Inom studieförbundet hade ett stort antal studiecirkelbibliotek star-
tats och utvecklingen mot allt flera bibliotek fortsattes under 1930-
talet. Andra studieförbund inom den samlade nykterhetsrörelsen
hade tillkommit: Nationaltemplarordens (NTO, 1922) och Blå-
bandsrörelsens (SBF, 1909/10). Också landsbygdens organisationer
fick sina egna studieförbund: Jordbrukarungdomens förbund (JUF)
och Svenska landsbygdens studieförbund (SLS). Också på den kyrk-
liga fronten aktiverades och kanaliserades studieintresset med en rad
studieförbund som resultat. Här kan nämnas Sveriges kyrkliga bild-
ningsförbund (SKB) med tillkomståret 1930 och Frikyrkliga studie-
förbundet (FS) av år 1947.

En statistik kan fa illustrera omfattningen av studiecirkelbiblio-
tekens verksamhet under 1930- och 1940-talen:

Allt som allt: en imponerande bild av studiecirkelbibliotekens verk-
samhet och deras utveckling under en tioårsperiod med ABF och
IOGT i spetsen, men där också de övriga studieförbunden uppvisar
en imponerande bredd. Sammanlagt c:a 5.000 studiecirkelbibliotek i
verksamhet runt om i landet - i städer likaväl som på landsbygden.

Splittring av resurserna eller ej?

Dåtidens folkbibliotek, framför allt de s.k. sockenbiblioteken, var
föga lämpade att tillgodose studiecirklarnas speciella behov av lit-
teratur. För det första fanns det inte kommunala folkbibliotek i alla
kommuner - långt därifrån. Och där de fanns, hade de ofta alltför
knappa resurser. Sammansättningen av bokbeståndet lämnade som
regel också mycket övrigt att önska och hade ofta en påtaglig domi-
nans av religiös och moraliserande litteratur. Studiecirklar med be-
hov av tillgång till teoretisk socialistisk litteratur eller skönlitteratur
av tidens radikala författare hade inte mycket att hämta i dåtidens
folkbibliotek. Jonas Åkerstedt har i en avhandling vid litteratur-
historiska institutionen vid Uppsala universitet 1967 med titeln Den
Utter ate arbetaren påtalat de principiellt betydelsefulla skiljaktiga bok-
urvalsprinciperna hos studiecirkelbiblioteken (i detta fall ABF-bi-
blioteken) jämfört med hos folkbiblioteken.

I starkt koncentrat kan man påstå, att just bristerna hos dåtidens
folkbibliotek gjorde det nödvändigt för folkbildningsorganisatio-
nerna att starta egna bibliotek.

Så här hette det exempelvis i det första cirkuläret från ABF-för-
bundet till de nystartade lokalavdelningarna, som i rask takt växte
upp runt om i landet:

»De böcker, som inköpts för riksförbundets cirklar, far under
inga omständigheter skingras, då cirkeln avslutar sitt arbete för året.
Samtliga böcker, oavsett om de äro inköpta för medlemsavgifter,
lokala anslag eller riksförbundets medel, skola vid arbetsårets slut
tillvaratagas av studieledaren och ställas i ett för allmänheten till-
gängligt studiecirkelbibliotek.«

Obs! att inte bara studieförbundets medlemmar utan också en
bredare allmänhet skulle fa tillgång till boksamlingen.

Samtidigt var man från ABF:s sida på det klara med riskerna att
alltför mycket splittra de bokliga resurserna. I samma cirkulär, som
citerats ovan, rekommenderar man därför studiecirkelbiblioteken
att sammanslå dessas bokbestånd med de ev. arbetarbibliotek, som
kunde finnas på platsen. (Arbetarbiblioteken kan sägas ha varit före-
gångare till studiecirkelbiblioteken med en arbetarförening eller ar-
betarkommun som huvudman för biblioteksverksamheten. När de
var som flest, uppgick antalet arbetarbibliotek till ett sjuttiotal.
Stockholms arbetarbibliotek var det största och bäst fungerande av
dem alla.)

