DANSK BIBLIOTEKSHISTORISK SELSKAB

BIBLIOTEKS

HISTORIE

2

KØBENHAVN
1988

Bibliotekshistorie 2

Udgivet af Dansk Bibliotekshistorisk Selskab

Redaktion: Jørgen Svane-Mikkelsen
© Dansk Bibliotekshistorisk Selskab 1988

ISSN 0109-923X

Sat med Bembo antikva hos Text Fotosats i/s

og trykt hos Poul Kristensen Grafisk Virksomhed Herning

Kongelig Hofleverandør

Indhold

Böcker på Gotland under 1600-talet

Af Åke Åberg. 5

Kiøbenhavn vilde kunne lære meget af Poughkeepsie
C.J. Foghs bibliotekslovsforslag fra 1854
og dets amerikanske baggrund

Af Helge Nielsen. 44

De militære biblioteker og hærordningen af 1867

Af Marton de Hartyani. 71

Centralbibliotekarernes vandrebog

Spredte træk af de danske folkebibliotekers
historie 1919-24

Af Poul Daugaard. 83

Sofus Larsen

Af A. G. Drachmann. 120

Efterskrift af Marton de Hartyani. 143

Dansk Bibliotekshistorisk Selskab

Beretning 1984-87 . 152

Böcker på Gotland under 1600-talet

Av Åke Åberg

Inledning: Uppgift och problem

Det finns olika sätt att fa kunskap om forna tiders bokliga kultur,
om bokägande och läsning. De har alla sina brister och måste därför
supplera varandra. Bouppteckningar och än mer bokauktionskata-
loger är sällsynta under den tid vi här sysslar med, och deras bestånd
av titlar är inte representativt. De överbetonar skrifter som har eko-
nomiskt värde och ger prestige, som visar fromhet och lärdom, och
utelämner den billiga och efemära underhållningslitteraturen, som
vi vet varit vanlig och säkert i hög grad bidragit till att forma männi-
skors åsikter och värderingar.¹ Ett individuellt, konkret vetande ges
av biografiska notiser, men sådana är ovanliga och svårfunna och
dessutom i regel hämtade från läsvana miljöer, medan den långt
talrikare breda allmänhetens attityder till läsandet lämnas odoku-
menterade. Om en dagbok eller brevsamling med personliga data
om en prästs eller ämbetsmans läsupplevelser under 1600-talet är en
dyrbarhet, så skulle det vara en sensation att finna något sådant om
en borgare eller bonde för att inte tala om hans hustru. En sista typ
av material är biblioteken och böckerna själva. En bibliotekskatalog
eller en boksamling berättar om biblioteket som en resurs för en viss
grupp, och är man lycklig nog att ha boken själv framför sig, med
ägarens namn och kanske anteckningar, kan man komma ett stycke
på väg mot kunskap om människors intellektuella, kulturella och
personliga liv förr i tiden. Man kan finna hur böcker köpts - när, var

Åke Åberg, fil. dr., tidl. lektor ved Bibliotekshögskolan og 1961-66 länsbibliotekarie på
Gotland. Eskadervägen 32, 7. 18354 Täby, Sverige.

och till vad pris - ärvts - kanske i generationer - eller skänkts.
Anteckningar kan berätta om läsupplevelser men också ge person-
ligt intressanta notiser. Läsaren måste emellertid också relateras till
boken, som därför skall placeras i sitt bildningshistoriska samman-
hang.

Detta är vad som här ska försökas med det material som erbjuds
främst av Visby Säveskolas, tidigare trivialskolas bibliotek, näm-
ligen de delar av detta som kan beräknas ha funnits på Gotland
under 1600-talet. Man måste vara beredd på att materialet lämnar en
ganska gles information, och för att ge en fylligare bild har under-
sökningen kompletterats med en analys även av de böcker med
gammal gotländsk proveniens som förvaras i Landsarkivet och
Fornsalen.

Äldre bokkultur på Gotland

Man ska inte vänta sig någon rik bokkultur på Gotland under vår
period. Ön var ett land av köpmän och bönder, samhällsgrupper för
vilka böcker spelade en mindre betydande roll. Näringslivets stag-
nation gav dessutom inga ekonomiska förutsättningar för en litterär
blomstring. Administrationen och kyrkan/skolan, normalt de vikti-
gaste baserna för en boklig kultur, hade fa företrädare. Man kan
förresten undra om situationen varit mycket annorlunda under
medeltidens ekonomiska och politiska storhetstid. I Centraleuropas
hansestäder kunde under medeltidens slut existera sk rådsbibliotek,
boksamlingar huvudsakligen av referenskaraktär att begagnas av
administrationen och möjligen någon lokal lärd; under humanis-
mens blomstring på 1500-talet kunde de växa och bilda grunden för
1600- och 1700-talets national- och universitetsbibliotek.² Från Visby
synes något sådant inte vara bekant och knappast sannolikt. Stadens
nedgång hade redan begynt när dessa bibliotek utvecklades.

Inte heller fanns här någon kyrklig institution på hög nivå som
kunde bära en bibliotekskultur. Naturligtvis måste det ha funnits
liturgiska handböcker och böcker i kanonisk rätt i kyrkorna, säkert
också en och annan andaktsbok, även i enskild ägo. Man måste ha
kunnat utbilda officianter vid gudstjänsten - från luthersk tid finns
uppgifter om talrika musikalier. Studier bedrevs vid klostren även
här; att både dominikanerna och fransiskanerna ägde böcker vet vi.
Men medeltidens bibliotek var inte ens under gynnsamma omstän-
digheter stora. Det förbjöds av material och teknik - pergament och
handskrift - men än mer av livssynen, som misstrodde fri forskning
och länge begränsade de tänkbara källorna till ett ringa, auktoritärt
erkänt bestånd. Traditionen att Roma kloster skulle ha ägt 2000
volymer måste avvisas som orimlig. Hade man tiondedelen därav är
det vackert så.

Veterligt har ingenting bevarats av Gotlands medeltida bokbe-
stånd. Det har förstörts under senmedeltidens krigiska härjningar
och genom reformationens kulturella nedgång, som visserligen inte
var så katastrofal i Danmark som i flera av Centraleuropas länder.
Om det gick till på Gotland som annorstädes i det danska väldet, har
kyrkans sekvestrerade gods, inkl dess böcker, magasinerats för sta-
tens räkning i dennas lokaler, dvs sannolikt Visborgs slott. Petrejus
uppgift att han där sett böcker från klostren kan alltså vara riktig,
och det kan vara därifrån som gamla handskrifter överlämnats både
till påvens utsända manuskriptsamlare och till historikern David
Chytraeus i Rostock.⁴ Somligt har väl för det goda pergamentets
skull sänts till Köpenhamn som omslag till administrativa hand-
lingar. Kanhända skulle man finna gotlandica i handlingar i danska
riksarkivet! En liten rest, både av böcker och handlingar, kan möjli-
gen döljas i pärm och rygg på böcker som kan påvisas vara bundna
på ön under 1500- och 1600-talen och som finns kvar här. Exempel
ger Richard Steffen i olika skråhandlingar från 1600-talet.

Läroverksbiblioteket äger idag minst 60 utländska 1500-talstryck
och 6 svenska, vartill kommer 7 danska och 1 isländskt (Holar 1580,
dessutom ett från Skålholt 1688). De svenska 1600-talstrycken är
över 130, de danska 9. Lägger vi härtill böcker som nu saknas men
som veterligt ingått i samlingen blir antalet böcker äldre än 1700
tjugotalet större. Härtill kommer ett antal personskrifter, predik-
ningar, dissertationer och andra tillfällestryck. Många av böckerna
är värdefulla både som konstnärliga och tekniska produkter och
givetvis ur innehållssynpunkt, men sitt största värde har samlingen
som ett sammanhållet, organiskt framvuxet dokument över got-
ländsk bildningshistoria, i vårt fall från 1600-talet. Vi måste alltså
bok för bok söka bevis för vilka som befunnit sig på Gotland under
detta sekel, i förhoppning att de ska spegla eller ha inverkat på öns
andliga liv under den tiden.

De äldre böckerna i Fornsalen och Landsarkivet är färre, men
båda äger dock flera titlar, även på svenska och danska, från tiden
före 1700. I bouppteckningarna finner man framför allt böcker på
latin och tyska - inkl plattyska - men även på svenska och inte så fa
på danska. Ovisst är förstås om de senare funnits här redan på dansk
tid. Mest sannolikt är det beträffande danska biblar, psalmböcker
och andaktsböcker, men det kan också gälla Henrik Smiths bekanta
läkarbok, »en dansk Gloosebook«, »16 st. gamble böcker mesta
delen i dansk styl och intet nu af stort werde« (alla i bouppteck-
ningar från 1711), Poul Andersen Medelbys Jesu Christi Pinis Historie
från 1597 (bouppteckning 1724), Strelows Chronica Guthilandorum
från 1633 (1731) och en »dansk örtebok« (1738). »Hesiodus på dan-
ska« i en bouppteckning 1711 måste vara Henrik Gerners rimmade
översättning av 1670.

En reservation måste göras. Bibliotekens uppgift som bokliga
centraler för vetande och upplevelse renodlades först långt in på
1800-talet. Dessförinnan var de därtill, särskilt i ett litet samhälle,
den enda och naturliga förvaringsplatsen för allsköns böcker och
andra föremål av antikvitets- eller kuriositetsintresse - det var då
museet växte fram inom biblioteket. Vi kan alltså inte alltid lita på
att bibliotekets böcker, som ju oftast var gåvor, verkligen motsvarar
samhällets andliga behov ens då gåvan skedde. Åtskilliga av dem har
förmodligen inte blivit lästa, sedan de placerats där.

Borgare, bönder och adelsmän som bokägare

Vi börjar med den samhällsgrupp vars läsvanor och läsmängd är
sämst dokumenterad och minst känd, nämligen de världsliga yrke-
nas folk. Tyvärr är dessa ofta de sämst biograferade. Det är därför
möjligt att en grundligare personhistorisk forskning på detta fält kan
fördjupa vårt vetande.

För den välbärgade borgaren blev redan vid början av 1600-talet
familjebibeln, dyrbar och avsedd att ärvas, karakteristisk. Några
sådana släktklenoder hör till bibliotekets tidigaste förvärv.

Caspar Højer köpte 1636 i Roskilde en bibel på platttyska, sannolikt
en Liibeckutgåva 1531-32. Titelbladet saknas, men det präktiga ban-
det med medeltida pergament i pärmen är i gott skick. Bibeln inne-
håller hans anteckningar om hans karriär i Visby, där han slutade
som borgmästare och en framstående man. Hans änka gifte om sig
med en Schroder och det är väl denne som övertagit boken och där
1658 antecknat dopet av sonen Caspar och dennes förnäma faddrar.

1638 köpte Visbyköpmannen Cordt Gabrielsen ett exemplar af
Kristian IV:s danska bibel från 1633 i ett utomordentligt vackert
band. Även han har tänkt sig boken som ett familjedokument, men
hans anteckningar far för oss en tragisk underton. Den första gäller
dottern Marens död 1641. 1656 kommer nästa notering, om hustrun
Karens frånfälle; hennes praktfulla gravsten står vid Klinten bakom
domkyrkan. Han gifter redan 1657 om sig med Anna Jakobsdatter,
men barn ger hon honom inte, och 1665 antecknar han att han med
hustruns medgivande skänker bibeln »till wor latinske skolie herudi
Wisby till skolie mesterns studia«. En annan hand meddelar att
Cordt Gabrielsen dog 1670, och boken gick då över i skolans ägo.
Det är inte dess första förvärv men dess äldsta bevarade med för-
värvsdatum.

En motsvarighet från svensk tid är den Psaltare, Sthlm 1619 (Forn-
salen), vari invandraren rådmannen Nils Birgersson med början
1653 antecknar familjedata: sitt bröllop och sina barns födelse med
deras många faddrar.

Cordt Gabrielsen har också ägt ett fordom vackert exemplar av
Folkvard Alexandersen Chants Magistratus consiliarius sev Judicum
speculum ethice udgjort ... Khvn 1641, ett slags moralisk vägledning
för domare och annan överhet. På sin väg till biblioteket har boken
sedan ägts av några gotländska präster och lärare, Göran Brygger i
Fole (död 1714) och Nils Wedeman i Atlingbo (1665-1726).

1698 skänkte magistratssekreteraren Nils Qvistson (f. 1670) åt sin
svåger, kämnären Magnus Tysk, Das neue Testament, Frankfurt a.M.
1606 (Fornsalen).

Det tidigaste kända bokförvärvet av en lekman är också en gåva:
superintendenten Poul Andersen Medelbys predikosamling för barn
En liden Børneforklaring ofver Vor Herris fesu Christi Pinis oc Døds

Historie, Khvn 1597. Författaren skänkte den, senast 1599 då han
avgick, till »Aerlig, Gudfrygtig oc velforstandig Mand Knud Ber-
telsøn, Borger i Visby paa Gotland, min gode Ven til it venligheds
tegn« (Landsarkivet). Samma titel återfinnes i bouppteckningen ef-
ter skomakaren Nils Nilsson, som dog 1724.⁵

En icke ovanlig väg för böcker är en begynnelse hos en lärd man,
dokumenterad om inte med hans namn så med prydligt skrivna
latinska noter, och därpå ett gradvis sjunkande till lekmän, som
kanhända köpt boken mindre som en text än som ett föremål med
status. Deras namn kan inte alltid identifieras, men deras sociala
ställning framgår av den oövade handstilen, ibland av trohjärtade
anteckningar och klotter. Några mycket märkliga och sällsynta bö-
cker har vandrat denna av slumpen styrda väg till biblioteket. I flera
fall är räddaren Eric Johan Brun, död 1766 som avsigkommen skol-
lärare och blott efter konsistoriets upprepade tvekan prästvigd,
svartlistad för sitt »för en prestman oanständiga lefvernes skull« och
för »visad sidovördnad mot consistorium« (Lemke). Denne outsider
har alltså gjort den gotländska kulturen betydelsefulla tjänster.

En av de dyrbarheter som Brun räddat åt eftervärlden är den
danske humanisten och boktryckaren Christiern Pedersens En nøtte-
lig Legebog ffaar ffattige oc rige unge o c gamle ... samt Om urte Vand ...
Malmö 1533 resp. 1534, samlade i en volym. Dess förste ägare kän-
ner vi inte, men sedan har den, gärna med en mansålders mellan-
rum, vandrat mellan olika: 1566 har den tillhört Oluff Rasmussen,
1601 Hans Hendrichsen, 1622 Christoffer Veisen (?), 1625 Rasmus
Mattsønn, och slutligen 1633 Hans Christophersen. Den sistnämnde
har på inhäftade blad tillfogat flera läkarrecept. Näppeligen har nå-
gon av dem varit universitetsutbildad läkare - hela Danmark hade
1600 bara 13 sådana och Gotland fick sin första 1688 (Lemke s. 517-
18) - utan snarare rör det sig om bårdskärare el. dyl.⁶

Rasmus Mattsønn skriver sig »i Andsarffve«, och han är väl den
med det namnet som 1614 bodde på denna gård i Stenkumla. Senast
1625 har Christiern Pedersens läkarbok alltså befunnit sig på Got-
land, ägd av en bonde. Den har då varit nära 100 år och tydligen i
fullt bruk.

En annan berömd läkarbok från 1500-talet, Henrik Smiths, har
enligt bouppteckningen 1711 ägts av borgaren Johansson Schmidt.
Samma arbete - kanske samma exemplar - kan vara en »dansk
örtebok«, som efterlämnades av stadsfiskalen Magnus Stenbom
1738.

En intressant proveniens har Islandslagen, Lögbok Islendinga eller
Jonsbok, tryckt i Hölar 1578-1580. Den är bunden i ett prydligt sam-
tida band; titelblad saknas. Dess ägarförteckning börjar redan 1590
med en dedikation på isländska till »Thorsteine Illugasyne, mijnom
goda kunningia«, underskriven av en A.J., vilket tolkats som Arn-
grimur Jönsson. Denne var präst och sekreterare åt biskopen Gud-
brand Thorlaksson, som skrivit dedikationen och som är bokens
verkliga givare. Thorsteinn var präst i Mula på Island. På Gotland
har boken befunnit sig senast 1629, enligt följande inskription: »1629
är denne Laugh Bogh mig foreret af min gude Ven Christen Nielsen
Tønnebinder her wdi Visby«. En Christen Tønnebinder dog i Visby
1661. Det kan ha varit han som ägt boken, och han behöver natur-
ligtvis inte ha varit tunnbindare. Mottagarens namn kan inte tydas.
Dessutom har boken två danskskrivande ägare. Den ene skriver sig
med mycket ovan stil Anders Hansen Lallik (?, i så fall Lollik, dvs
från Lolland). Barn till en Hans Lollick, kanske syskon till Anders
H. L., begrovs som späda i Visby 23 mars, 9 april 1662 och 31 juli
1664. Den andre skriver: »Hans Jørgensen (?) er mit naffned / så
kaller de mig wdi Kiøbenhaffnen / 1662 den 28 augusti«. En Vis-
byborgare med det namnet dog 1664. Man frågar sig hur boken
vandrat från det danska väldets västligaste utkant till dess östligaste.
Den kan ha följt någon tjänsteman som förflyttats den vägen. Själve
Christoffer Valkendorff kom som länsman från Island till Gotland.⁷

Det är naturligt att Hans Nielsen Strelows Cronica Guthilandorum,
1633, funnits på ön, men jag känner intet belägg härför tidigare än
1724, då den återfinnes i bouppteckningen efter lotsen och fiskaren
Johan Wise.

Att de i våra ögon naiva inskriptionerna kan ha bakom sig män av
myndighet antydes av ägaranteckningarna i Peder Claussøn Friis
Norriges oc omliggende Øers sandfaerdige Beskriffvelse ..., Khvn 1632.
Boken påminner dessutom än en gång om Gotlands delaktighet i en
vidsträckt stormakt. Dess pärm innehåller förutom en uppräkning
av olika varor som råg, korn, fläsk, ost, talg, tjära med oövad hand
en notis: »Denne Baag hörer mig Dirik Bottvalde thill med Rette /
Der for thör der ingen medh mig om hende traette. Dirick Hindrick
Sönn / med / Egen Handt Anno 1657«. Didrik Henriksson Botvalde
var storbonde, köpte 1649 gården med samma namn i Gothem.⁸

I bondehänder har slutligen även ett exemplar av 1550 års vackra
danska bibel råkat. Jämte prydliga latinska noter av en lärd hand från
1500-talet rymmer den också anteckningar, på svenska, samt gubbar
och klotter daterade 1798. Den rustike kommentatorn har tydligen
bott på Anderse i Vamlingbo. Det kan vara en kyrkobibel, kanske
från Sudret, som kasserats vid försvenskningen.

Den utmärkte danske tonsättaren Mogens Pedersens Cantus. Pra-
tum spirituale. Det er Messer, psalmer, motetter, som brugelig ere udi
Danmark og Norge, Khvn 1620, ett pionjärverk i luthersk kyrkosång
och ett prov på den höga musikkulturen i Kristian IV:s Danmark,
har ägts av en Johan Wollter. Det kan vara den Visbyborgmästare
som 1684 skänkte predikstolen till domkyrkan där.