De första studiecirkelbiblioteken var alltså en nödens uppfinning.
De var genomgående till sin karaktär rena studiebibliotek med upp-
gift att i främsta rummet tillgodose cirkeldeltagarnas behov av för
sina studier nödvändig litteratur: politisk, facklig eller skönlitterär.
Så småningom förändrades målsättningen och vidgades. Förutom
funktionen av studiebibliotek kom studiecirkelbiblioteken alltmera
att fa en karaktär, som i mycket kom att likna folkbibliotekens. Nu
skulle man nämligen både stödja cirklarnas arbete och främja läsning
och studier på egen hand.

I praktiken kom detta att medföra, att studiecirkelbiblioteken i
många fall kom att sköta uppgifter, som egentligen skulle ha åvilat
de kommunala biblioteken men som dessa av olika skäl inte klarade
av - i varje fall inte fullt ut. Cirkelbiblioteken förlorade därmed
alltmera sin ursprungliga karaktär av studiebibliotek. De blev i stäl-
let allmänna bibliotek, öppna inte bara för studieförbundens med-
lemmar utan för alla.

Hur man ur bibliotekshistorisk synpunkt såg på studiecirkelbi-
bliotekens allmänna kulturinsats framgår av följande citat:

»ABF:s insats, som överhuvud utgör ett imponerande vittnesbörd
om kulturella intressen och om organisationsförmåga hos Sveriges
arbetare, har för biblioteksverksamhetens utveckling i landet varit
av en mycket stor betydelse, som sträckt sig långt utöver de sam-
hällslager, som dess verksamhet i första hand avsett att tillgodose«
(Knut Tynell, Folkbiblioteken i Sverige, Stockholm 1931).

Samhällets uppskattning av studiecirkelbibliotekens insats tog sig
så småningom bl. a. uttryck däri, att man rättade till de missför-
hållanden, som innebar, att det statliga stödet till dessa bibliotek
utgick med väsentligt lägre belopp än till folkbiblioteken. 11930 års
biblioteksförfattning kom de båda biblioteks typerna att jämställas
ur statsbidragssynpunkt.

I och med den förändrade inriktningen av studiecirkelbibliotekens
verksamhet var det inte så underligt att man mer och mer kom att
ifrågasätta om inte systemet med flera studiecirkelbibliotek, tillhö-
riga olika studieförbund, i en och samma kommun tillsammans med
det kommunala folkbiblioteket och med bokbestånd, som alltmer
kom att bli identiska, ändå innebar ett oförsvarligt slöseri med all-
männa medel.

Gunnar Hirdman, ABF:s första studie- rektor och verksam som sådan fram till 1952, var självlärd folkbildningsentusiast och stridbar föresprå- kare av folkbildnings- idealen inom arbetar- rörelsen. Foto: Arbe- tarrörelsens Arkiv och Bibliotek, Stock- holm.

Tendenser mot en avveckling av studiecirkelbiblioteken
Det är symptomatiskt, att på samma sätt som initiativet till star-
tande av särskilda studiebibliotek i folkbildningsarbetets tjänst hade
kommit underifrån - från folkrörelserna själva - och inte som en
följd av påbud uppifrån - från statsmakterna eller någon annan cen-
tral instans - så kom de första signalerna om en ev. avveckling från
samma håll - från folkrörelserna.

Som tidigare framhållits, hade ABF som det första studieförbun-
det i landet gått i bräschen för upprättande av studiecirkelbibliotek.
Det var också ABF, som först aktualiserade tanken på en avveck-
ling. Redan vid mitten av 1930-talet togs där ett principbeslut i
denna riktning. En starkt pådrivande kraft bakom detta beslut var
utan tvivel ABF:s legendariska studierektor Gunnar Hirdman, som i
flera artiklar i ABF:s tidning tog upp problemet.

Så här efteråt, när man försöker analysera händelseförloppet, kan
man urskilja bl.a. följande skäl till det ställningstagande, som studie-
förbunden så småningom gjorde (alla studieförbund var inte lika
tidigt ute som ABF):

- 1930-talets ekonomiska knapphet för folkbildningsarbetet;

- den förbättrade service, som de expanderande folkbiblioteken
kunde erbjuda folkbildningsarbetet;

- uppfattningen att biblioteksverksamheten var en samhällets,
icke föreningslivets uppgift;

- tillkomsten av ett för studiecirklarna speciellt tillrättalagt studie-
material, som i sin tur ledde till en övergång till korrespondens-
studier, genom exempelvis den folkrörelseägda Brevskolan.