Adeln tycks inte alls vara representerad bland våra kända tidiga
bokägare. Även om Gotland inte hade någon godsägaradel, fanns
det dock företrädare för ståndet i administrationen och militären,
nämligen på Visborgs slott med dess högadlige länsman och väl
även någon adlig officer eller civilämbetsman. Den tid det här gäller
är t.o.m. en storhetstid för kulturell livaktighet bland dansk aristo-
krati, som även räknade det som god ton att samla och studera
böcker. Länsmännen på Visborg utgjorde inga undantag. Strelow
framhäver några av dem som bildade män och bokägare, och fram-
för allt hade Christoffer Valkendorff gjort sig bemärkt som en av
Köpenhamns universitets största gynnare. Bl. a. hade han till sitt
kollegium där skänkt sitt privatbibliotek om 95 band. På slottet kan
också, som redan omtalats, ha förvarats resterna av öns medeltida
bokskatt. Visborgs slott kan alltså mycket väl ha varit en litterär
miljö som spred impulser.⁹

Kyrka, präster och lärare som bokägare

Den viktigaste basen för en boklig kultur var utan tvivel kyrkan
med prästerna och lärarna - egentligen samma yrkesgrupp. Likväl
har den basen varit både smal och osäker. Lemkes herdaminne,
Levins uppsatser i Kyrkohistorisk Årsbok och Rørdams kyrkohisto-
ria talar om 1500-talet som en tid av förlamning och förvirring för
Gotlands kyrka. Det rådde brist på präster, de som fanns tycks inte
sällan ha varit ett yrkesmässigt och moraliskt bottenskrap. Exempel
finns på att ön fungerade som förvisningsort för misslyckade och
asociala akademiker från huvudlandet. Man bör inte vänta sig my-
cket av lärdom eller studieintresse hos 1500- og 1600-talets got-
ländska präster, och ambitionerna har inte stegrats av någon högre
skola på ön - den i Visby var dock bara trivialskola. Många av de
böcker med gammal gotländsk proveniens vars förvärvssätt vi kän-
ner till har ärvts eller köpts under ägarens studieår. Sedan han väl
fatt ämbete på den isolerade ön, har böcker varit svåråtkomliga och
mindre viktiga.

Biblioteket bevarar några böcker som tillhört kyrkan som institu-
tion redan under dansk tid. Det är inte omöjligt att fler kan påträffas
ute i kyrkorna. Biskoparnas visitationsrapporter under 1800-talet
omtalar stundom sådana fynd, t.ex. »En dansk alterbog« från 1564
och en psalmbok från 1593 i Ganthem. Biskop von Scheele fann 1889 i
Gothems kyrka ett exemplar av Hans Thomissøns psalmbok 1569,
Danmarks första kyrkopsalmbok. Belfrage nämner (s. 33) ett ex-
emplar av Peder Palladius evangeliebok i Vall och ett av Thomissøns
psalmbok i Vamlingbo. Det äldsta kända exemplaret - i en upplaga
från ca. 1610 - av Hans Christensen Sthens älskade och sönderlästa
andliga visbok En liden Vandrebog har påträffats på Gotland.¹⁰ Den
redan omtalade illa åtgångna bibeln från 1550 hör hit. En ordinantia,
Den rette Ordinantz, Khvn 1582, grundlagen för den nya kyrkan, i
Säveskolan, bär på pärmen stämpeln Atlingbo 1584 och inskriptio-
nen Liber ecclesiae Atlingboe Anno 1652 Johannes Olai pastor ibi-
dem. Därmed förlänges Johannes Olais tid i Atlingbo med ett år -
Lemke känner hans tjänstetid där först från 14 dec. 1653 - men
framför allt ges ett exempel på den långsamma försvenskningen.
Ännu sju år efter Brömsebrofreden är tydligen dansk gudstjänstord-
ning aktuell så nära Visby som i Atlingbo. Man påminner sig att
skolan ännu 1670 som gåva tog emot Cordt Gabrielsens danska
bibel.

Från Loj sta kommer ett exemplar af Peder Palladius handbok
Alterbog med predikotexter och ritual i en upplaga från 1580. Den
bär inskriften Ad usum ecclesiae Lösted, men den rymmer också ett
personligt meddelande från en församlingspräst (omtalat av Lemke):
»Anno 1581 kom jeg, Her Söffren Mattzsson Collding til Lösted
sogn for en fattige Guds ord thener og drog fra dennem Anno 1589
for deris forraederi (skrivet med runor) skyld.« Det är tydligen
prästen och inte bönderna i Lojsta som på 1500-talet använder runor
som chiffer.¹¹ Landsarkivet förvarar ett exemplar av Niels Jespersens
Graduale från kyrkan i Burs och ett från Barlingbo.

På svenska finns både Nya testamentet från 1526 och Bibeln från
1541 och 1703, men de har kommit till biblioteket långt senare. Det
inventarium från 1745 som senare skall omtalas nämner en »Key ser s
svenska bibel i 4:o« samt en svensk psalmbok, men veterligt är ingen-
dera bevarad. Till den första uppsättningen av svenska handböcker
från biskop Spegels tid kan höra en handbok från 1671, deponerad av
Väskinde församling. Den kan ha flera motsvarigheter ute i kyr-
korna.

Ett exempel på den problematiska kvaliteten på Gotlandsprä-
sterna är Lauritz Jensen i Vall, död 1593. Han var en bråkstake och
skojare, som beredde sin biskop och sin länsherre bekymmer, han
tycks ha sysslat med svartkonst och kanske bedrägeri. Men han var
begåvad och inte utan lärdom. Han skrev poesi som trycktes, och
han blev stamfar för den för Gotlands kultur så viktiga prästsläkten
Neogardarna. Han fick underligt nog sina ämbetsbröders förtro-
ende att vara med och representera Gotland vid hyllningen i Lund
1584 av arvfursten Kristian IV. Vi har i behåll två böcker ur hans
ägo, bägge försedda med fromma och lärda sentenser.

En bibel, tryckt i Leyden 1520, bär hans namn - emptus a Lauren-
tio Joannide Vallense Eccl. ministre 4 daleris anno /15/75 - det är det
tidigaste förvärvsår vi känner för en bok på Gotland. Den har också
marginalnoter av åtminstone två händer, ett årtal 1532, sannolikt för
ett tidigare köp, samt sentensen Jehova nostra studia guberna, vilket
kan betyda någon tidigare ägare med initialerna JNSG. Det är lo-
ckande att föreställa sig att det sista G är ett symbolum för Goth-
landus, Gotlänning. Därmed skulle bokens gotländska proveniens
bli ännu tidigare. Boken har gått ur släkten till Källungeprästen Lars
Persson Wigman, död 1732, som gifte sig med änkan efter en Neo-
gard, och har först 1833 hamnat i läroverkets bibliotek.

Däremot har Lucas Osianders kommenterade latinska översätt-
ning av Esra, Nehemja och en rad andra av Gamla testamentets bö-
cker, Tubingen 1576, följt Neogardarna oavbrutet till 1811, då den av
dödsboet efter den sista prästen av släkten donerades till biblioteket.
Och vi kan följa bokens väg från början: 1576 har den köpts av
Andreas Jensen Mariager, välkänd präst och vältalare, kyrkoherde i
Nicolai församling i Köpenhamn. Denne dog 1582, och följande år
sålde arvingarna boken till Lauritz Jensen, som tydligen begagnade
vistelsen i huvudlandet för att hylla tronföljaren även till att köpa
böcker. Volymen ärvdes av hans son, »Nicolaus Vallensis Goth-
Iandus« (1584-1661), som kallade sig Gardeus, blev prost i Garda och
av gotlänningarna vald till superintendent.

Biblioteket har flera prov på Neogardarnas och Gardeilarnas
(Gardearnas) litterära intresse och släktpietet (och kanske också goda
ekonomi, som tillät dem att slippa sälja dödsboet på auktion). Nils
Neogard (1647-1724), kyrkoherde i Östergarn, har ägt Johannes
Loccenius Synopsis juris publici et privati, Göteborg 1673, ett pion-
järverk i svensk statsrätt, holländaren Petrus Cunaeus (1586-1638)
De republica hebraeorum, Amsterdam 1666, och den tyske reforma-
tionshistorikern Johannes Sleidanus (omkr. 1507-1556) skolbok i
världshistoria De quatuor summis imperiis, Frankfurt a.M. 1672. Verk-
lig boksamlare tycks Lars Neogard i Östergarn (1683-1758) ha va-
rit. I sin Cicero, Linköping 1678, gåva av en Petrus Weller, kanske
den som slutade som bagare i Visby, skriver han 1703: Auxit nu-
merum libror. meum (den har utökat mitt antal av böcker).¹² Flera
böcker som köpts och ärvts av släktmedlemmar finns bevarade.
Wolfgang Musculus kommentar till Psaltaren, Basel 1599, har för-
värvats av den ovannämnde Nicolaus Laurentii Vallensis, 1663 ärvts
av hans son och efterträdare Jöns Nilsson Gardeus, som dog barnlös
1681, och övergått till kyrkoherden Jöns Dalman i Sanda, död 1742.

Den för Gotlands bildningshistoria så viktiga släkten Lutteman är
tidigt representerad i det bevarade bokbeståndet. En tysk foliobibel,
tryckt i Wittenberg 1626 (Fornsalen), har ägts av prosten Johan Lut-
teman i Burs (1641-1711), som däri noterat en myckenhet släktkrö-
nika. Tyvärr saknas titelbladet, som kanske gett uppgift om voly-
mens öde före 1668, året för Luttemans första anteckning.

Någon av de båda Augustin Hildebrand, fadern kyrkoherde i
Eskelhem, död 1716, eller sonen, 1716 adjunkt i Vall, har ägt den
tyske katolske polemikern Caspar Scioppius (1576-1649) Minerva
sanctiana, hoc est Francisci sanctii Brocensis De Causis lingvae latinae
commentariis, Padua 1663, och den franske mystikern Pierre Poiret
(1646-1719), De eruditione solida, superficiaria et falsa ... Frankfurt a.M.
& Lpz 1694.

Georg Wallin meddelar (Analecta Tom III s. 459) att Othemsprä-
sten Andreas Laurentius Find ägde en Terentii Comediae, Strassburg
1496, som, tydligen efter hans död, vilken bör ha skett vid mitten av
1600-talet, tillföll biblioteket. Boken finns med i Fåhraeus inven-
tarium 1745, och ännu Fohlin spar den 1772 jämte två andra volymer
som »curieusa för sin ålder skul«. I P.A. Säves stora katalog från
slutet av 1830-talet saknas den. Det är skada, ty det är en inkunabel
av hög klass, rikt illustrerad med träsnitt - inte »kopparstycken«
som det heter hos Fåhraeus och Fohlin. Man vågar emellertid hop-
pas att den inte förstörts. Under slutet av 1700-talet var respekten
för inkunabler rätt väl utvecklad, och det är inte osannolikt att kle-
noden bytts bort eller sålts. Den döljer sig kanske i någon samling,
och den bör vara lätt att identifiera med hjälp av ägaruppgiften och
ett av Wallin citerat distichon: »O utinam saperem, rebus fortasse
futuris, consulerem miserae prospiciens animae.«¹³

Kvar finns däremot en samlingsvolym, bunden i pergamentband
av 1500-talstyp, som bl.a. innehåller två andra inkunabler, nämligen
Caesars Commentarii och Ciceros Epistolarum familiarum libri XVI,
båda Venedig 1494; därtill kommer Aelius Antonius, Dictionarium,
1520. Den senare skriften bär det okända ägarnamnet H.V. Arm-
storff, och hela volymen har ett flertal anteckningar. Det tidigaste
eller kanske nästtidigaste namnet kan tolkas som »sum Ludo vi ci
Munthenii Mechleniensis«, alltså Ludvig Munthenius från Mecheln.
Det kan vara en tidig medlem av den sedan dansk-svenska släkten
Munthe, som mycket riktigt antas härstamma från Flandern och
som tycks haft Ludvig som släktnamn.¹⁴ Till Danmark har boken
förts av Petrus Fabricius Hafniensis, som köpt den 1581 i Rostock,
studieort för många unga danskar. Sedan kommer en Olaus O.
Blichweel Arhusiensis och en Nicolaus Olai Arhusiensis, både oi-
dentifierade danskar. Men med näste ägare kan vi befinna oss på
Gotland. Det är Nicolaus Christierni, som kan vara Lemkes Nils
Christensen i Fardhem, död 1638 och född i Viborg 1603. Det ger en
förbindelse med de föregående ägarna, bägge av tillnamnet att döma
med jydsk bakgrund även de. Men 1633 förvärvas boken av Nico-
laus Petrejus Tidsted (även han från Jylland), och därmed är vi säkra:
han var stadskaplan i Visby 1628 och dog 1642. Sedan kommer utan
årtal Henricus Schachtius, som kan vara den äldre, kyrkoherde i
Källunge och död 1639, men snarare är den yngre, 1630-89, rector
scholae i Visby och pastor där och sedan i Fole, en problematisk man
som avsattes för sina danska sympatier och dog i Köpenhamn, stödd
av Thomas Kingo. Inte sällan är bibliotekets böcker efterlämningar
efter udda individer.

Redan 1634 hade enligt Wallin Andreas Andreae Spandreth Ripen-
sis (från Ribe) vid sin avgång från rektoratet i Visby till skolan
skänkt ett exemplar av Calepinus polyglottlexikon, »Cornucopiae«,
ymnighetshornet som det gemenligen kallades. Ambrosius Calepi-
n'us (1436-1510) var en italiensk augustinermunk, och hans lexikon
ett standardverk, utgivet i flera, av andra författare utvidgade uppla-
gor. Arbetet finns medtaget i Fåhraeus inventarium 1745, som »all-
deles sönder«, och det ersattes 1774 av tre bröder Gardell med det
nuvarande exemplaret. Det var inte nytt då heller, tryckt i Basel i
slutet av 1500-talet, och det hade ägts av en lång rad Gardeilar och
Norrbyar, den förste tydligen Johannes Bartholini Norrby, 1667-
1731, präst i Garda. Men han har förvärvat ett krigsbyte: en an-
teckning visar att boken katalogiserats för något bibliotek, snarast
jesuiternas, i Olmutz (Olomouc) i Mähren, vilkas bibliotek Lennart
Torstensson 1642 under trettioåriga kriget erövrade och förde till
Sverige att fördelas på olika lärda institutioner; flera volymer kom
småningom ut i öppen marknad.¹⁵

Christian Matthias slutade som teologie professor i Kristian IV:s
akademi i Sorö. Hans Typica totius theologiae sacrae delineatio, Ham-
burg 1629, köptes 1647 i Visby (comparat. Wisb. 1647 cum in vel-
ucro ...) av stadskaplanenJacobus Munchius Hauniens. Vi kan alltså
komplettera Lemkes uppgifter om denne med att han var köpen-
hamnare. Men intressantare är uppgiften om köpet i Visby. Det är
det första belägget för ett bokköp i denna stad, som förmodligen
inte hade någon något så när fast bokhandel förrän med konsistorie-
amanuensen Martin Gustafssons halvt privata bokförsäljning på
1790-talet. En rekommendation från kanslikollegiet till konsistoriet i
Visby att ta initiativ till en boklåda har nog blivit utan resultat.¹⁶
Man har fått nöja sig med bokbindares och andras tillfälliga lager,
möjligen någon hitrest bokförare, och naturligtvis köp vid fast-
landsresor och med transaktioner - som väl i detta fall - med be-
gagnade böcker kunderna emellan. Jakob Munk har överlåtit boken
till sin kollega konsistorienotarien Gabriel Daneus, sedan kyrko-
herde i Vall, och denne har 1670 lämnat den till sin svärson och
efterträdare Göran Oxenvaldt.

Havdhemsprästen Georg Turitz (1602-50) ägde ett präktigt folio-
exemplar av Erasmus Roterodamus ofta som skolbok begagnade
samling av latinska och grekiska sentenser Adagiorum chiliades quator,
Basel 1551. Efter okända mellanled blev dess ägare 1682 Baltzar
Hermanni Schmitt, då en tolvårig skolpojke, son till prästen i Burs
och död 1705 som komminister i Dalhem. Han hade 1702 skänkt den
till den ovannämnde boksamlaren Lars Neogard, då ung kommini-
ster i Ardre. Severinus Petri Lindenlöf, död 1754 som pastor i Bar-
lingbo, förvärvade 1685 en präktig tysk bibel, tryckt i Wittenberg
1671.

En lärobok i grekiska, M. Mirabellus, B.Amanthius och F.Tor-
tius, Novissima polyanthea Frankfurt 1617, köptes i Leipzig 1636
av en student Ericus Petraeus Smolandus, som sedan blev slottspräst
i Visborg, pastor i Gothem och prost, han dog 1697. Boken vandrar
sedan mellan några oidentifierade men tydligen gotlänningar - Ni-
clas Lylof Schmidt gothl. (förmodligen Nils Lyloff Schmidt (1673-
1752), rådman och viceborgmästare i Visby), Ferdinand Zellbellus,
1693 - det fanns en hovkapellmästare med samma namn i Stock-
holm på 1770-talet - och rector scholae Johan Schomacher (1691-
1737) samt, 1718, till dennes släkting adjunkten Israel Dalman, död
1742 i Hablingbo.

De gotländska prästerna läste inte bara teologi. En kuriös rimmad
Chronica oder Beschreibung aller römischen Key ser ... författad av en
Adolarius Rotha och utgiven i Magdeburg 1594, har tidigt ägts av en
okänd Andreas Jensen men inköpts i Stockholm 1684 av Erik Poyes,
tydligen gotlänning.¹⁷ En »visiteur«, lägre tulltjänsteman, Erik
Poyes begrovs 12 aug. 1724 i Visby. Boken har 1705 kommit att ägas
av Dalhemskomministern Johan Löfqvist (1675-1758) och sedan gått
vidare till andra präster på ön. Boken är interfolierad och, tydligen
av Löfqvist, fullskriven med predikoutkast. Men pastor Löfqvist
har också fört in en vacker vårvisa i fem strofer av okänd författare. I
den figurerar Orfeus och Euterpe - som den klassiskt obildade pa-
storn läser fel - tillsammans med Nordens lärka, näktergal och
t.o.m. stare. Den första strofen lyder:

Lustige visor, lifliga qväden,
liufliga toner, frisk up och gläden
hierta och sinne.
Ni hos mig finne
ligt en liuflig vår.
Blolomstrerne öfvas i sit prål,
Näcketergal sjunger lärkans skål,
Löf på trän qwicknan (!),
Sjelfva starren (= staren) sticknar
Om han sig ej yttra far.¹⁸

En annan Poyes, Göran, har ägt en exempelsamling i retorik, Jacob
Crucius (1579 - efter 1635, rektor vid latinskolan i Delft) Suada del-
phica, Amst. 1665, och efter Dalhemsprästen Arnold Erasmi Felder-
man (f. 1659) har vi Plautus Comoediae, Amst. 1630. Jacob Diraeus,
lärare i Visby och död 1717 som kyrkoherde i Hangvar, har 1670
förvärvat Jornandes De Getarum sive Gothorum origine et rebus gestis,
Lugd. Batav. 1597, samt den därmed sammanbundna Paulus Warne-
fridus (Diaconus), De gestis Langobardorum libri VI, Lugd. Batav.
1595.

Ibland är det i deras pojkår vi möter böckernas ägare. På gränsen
till vuxenåren står Johannes Christiani Gothlandus, som 1645, tyd-
ligen såsom student i Köpenhamn - han levde 1623-1697 och blev
kyrkoherde först i Ardre och sedan i Hejnum - utförde en prydlig
avskrift av den strängt ortodoxe professorn och biskopen Jesper
Rasmussen Brochmands föreläsningar Epithome systematis theologiae,
en gängse lärobok i dogmatik. Den är häftad i en pergamenthand-
skrift, en mässbok från början av 1400-talet. Sådana handskrivna
kompendier var vanliga i den gamla bokfattiga tiden, bibliotekens
handskriftsamlingar har gott om dem; Visby läroverksbibliotek har
några från 1800-talets mitt. Men det har även tryckta böcker, fram-
förallt klassiska auktorer, som visar att de fungerat som läxböcker:
ägarlängden kan följas från någon vuxen lärd eller student till ägare
som genom handstilen, glosor mellan raderna eller vanvördigt klot-
ter, fula gubbar och sköna damer, kan antas ha varit skolpojkar.
Somliga av namnen kan identifieras och därmed datera och lokali-
sera förvärven.