Det var emellertid först genom konkreta förslag i frågan från några
statliga utredningar (1944 års folkbildningsutredning och 1946 års
folkbibliotekssakkunniga), som frågan om studiecirkelbibliotekens
framtid fick sin slutliga lösning.

1946 hade den svenska regeringen tillsatt en utredning med upp-
gift att kritiskt granska det svenska folkbiblioteksväsendet och
framlägga konkreta förslag till förbättringar i detsamma. Vi - jag
var utredningens sekreterare - gjorde också så efter direktiven, men
våra förslag - hur långsyftande de än var - hamnade med några fa
undantag i finansministerns skrivbordslåda för att inte vålla problem
i den statliga, ekonomiskt betingade kulturpolitiken. Två förslag
aktualiserades dock tämligen omgående. Det första gällde inrättan-
det av Bibliotekstjänst - ett rationaliseringföretag, som kunde
komma att spara stora allmänna medel. Det andra, som också krasst
materiellt sett skulle spara skattepengar, innebar en successiv av-
veckling av de statliga bidragen till studiecirkelbiblioteken.

I det betänkande, som folkbibliotekssakkunniga framlade 1949
(SOU 1949:28) framhölls beträffande studiecirkelbiblioteken bl.a.:
»Som tidigare framhållits, har studiecirkelbiblioteken gjort en gen-
omgripande insats i svenskt biblioteksväsen. De har som direkta
studiebibliotek kraftigt understött cirklarnas arbete. Men deras be-
tydelse har inte begränsats till detta. De har nått ut i vidare kretsar
och verksamt bidragit till att tillfredsställa också ett mera allmänt
läsintresse. Inte minst har detta varit fallet på landsbygden, där stu-
diecirkelbiblioteken i många fall gått i spetsen för den lokala biblio-
teksrörelsen. Flera av landets stadsbibliotek leder sitt ursprung till-
baka till olika slag av studiecirkelbibliotek.«

Efter att på detta sätt ha gett studiecirkelbiblioteken sin honnör
övergår folkbibliotekssakkunniga till att beklaga att utvecklingen
lett till »en icke önskvärd splittring av biblioteksväsendet och en
misshushållning med tillgängliga bokliga och ekonomiska resur-
ser. « Och man kommer med ett konkret förslag om den kommande
utvecklingen:

»Genom att i varje kommun skapas folkbibliotek med tillräckliga
resurser för att kunna tillgodose bildningsarbetets behov kommer
utgångsläget för en diskussion om studiecirkelbibliotekens berätti-
gande att helt förändras. Redan genom de ökade anslagen åt central-
biblioteken har studiecirklarnas bokförsörjning underlättats, men en
allmän upprustning av det kommunala biblioteksväsendet kommer
givetvis ytterligare att förbättra läget.«

Efter denna apologia pro vita sua kommer utredningen med sitt
konkreta förslag: »Under sådana förhållanden kan man ifrågasätta,
om inte tiden är mogen för en avveckling av studiecirkelbiblio-
tekens verksamhet.« Och så konkretiserar man sig ytterligare:

»Vi föreslår i enlighet härmed, att anslagen till studiecirkelbiblio-
teken successivt minskas för att helt försvinna efter en 10-årsperiod
eller vid den tidigare tidpunkt, då den kommunala biblioteksverk-
samheten kan beräknas vara i stort sett färdigbyggd.«

När utredningen kommit så långt och avskaffat studiecirkelbi-
blioteken tycks man emellertid ha drabbats av något slag av dåligt
samvete och därför föreslår man fortsättningsvis:

»En avveckling av studiecirkelbibliotekens verksamhet enligt
ovanstående förslag förutsätter, att man skapar garantier för att de
kommunala biblioteken verkligen allsidigt tillgodoser behovet av
litteratur.« Med hänsyn till de ständigt pågående debatterna inom
Sveriges allmänna biblioteksförening (SAB) om relationerna och
(det befintliga eller obefintliga) samarbetet mellan folkbiblioteken
och folkbildningsorganisationerna var ett sådant memorandum inte
helt ur vägen. Och därvidlag pekar man på önskvärdheten att de
kommunala biblioteken medverkar till att förse studiehem och stu-
dielokaler i allmänhet med handboksamlingar till tjänst i studiearbe-
tet.