En samlingsvolym som räddats av den ovannämnde Eric Johan
Brun innehåller i ett primitivt band, kanske utfört av Brun själv, tre
värdefulla ting. Däri ingår Vergilius Bucolica, Leipzig 1519 (titel-
bladet saknas), och Georgica, kommenterad av Herman Torrentinus,
Leipzig 1516, samt Erasmus Roterodamus bekanta sentenssamling
Collectanea adagiorum veterum, Hagenau 1519. Bucolica har i texten
rikliga svenskspråkiga skolpojksglosor, med 1600-talsstil eller möj-
ligen äldre: widja, sääff, speenar, walmoga. Georgica ger namnet på
en okänd Lars Petri Norby, säkert gotlänning. Erasmus slutligen
innehåller flera oläsliga ägarnamn men också några läsbara, däri-
bland Henricus Schachtius, som väl är den yngre med det namnet,
samt Matthias Schachtius, den senare med förvärvsåret 1677. Det
bör vara den förres son, född i Visby 1660 och död 1700 som skol-
rektor i Kerteminde på Fyn. Han var en flitig författare men också
musiker, och skrev Europas kanske äldsta musiklexikon, Musicus
Danicus eller Danske Sangmester, färdigt 1687 men tryckt 1928.¹⁹ Geor-
gica rymmer även glosor, och på omisskännelig danska: mødinge
(sterquilinum), pibesiug (valetudinarius) och andra. Boken har tyd-
ligen lästs av en danskspråkig pebling, man far väl anta i Visby.

En annan Vergilius, Bucolica, Georgica et Aeneis, Basel 1534, i vars
ägarlängd en gotlänning tidigt finns med, tillhör Chapmansskolan i
Karlskrona, tidigare stadens läsesällskap. Dess förste kände ägare är
ingen mindre än rikskanslern Niels Kaas, som 1593 skänkte boken
till Johannes Andreae Brassenius (= Jens Andersen Brasen, som en-
ligt Wibergs Præstehistorie år 1584 var kyrkoherde i Ulbjerg och
Lynderup?). Näste ägare synes ha varit Johannes Palaemon Vibor-
gensis (präst i Glud och Hjarnø?), som 1634 sålde boken till en
Johannes Georgius Gothlandus, vilken tyvär inte kan identifieras.²⁰
Även Johann Sturms utgåva av en Thesaurus ciceronianus lingvae
latinae, Strassburg 1587, har tidigt befunnit sig på Gotland. Den
innehåller också den danska glosor: forsverer (forsværger), afftor
(aftoer, avtvättar), necter (nægter), frarøver, affskygger, fraholder,
fraløber, tilføyer, modsiger, skrivna med 1600-talsskrift. Ett tidigt,
knappt läsbart namn kan tydas som Laurentius ... Gothus. Därtill
kommer åtminstone 10 namn av vilka några kan läsas och några av
dessa identifieras. I tänkbar ordningsföljd: Martinus Andreae, Lau-
rentius ... 164..., Laurentius Schachtius (inskriven vid Uppsala uni-
versitet 1647, kanske densamme som den föregående), Petrus Bom-
gardus (död 1677 som pastor i Sjonhem), Nicolaus Ruht (väl en son
till Olof Nilsson Ruht i Barlingbo, död 1709?), Erik Sandelius (pa-
stor i Hangvar, 1670-1716), Petrus Severini Lindenlöf (död 1739 som
adjunkt i Barlingbo), Johannes Facht (antingen kyrkoherden i Vall,
1733-1817, eller hans son med samma namn, lektor och sedan kyrko-
herde i Hablingbo, 1778-1850). Boken har tydligen använts som
textbok för studenter under (tidigt) 1600-tal och därefter som skol-
• bok mer än 100 år sedan den trycktes.

Böckerna och dansktiden

Den viktigaste händelsen för Gotland under 1600-talet är givetvis
övergången från Danmark till Sverige, med dess politiska, ekono-
miska och kulturella konsekvenser. Det anses att skiftet försiggick
långsamt, att det präglar hela andra hälften av seklet och att det på
allvar satte in först under Haquin Spegels korta tid som superinten-
dent, 1680-85. Även i de bevarade böckerna kan man finna material
för att besvara frågor rörande nationalitetsförändringen. Det styrker
den gängse åsikten.²¹

Redan har exempel givits på att dansk ordning, enligt kyrkohand-
bok och bibel, kunnat användas i offentliga institutioner på ön långt
efter Brömsebrofreden, och de danska glosorna i skolböckerna kan
tyda på att man i skolan länge undervisat även på danska. Danska
andaktsböcker i bouppteckningarna ännu på 1730-talet låter ana att
den enskilda fromheten länge hållit fast vid detta språk. Men Spegel
anses ha skrivit sina tidiga psalmer till populära, av gotlänningarna
redan kända melodier för at vänja gotlänningarna vid det nya språ-
ket, och rätt snart krävde den svenska regeringen att Gotlands prä-
ster, vilkas lojalitet var nödvändig för att genomföra försvensk-
ningen, skulle utbildas i Uppsala. Men man frågar sig om inte de
unga gotlänningarna, som väl inte alltid var övertygade om att na-
tionsskiftet skulle bestå och som ville trygga sig en karriär även
under ett förnyat danskt regemente, i det 1665 grundade universite-
tet i Kiel såg en möjlighet att slippa ta ställning. Kiel låg i Holsten,
som stod i nära om än ofta omstridd förbindelse med Danmark,
men som också hade de bästa kontakter med Sverige. Vi har flera
exempel på kulturella förbindelser mellan Gotland och Kieluniversi-
tetet. Det vore intressant att leta efter gotlänningar i dess matrikel
under 1660- och 70-talen. Nils Larsson Neogard i östergarn stu-
derade 1668-72 i Kiel. Matthias Schacht begynte sina studier 1678 i
Köpenhamn men övergick 1679 efter freden i Lund till Kiel, Ro-
stock, Leipzig och slutligen Uppsala. Även bibliotekets böcker kan
ibland peka mot Kiel. Wolfgang Schonleders Apparatus eloquentiae,
Leipzig 1687, köptes 1692 i Kiel direkt från författaren av en M. Lu-
denius. Denne sålde den till en Berthel Johannis Strachoun, tydligen
gotlänning (mantalskommissarien hos Lemke, s.245?), som 1708
överlät boken till Berthel Nilsson Neogard, hans kusin och då stu-
dent, död 1732 som komminister i Ardre.

Dominicus Baudius Poemata, Amsterdam 1640, har köpts av en
Petrus Svensson Visbuensis i Kiel 1669. Lemke känner ingen got-
landspräst med det namnet, men Wallins »Anteckningar om Visby
skola«, i avskrift i läroverksbiblioteket, omtalar att studenten, sedan
prästen Wilhadus Herculis 1663 blev illa hanterad av en annan stu-
dent Petrus Svenonius. Det kan vara vår bokägare, som sökt sig till
Kiel, där en examen erbjöd möjligheter i två nationer.

Lars Bacherus i Follingbo (1698-1734) förvärvade 1701 efter en
Nils Smith (troligen köpmannen på Klinte Nils Schmidt, som dog
just 1701), den tyske läkaren Rudolph Goclenius Physiognomia et
Chiromantica specialia ..., Hamburg 1661, en handbok i spådoms-
konst, till vilken han f.ö. uttalar sin djupa misstro. Men dess förste
ägare är en Jacobus Hermanni Tonningensis (från Tönning), som
köpt den i Kiel 1666. Hans symbolum tyder ytterligare på att han är
holstenare (Jesum Habens Tutus Habitat = Holstenius).

Och naturligtvis levde förbindelserna med Danmark kvar. Got-
länningar måste haft släkt där, handelsstaden Visby hade affärskon-
takter med Danmark, och det låg på de resande studenternas väg till
kontinenten. Nils Neogard, han som legat i Kiel som ung, befann
sig 1701 i Köpenhamn och fick då i gåva av läkaren Marcus Heer-
fordt den danske medicinaren och polyhistorn Ole Borchs (Olaus
Borichius) De antiqua urbis Romae facie, Khvn 1687. Hans son Lars,
född 1683, köpte 1706 sin Lasse Lucidor, Helicons blomster, Stock-
holm 1688, som student i Köpenhamn.

Samtidigt visade sig resultaten av de svenska påtryckningarna.
Gotlänningarna for alltmer till Uppsala och även till Lund. Arnold
Felderman, f. 1659 och död som pastor i Dalhem, redan omnämnd
som ägare av en Plautus, studerade i Köpenhamn innan han flyttade
över till Uppsala. Petrus Ronander (1651-1740) satsade på det gamla
landet, men han utbildades i Uppsala och köpte där 1673 Johannes
Schefferus lärobok i retorik De stylo exercitiisqve ejus, Uppsala 1665.
Petrus Norrby (1673-1730) köpte 1693 i Stockholm den tyske orien-
talisten August Pfeiffers (1640-1698) Dubia vexata scriptae sacrae, Lpz
& Frankfurt a.M. 1692 (Landsarkivet), och 1695 i Uppsala sin Johan-
nes Gerhard, Disputationes isagogicae, Jena 1663. 1696 förvärvade Erik
Sandelius (1670-1716), väl mera av antikvitetsintresse, som Uppsa-
lastudent den tryckta polemiken mellan kung Sigismund och hertig
Karl, Sigismundi regis mandata, Stockholm 1596-97.