Enligt svensk statsrättslig praxis gick så förslaget ut på remiss till
ett stort antal instanser med möjlighet att yttra sig över detsamma.
Den starkaste kritiken kommer inte helt oväntat från folkbildnings-
håll med IOGTrs studieförbund som den kraftigaste vedersakaren -
och detta trots att studieförbundets studierektor Justus Elgeskog
hade anslagit helt annorlunda tongångar:

»Det kan förefalla, som detta skulle innebära en förlust för de
folkliga föreningarna. De far lämna ifrån sig sina bibliotek. I själva
verket blir det en vinst. I stället för ett gammalt, ofta kanske utläst
och sönderläst bibliotek kan föreningen fa en alldeles ny uppsätt-
ning. Och i stället för att den erforderliga studielitteraturen av före-
ningens studiecirklar endast med knapp nöd kunnat anskaffas, kan
sådan utan nämnvärd kostnad erhållas i vilket ämne det än må vara.
Bokförsörjningen i de folkliga föreningarna blir på detta sätt bättre
tillgodosedd än tidigare.« (Folkrörelsernas studiehandbok. Stockholm
1944).

Så här efteråt kan man väl konstatera att de kommunala biblio-
teken dåligt levde upp till rekommendationen att förse studiehem
och liknande lokaler med handboksamlingar. Samarbetsformerna
mellan svenska folkbibliotek och landets folkbildningsorganisatio-
ner lämnar också alltjämt mycket övrigt att önska.

I början av 1950-talet fick studiecirkelbiblioteken en chans att göra
en ny insats till det kommunala folkbiblioteksväsendets fromma.
1952 hade Sverige begåvats med en kommunindelningsreform, som
i runda tal reducerade antalet kommuner från c:a 3.000 till c:a 1.000.
Det gällde att i den första stora reformen efter tillkomsten av landets
första kommunallagar (1862) ändra på antalet kommuner, så att de
kvarvarande - eller nybildade - blev ekonomiskt bärkraftiga nog för
att kunna förverkliga de reformer ifråga om sjukvård, ålderdoms-
vård, skolväsen m.m. som hade beslutats av statsmakterna.

Till de kommunala institutioner, som på de flesta håll stod inför
en fullständig omorganisation, hörde folkbiblioteken. I de nya stor-
kommunerna med ofta långa avstånd till centralorten måste man
decentralisera verksamheten i form av ett antal större eller mindre

filialbibliotek. Här kom de tidigare studiecirkelbiblioteken väl till
pass. Inte nog med att biblioteksförvaltningen i de nya storkommu-
nerna utan kostnad fick övertaga studiecirkelbibliotekens bokbe-
stånd (som i slutet av 1940-talet uppgick till sammanlagt c:a 4 mill,
band). Dessutom kunde man ställa upp med lokaler (och ofta perso-
nal), som var välbekanta för invånarna i den nya kommundelen.

In summa:

De svenska studiecirkelbiblioteken har enligt min mening fullföljt
en kulturhistorisk insats som mer än väl berättigar till titeln på
denna uppsats:

Studiecirkelbiblioteken - en betydelsefull parentes i svensk biblio-
tekshistoria.

Konstnären Lenny Clarhäll har träffat mycket rätt med sin staty Folkbildaren.

LITTERATUR

Andersson, Bo: Folkbildning i perspektiv. Stockholm 1980.
Heffler, Hugo: Arbetarnas bildningsförbund 1912-1962. Stockholm 1963.
Johansson, Inge: Ej brödet blott. Stockholm 1983.
Johansson, Inge: För folket och genom folket. Stockholm 1985.
Leander, Sigfrid: Folkbildning och folkföreläsningar. Stockholm 1978.
Möhlenbrock, Sigurd: ABF och biblioteken. Stockholm 1981.
Möhlenbrock, Sigurd: Från mörkret stiga vi mot ljuset. Stockholm 1985.
Möhlenbrock, Sigurd: Spegling i en skärva. Stockholm 1983.