En Horatius, tryckt i Basel 1527 (Landsarkivet), har efter okända
ägare 1682 förvärvats i Uppsala av en okänd Nicolaus Ljungblom.
Kort därefter har den emellertid övertagits av en gotländsk student,
Erik Johan Bahr, sannolikt den som var inskriven vid universitetet
1680 och som lämnade den lärda banan för att bli livdrabant. Är det
samme Erik Bähr (familjenamnet har även denna form), som 5 maj
1685 i Stockholm köpte Wilhelm Blaeu, Institutio astronomica, Am-
sterdam 1668?²² Hans Horatius tycks emellertid ha stannat i släkten.
Den har ägts av Christian Herlitz, som nog var den som, född 1702,
försvann som sjöman och ogift, och därefter dennes broder Johan
Herlitz, född 1705 och död som kyrkoherde i Fole 1779. Men näste
ägare är Herlitz svåger Peter Bahr, konsistorienotarie och död som
utnämnd kyrkoherde på Fårön 1768. Boken har sedan vandrat vi-
dare till välkända gotlänningar: Nils Norrby, Johannes Neogard,
Henrik Lyth och till sist Matthias Klintberg. Dess gotländska ägar-
längd kan alltså följas utan avbrott genom 300 år.

Konkurrenter till gotlänningarna om prästtjänster på ön har varit
svenska studenter, som sett en chans att vinna ett tidigt levebröd
där, kanske inte alltid välsedda av sin församling, vilken talat ett
annat språk, men dess mer av överheten, emedan de främjade för-
svenskningen. Från Sala i Västmanland kom 1683 till Kräklingbo
Samuel Petri Sahlamontanus. Han medförde till den främmande
miljön en samling av ca 50 svenska predikningar, de flesta tryckta i
Västerås, och han har därmed försett Visbybiblioteket med en rad
sällsynta tryck från denna stads 1600-tal. Till ön bragte han också en
svensk bibel, den som tryckts i Liibeck 1622 (Fornsalen), en dopgåva
till hans son från en kvinnlig släkting hemma i Västmanland.²³ En
annan samling svenska kyrkliga tryck, av stockholmsprästen Petrus
Laurentius Gothus Tingstadiensis, från 1609-1610, har 1669 förvärvats
av P.Johansson Poyes och efter honom av en Johannes Heisch, kan-
ske den som dog 1716 som kollega i Visby (Wallins ovannämnda
skolhistoria). Som hjälp vid den kyrkliga administrationen har väl
även tjänat en samlingsvolym begynnande med Privilegia utaff ...
drottning Christina ... giffna biskoparne och meenige prästerskapet,
tryckta i Västerås 1650. Utom tryck med kyrkliga förordningar från
1637 till 1655 innehåller samlingen även handskrifter, av olika hän-
der, med kyrkorättsliga svenska texter från 1569 till omkr. 1650.
Inga uppgifter om ursprunget har spårats, men samlingen tycks ha
anknytning utom till Västerås även till Karlstads stift.

Det finns - eller har funnits - böcker i biblioteket som visserligen
inte med ägaranteckningar kan styrka en tidig gotländsk proveni-
ens, men som har andra indikationer för en sådan. Därvid har för-
stås antydningar som pekar mot Danmark stor betydelse för be-
stämningen. Hur har t. ex. i biblioteket hamnat Peder Palladius
översättning av den danska reformationens tyske kontaktman Jo-
hannes Bugenhagens Vor Herris Jhesu Christi pinis historie, tryckt i
Köpenhamn 1575, utan ägarnotering men med tillskrivna böner på
danska från samma tid? Hur har vi fatt hit den bekante tyske kom-
positören Philip Dulichius (1562-1631) musikverk Centuria octonum et
septenum vocum harmonias sacras ... Stettin 1607-1608? Det är skrivet
för ett bröllop mellan en hertig av Stettin och en dansk prinsessa,
och en av delarna är tillägnad dansken Holger Rosenkrantz, »den
lärde«, vilkens kontakter med Gotland senare ska tas upp. Även
författaren till den redan omtalade Typica totius theologiae sacrae deli-
neatio, Hamburg 1629, köpt i Visby 1647, Christian Matthias, har
anknytning till Danmark och Rosenkrantz. Det samma gäller den
berömde Daniel Cramerus, författare till Biblischer Wegweiser, Strass-
burg 1629.

Fåhraeus inventarium, rekonstruktion av 1600-talets skolbibliotek
Den tidigast kända och länge enda institutionsägda boksamlingen på
Gotland var skolans. Vi har redan mött några data för läroverksbib-
liotekets framväxt: 1634, då rektor Spandreth skänkte ett lexikon,
1650- eller 60-talet, då Andreae Laurentius Finds Terentius förvärva-
des, 1665, då Cordt Gabrielsen donerade sin bibel, och 1670, då
denna blev skolans egendom. Under Spegels tid samlades gåvor till
skolan och gjordes också inköp, däribland även böcker (för elever-
nas bruk) som Cornelius Nepos, Caesar, Curtius, Cicero och Teren-
tius men även Comenius Orbis pictus (Steffen, Richard, »Visby skola
under 1600-talet«, Gotlandsposten 1929-1930, kap. 13). Häradsdoma-
ren Jacob Chronander skänkte 1682 fyra böcker till »den studerande
ungdomen i Visby«. En av dem, Baudius Epistolae, Amsterdam
1647, finns i Landsarkivet, och en inskrift i boken berättar om gå-
van. En okänd titel donerades 1685 av apologisten Sveno Brithman
Smolandus (Wallins ovannämnda anteckningar).

Fylligare och säkrare uppgifter begynner 1745, då conrector Jo-
hannes Fåhraeus som nybliven bibliotekarie inventerar biblioteket.
Inventarieförteckningen återfinnes i Riksarkivet (Bibliographica)
och med något avvikande text i Säveskolans arkiv i Visby. Den har,
som den själv omtalar, föregåtts av åtminstone en tidigare, nu för-
svunnen, inventering, nämligen från Johan Schomakers rektorat
(1728-37). Fåhraeus lista återges här efter skolans version.

Opwist uti Cons. d. 11. Junii 1745.

öfwersedt på Ven. Consii befalning d. 21 Junii 1749.

Catalogus öfver the Wisby Trivial Schole tilhörige Böcker, uprättat
1745 d. 29 April.

In folio.

Lexikon Calepini aldeles sönder.

En Dansk Bibel mycket söndrig.

En Dansk Bibel något rifwen.

En Dansk Bibel hel god, utgifwen af K: Christ: IV.

Lexicon Graeco Latinum anonymum.

Joh. Hartongii Lexicon Graeco latinum.

Terentius med Kopparstycken. Argent: 1496.

Trenne Danske Note Böcker.

5 Concert böcker.

Basilii Fabri Thesau: erudit: Scholast: edit: 1726.
Florilegium Josephi Langii, upförd efter Dr Lyhts berettelse at hafva
warit til städes uti Rector Schomakers tid: men är icke nu funnen.
2^ne band Land Kartor Homanni sive Atlas Scholasticus, 2 exemplar,
brukas uti Scholan:

In Qyarto.

Cluveri historia mundi.
Joh: Ravisii Epitheta.
Några 70 Note Böcker, fants 66:
Keisers Swenska Bibel.
En swensk Psalmbok.

In Octavo.

Rudolphi pars 3^a problemat: Logicorum.
Plutarchi Ethica pars 3^a.

Novum Testamentum Graeco Latinum.
D2 Graeco Latinum.
Philippi Melanchthonis loci communes.
Manlii Compendium Theologicum.
Biblia Latina.

Nov: Testamentum Germanice.

M: Tullii orationes Selectae.

Pet: Rami Dialecticae. 3 exemplar.

Ferd: Pet: Payngk de vita Dei in hominibus.

Sulpitii historia sacra.

Leonh: Hutteri compendium Theolog:

Terentius latine. Muretii.

Erasmus de conscribendis epistolis.

Officia Ciceronis.

Mich: Neandri Grammatica Graeca.
Postilla Spangenbergii.

Philippi Berwaldi illustrium Poétarum flores.

Nic: Selnecceri Paedagogia Christiana.

Plauti Aulularia.

Hesiodi opera & dies.

Logica sine titula.

Melanchthonis Physica.

Camerarii Grammatica Graeca.

Lucae Backmeisteri explicatio typorum V: Testamenti
Lubini Clavis Graecae lingvae.
Sorgeri Homerus enucleatus.
Spangenbergii Gram: Dialect: Rheto:

Theodo: Bezae & Georg: Buchanani libri 5 Psalmorum sacrorum
Davidis.

In Duodecimo.

Aurivilli Logica 2 exemplar.
Evangelia & epistolae Graece et Lat:
Comeni Vestibulum.
Baudii epistolae.
Dieterici institut, catecheticae.

Epistolae Selectiores et Breviores M:T: C.
4 Gamla Geographiska Taflor.

1 Skrift: tafla.

2 stora Trä taflor.

Oinbundne Exemplar, Kiöpte på Ständernas Contoir 1743.
In Folio.

Johannis Messenii Scondia illustrata, studio Joh:' Peringskiöld edt:

1700, tom: omnes.

Svecia antiqua et hodierna tomi 3.

Joh: Peringsskiöld monumenta Ullerakerensia cum Upsalia nova,
med lösa Kopparstycken.

Ejusdem monumenta Uplandica per Thiundiam.

Heims Kringla cum illustrat: Joh: Peringskiöld 2 band.

Gamla Skåne Lagen och Dahle Lagen.

Joh: Sleidani Historie om thet Andeliga och Werdsliga

Regementets tilstånd i Keisar Carl 5= tid.

Biäröa Rätten.

Historia Hialmari Regis Biarmlandiae &c: Joh. Peringskiöld.
In Qwarto.

Joh: Sylvius om Christna Religionens wisshet öfwersatt effter Mor-
naei edition.

Joh: Schefferus de antiquis verisque regni Sweciae insignibus.
Vita Theodorici Regis Ostrogothorum & Italiae, Autore Ioanne
Cochlaeo, opera Joh: Peringskiöld.

In octavo.

Philippi Nicolai Historie om Jesu Christi Rike.

Förwaras wid Consistorii Acter,
sedan det influtit i Protocollet.

G. Wallin

Johannes Fåhraeus
Conrect: Schol: Wisby:

Inventeringen upprepas i samma skick när Fåhraeus 1749 som rektor
lämnar uppdraget. Ett viktigt steg framåt i biblioteksutnyttjandets
historia på Gotland har tagits 1772, då nästa inventering sker. Då är
det bara ett femtontal av de av Fåhraeus inventerade böckerna som
»nu för tiden kunna anses för nyttiga i vissa vetenskaper och språk«,
medan de flesta »äro föga eller intet gagnelige«. Några har bundits,
nämligen de 14 som köpts på »ständernas contoir« 1743. Ett tiotal,
påfallande praktiska, har köpts till. Tre har sparats som »curieusa för
sin ålder skul«. Bokskåp saknas.

Det radikala dokumentet är sammanställt av rektor Sven Fohlin
(1718-89) och framlades för konsistoriet 1772. Då var Fohlin sjukle-
dig, och man undrar om inte en del av äran för den moderna bi-
bliotekssynen far tillskrivas hans vice rektor fr o m 1771, Martin
Sturtzenbecker. Dennes anteckningar i flera skänkta böcker och
även hans egna donationer under hans fem år som ansvarig för
skolan tyder på intresse för biblioteket. Men på allvar togs skolans
biblioteksfråga upp först 1797, då den nykomne biskop Johan Möl-
ler, kanske sekunderad av sin unge amanuens Martin Gustafsson,
kritiserar rektor Lars Lyth för att denne inte som skolordningen
föreskrev och som var vanligt i andra stift uttagit en avgift för
biblioteket från präster vid befordran och från deras efterlevande vid
dödsfall, och inte heller gjort någon katalog. Nu börjar det komma
in bokgåvor - kanske efter biskopliga vinkar - men också pengar,
och en planmässig accession blir möjlig. Biblioteket kallas nu stifts-
och skolbibliotek. Den första stora donationen var prosten Lutte-
mans 1818, som en förberedelse för gymnasiet 1821.²⁴ Den första
verkliga katalogen kan med hjälp av böckernas sista tryckår dateras
till slutet av 1830-talet och bör vara utförd av den unge Per Arvid
Säve, ordinarie collega 1835. Det är efter denne, så viktig för Got-
lands kulturliv, som skolan i våra dagar fatt sitt namn.

Vi går igenom Fåhraeus inventarium.

»Lexicon Calepini aldeles sönder« har redan omtalats. Det är san-
nolikt Spandreths exemplar från 1634, nu utnött men först 1773
ersatt med bröderna Gardells. De två skadade danska biblarna sak-
nas, medan »en dansk bibel hel god, utgifven af Christian IV«, bör
vara Cordt Gabrielsens. Det anonyma grekisk-latinska lexikonet är
svårt att identifiera, förmodligen har Fohlin utrangerat det. Johan-
nes Hartongius lexikon är dennes bearbetning av ett verk av den
berömde schweiziske naturvetenskapsmannen och bibliografen
Conrad Gesner, som dog 1565, i sitt studierum, dit han lät sig föras
för att fa dö på den plats som varit honom kärast i livet. Upplagan är
tryckt i Basel 1550, och boken är bunden i ett präktigt samtida band
med knäppen och rester av medeltida pergament i ryggen; som ram
på titelbladet har använts Hans Holbein dy:s träsnitt med allegorien
om den grekiske filosofen Cebes. Dess förste ägare bör kunna ut-
läsas som en okänd Petrus Andreas Fregdomiinthus, därpå en
dansk, Johannes Severini Malmogius Nylle (?), sedan, kanske 1584,
Petrus Andreae, därefter minst fem osäkra eller oidentifierade dan-
skar: i sannolik följd Georgius Petri, Johannes Wilhelmi (1619), Pe-
trus (?) Wilhelmi (1629), Christianus Wellejus (1632), samt Lauritz
Weile Cymber. Därmed upphör proveniensnoteringarna, och det
kan tyda på, at boken någon tid efter 1632 för gott hamnat i en
institution, t.ex. Visby skola.

Men det märkvärdigaste med Gesners lexikon är det »passionate«
med 11 handkolorerade träsnittsbilder - den tolfte, Nattvarden, sak-
nas - som klistrats på pärmens insidor. Det var ett vanligt sätt att
förvara träsnitt, och det har skett efter 1584, eftersom bilderna täcker
detta skrivna årtal. Passionsserier var ett uttryck för senmedeltidens
intensiva personliga fromhetsliv - paralleller var de »stationer« och
»kalvarieberg« som för andakten kunde placeras i kyrkan eller i
naturen. Efter en period av tvekan togs genren upp av reformatio-
nen. Den nådde sin höjdpunkt med Durer, men även Cranach har
skurit ett passionale; och ett av god kvalitet utfördes 1573 af dansken
Lorenz Benedikt. I Sverige utkom 1600 ett illustrerat passionale till
text av Luther.²⁵

Visbybilderna är en provinsiell och förmodligen rätt sen produkt,
och de går tillbaka till flera olika förebilder av skiftande ålder. 7 av
bilderna visat sig vara grova kopior efter Ulmtryckaren Johann Zai-
ners Geistliche Auslegung des Lebens Jesu, från 1485. Två har till för-
laga Durers bilder i Lilla passionen (1510) av Getsemane och Fottvag-
ningen, den senare i den version som Lorenz Benedikt följer i sitt
ovannämnda passionale av 1573. Medan de nämnda stilistiskt tillhör
den gotiska traditionen, visar Korsfästelsen modernare renässans-
drag. Korsbärandet åter är av en ålderdomlig, gotisk typ. Jag har
inte funnit dess förebild - den finns inte hos Zainer, som för denna
bild har ett annat format.

Det tyder på en rätt primitiv kulturmiljö att man ännu vid slutet
af 1500-talet - eller senare - utförde eller nyttjade och ville bevara
dessa enkla tryck i en stil delvis från föregående sekel. Bilderna kan
vara danska, men troligare är väl att de är tyska. Tyska bokförare
reste långt in på 1600-talet runt i landet och salubjöd böcker och
bilder. Att träsnittsserierna efterliknade mycket gamla bilder är inte
ovanligt. Ett parallellfall till Visbybilderna kan vara Mads Vingaards
utgåva under mitten av 1500-talet av en dödsdans, som till större
delen kopierar en bekant Liibeckerdödsdans från 1489. Lägg dock
märke till att Visbyserien omsorgsfullt avlägsnat allt i förlagorna
som erinrar om katolsk tro: glorior, Veronicas svetteduk och annat.

Vi återvänder till Fåhraeus inventarium.

Om »Terentius med kopparstycken«, dvs träsnitt, har redan ta-
lats. Den saknas idag, liksom de efterföljande musikalierna. Borta är
också Basilius Fabers (tysk skolman, ca 1520-ca 1575), Thesaurus
eruditionis scholasticae, 1726. De nuvarande tre exemplaren, från 1692,
1717 och 1726, är alla senare förvärv. Josef Langius Florilegium -
som också saknas - bör vara Anthologia seu Florilegium locorum com-
munium. Langius (f. ca 1610) var matematiker och grecist i Freiburg
in Breisgau.

De två banden med homannska kartor är inte de nu bevarade. Av
kvarterna finns kvar den holstenske teologen och historikern Johan-
nes Cluverus (Johann Kliefer) bekanta och mycket använda Histori-
arum totius mundi epithome, Leyden 1631. Men »Keisers svenska bi-
bel« är borta liksom psalmboken, och alla musikalierna, ett viktigt
material för den tidens skola, som ju var starkt engagerad i kyrko-
musiken. Borta är också Ravisii Epitheta. Johannes Ravisius, med
tillnamnet Textor, var en fransk humanist, död 1524, författare till
skådespel och dikter men framför allt till åtskilliga i skolorna både i
Danmark och Sverige nyttjade handböcker i retorik och estetik.

Inte heller oktaverna och duodeserna har undgått Fohlins säkert
motiverade kassationsnit. Det enda som veterligt räddats till vår tid

Handkolorerade träsnittsbilder (också s. 33), en passionsserie, som efter 1584 klistrats på
pärmens insidor av Johannes Hartongius bearbetning av Conrad Gesners lexikon (Basel
1550).

Bilderna är en provinsiell och förmodligen rätt sen produkt, som gar tilbaka till jlera olika
förebilder av skiftande ålder. Trycken kan vara danska, men troligare är väl att de är tyska.

är en samling brev och tal av Dominicus Baudius, 1519-1613, pro-
fessor i vältalighet i Leyden. Den prydliga och välbevarade duode-
sen, en upplaga från Amsterdam 1647, har utrangerats 1772 som
inaktuell men tydligen förvärvats av någon privatperson och små-
ningom via Matthias Klintberg hamnat i Visby landsarkiv. En in-
skrift omtalar att den 1682 »jämte tre andra« skänktes till skolan av
häradsdomaren Jacob Chronander, »judex territorialis«. Det för-
svunna ska, i den mån det kan beläggas, presenteras nedan. Däre-
mot är alla de 1743 på ständernas kontor inköpta böckerna bevarade,
och eftersom rektor Fohlin meddelar att han låtit bokbindaren Chri-
stian Berg binda dem, har vi ett gott tillfälle att studera denne vis-
byhantverkares skicklighet.

Om den sorgliga bakgrunden till 1743 års förvärv berättar Samuel
E Bring i Lychnos 1937. Efter statsbankrutten efter Karl XII:s död
utsåldes till reapriser restupplagan av de böcker som det statliga
antikvitetskollegiet förlagt och av vilka de flesta var avsedda att
upplysa världen om stormakten Sveriges rikedom och stolta tradi-
tioner. Då försäljningen gick trögt, rekommenderades institutioner
som stod under kronans inflytande, såsom magistrater och kon-
sistorier, att köpa.²⁶ Det var alltså en fosterländsk gärning, kanske
inte helt frivillig, när man i Visby förvärvade hela 13 av den till 18
titlar uppgående serien. Sedan fanns det tydligen inte pengar kvar att
binda böckerna för eller skaffa ett skåp för dem. Förmodligen har
köpet av de för skolan föga nyttiga praktverken gått ut över böcker
som man verkligen behövde.

Det som försvunnit kan emellertid i regel - några försök har redan
visats - rekonstrueras med författare och ofta även titel. Medan de
helt slumpvis bevarade eller dokumenterade enskilda bokförvärv
som vi hittills behandlat bara tillåter mycket begränsade slutsatser
rörande Gotlands bokkultur i forna dagar, så bör vi ha rätt att bygga
mer på titlarna i Fåhraeus förteckning. De utgör dock en samman-
hållen grupp i en institution med ett bestämt syfte. En svaghet är
förstås att vi inte vet vad som till äventyrs kan ha kasserats före
Fåhraeus. Det är förmodligen det som man läst flitigast. Bakom en
eventuell utrangering kan också ligga en kulturpolitisk avsikt. Så är
det påfallande att det på danska bara finns kvar biblar och inga av
t.ex. Bartholins, Jersins eller Resens berömda och i Danmark nor-
malt använda läroböcker.

Det är klart att vi måste avstå från att försöka identifiera de av
Fåhraeus nämnda bibeleditionerna och klassikerutgåvorna, så myc-
ket mer som skolan i dessa dagar av bokbrist kanske inte kunde göra
en viss upplaga av en text obligatorisk. Vi kan bara konstatera att
man ägde Nya testamentet på grekiska, latin och tyska och en bibel på
latin. Och det stämmer både med tidens danska och svenska kurs-
planer att man hade utgåvor av Ciceros tal och brev och Melanchtons
annotationer till hans De officiis, samt Plautus och Terentius komedier,
de senare, utom i 1400-talsutgåvan, som väl knappast kom i prak-
tiskt bruk, utgivna av den franske humanisten M. A. Muretus (1526-
1585). Man hade Plutarchos essäer Ethica och Severus Sulpicius antika
världshistoria Historia sacra, kanske i Åboutgåvan 1669. Den store
tjeckiske pedagogen Amos Comenius, starkt knuten till Sverige, har
sin latinska lärobok Vestibulum januae (första uppl. 1633). Dess före-
gångare Janua linguarum reserata (1631) och hans mest berömda verk,
den språkliga bilderboken Orbis sensualium pictus (1658) finns också,
men de förvärvades långt senare.

Anmärkningsvärt är att man i en trivialskola, där grekiska föga
studerades, hade så mycket grekisk filologi: lexika, bibeltexter, Ho-
meros kommenterad av tysken Sorger (död 1633, en upplaga kom i
Frankfurt 1625), Hesiodos, grammatikor av den bekante tyske peda-
gogen Michael Neander (1525-1595, olika uppl. kom 1553, 1564,
1565), den berömde Joachim Camerarius från Leipzig (1500-1574),
Melanchtons gode vän, den välkände skolmannen Eilhard Lubin
(1565-1621), född som danske kungens undersåte och med tiden
verksam som professor i Rostock.

Även retoriken, som ju stod grammatiken nära, är rikare repre-
senterad än man kunde vänta på det lärdomens lågstadium som
trivialskolan utgjorde. Man finner inte bara Plutarchos och Cicero
utan även Erasmus Roterodamus bekanta handbok om konsten att
skriva brev, den nämnda antologien av Josef Langius och en oidenti-
fierad, av någon av de båda tyskarna Filip Berwald, far (1453-1505)
eller son (död 1518), någon upplaga av den protestantiske predikan-
ten Johann Spangenbergs (1484-1550) Erotemata trivii seu Grammati-
cae, rhetoricae, dialecticae questiones (första uppl. 1541), och slutligen
ett urval av nederländaren Dominicus Baudius (1519-1613), profes-
sor i vältalighet i Leyden. Theodor Beza (1519-1605) var grekpro-
fessor i Schweiz, reformert liksom Georg Buchanan (1506-1582),
den skotske humanisten och kyrkopolitikern, bekant från Maria
Stuarts historia. Båda översatte de Psaltaren till latinsk vers, och
smarta förläggare utgav deras gemensamma verk i olika samlings-
volymer. Att de var kalvinister behöver inte ha generat i en dansk
skola; den danska kyrkan var åtminstone tidvis och länge tolerant
mot de reformerta. Kristian IV var för resten svåger med kungen av
Skottland.

Av filosofi och logik har man, utom ett bekant verk av Marburg-
professorn Rudolf Goclenius (1547-1628), Problemata logica (1589 och
senare delar och upplagor), samt ett defekt arbete av okänd förfat-
tare, hela tre exemplar av den store Petrus Ramus (1515-1572) Dialec-
tica ... - hans inflytande var stort i svensk och inte mindre i dansk
pedagogik ännu vid 1600-talets ingång. Senare avtog det men höll
sig länge kvar i rikets utkanter. Och äntligen ett svenskt arbete:
Uppsalaprofessorn Petrus Aurivillius (1637-1677) mycket använda
och ofta omtryckta Elementa logica peripathetica, vars första upplaga
kom 1672.

Teologien slutligen, skolans absoluta huvudämne, företrädes na-
turligtvis alltjämt av Melanchtons Loci communes, pluggad av ge-
nerationer av skolpojkar i hela den lutherska världen och en av de sju
böcker som en dansk präst enligt 1537 års ordinantia var skyldig att
äga.²⁷ (Dessutom fanns hans Physica, som var en klassisk lärobok i
»artes reales« överhuvud, inte bara fysik). Manlii Compendium theo-
logicum har jag inte lyckats identifiera. En Johannes Manlius samar-
betade med Melanchton som läroboksförfattare men han var hu-
vudsakligen naturvetenskapsman, och en Jacob Manlius eller
Mennel (1540-1590) var historiker. Däremot var Leonard Hutterus,
död 1616, en berömd teologiprofessor i Wittenberg, »Luther redivi-
vus«. Hans lärobok Compendium theologicum översattes tidigt både
till svenska och danska. Tyska teologer och pedagoger av efter-
luthersk, strikt ortodox skola är också Nicolaus Selneccer (1530-
1592), en av konkordieformelns författare (det kunde också vara
hans son med samma namn), Lucas Backmeister (1530-1608), pro-
fessor i Rostock (eller likaledes hans lika benämnde son), och Johann
Spangenberg (1484-1550), författare till en tysk postilla för barn,
som utkom i flera danska översättningar. Någon av dem kan ha
nyttjats vid andaktsstunderna i Visby skola. Dietrici Institutiones cate-
chetichae, första upplagan 1620, är en elementär bok i dogmatik,
författad av Conrad Dietrich, superintendent i Ulm (1575-1639).
Det var en vanlig lärobok, det måste ha varit den som var den
beskedlige Eskelhemsprästen Hildebrands enda bok, hans Vademe-
cum, sedan han vid en hemresa från Rostock förlorat allt sitt övriga
bibliotek (Lemke, s. 296). Ferdinand Petrus Payngk slutligen verkar
obetydlig i det magistrala sällskapet. Han var bara en ung dansk
student, när hans lilla skrift, De vita Dei in hominibus 1628 trycktes i
Rostock.

Går biblioteket tillbaka till dansktiden?

Fåhraeus inventarium innehåller 67 titlar, vilket kanske inte är så
dåligt för en trivialskola på 1700-talet. Ännu i början av 1800-talet
var t.o.m. de svenska gymnasiebibliotekens bestånd ytterst små och
universitetsbibliotekens inte mycket talrikare. Professorn och lek-
torn fick reda sig med sitt privata bibliotek, och eleverna, i den mån
de idkade bredvidläsning, vilket inte just förutsattes i tidens pedago-
gik, måste ofta lita till enskilda lån av en vänlig lärare. Skolbibliotek
i modern mening växte fram först under slutet av 1800-talet.²⁸ Läro-
verksbiblioteket i Visby var sannolikt, liksom dess motsvarigheter
på andra håll, avsett för lärarna och genom fjärrlån för studieintres-
serade präster på landet samt, tidvis och i princip, men knappast i
verkligheten, för stadens borgare. Utlåningen var säkert obetydlig.

Ett elevbibliotek fanns av allt att döma också, men bestod bara av
ett fatal uppslagsböcker, som lexika, förvarade i klassrummen. Där-
emot sålde skolan läroböcker i kommission till eleverna. För övrigt
fick dessa nöja sig med avskrifter och med köp på auktioner och ur
bokbindarens och andras högst tillfälliga lager.

De 67 titlarna är, som vi sett, nästan alla välkända läroböcker eller
lärda verk, men för ett skolbibliotek i mitten av 1700-talet har de
inte varit lämpliga. Rektor Fohlin hade säkert fog för sin sanering
1772, när han av dem, förutom de nya av statens kontor inköpta 13
samt de tre antikviteterna, godkände bara fyra titlar; därtill kom nio
nyförvärv av mer praktiskt innehåll. Av Fåhraeus böcker är några
uppenbarligen i dåligt skick, några är defekta delar av större verk,
och några är av allt att döma allt för speciella för både lärare och
elever. Samlingen verkar vara ett av okända anledningar bevarat
fragment av ett bibliotek varom vi ingenting kan veta med säkerhet.
Ändå kan man möjligen i denna rest urskilja två drag, som pekar i
samma riktning och som kan ge den mening.

Det ena är böckernas år 1745 rätt höga ålder. Av ca 40 något så när
daterbara kan bara fem med säkerhet placeras till tiden efter 1600-
talets sista årtionden (Basilius Faber 1726, Homanns kartor omkr.
1700, den svenska bibeln och psalmboken, Aurivillius logica tidigast
1672). Ytterligare två kan vara rätt sena svenska utgåvor, Sulpitius
Severus och Hutter. Men de allra flesta är eller kan vara mycket
gamla, nämligen om man far döma av författarens dödsår eller av
året för den första upplagan. Det ska genast medges att 1700-talets
lärda och skolmän inte hade samma krav på böckernas aktualitet
som vår tids. Eskelhemsprästen som så högt skattade Dietrichs kate-
kes från 1620 dog 1716, och Visbypojkarna ovan använde tydligen
ännu i slutet av 1600-talet en Cicero från 1587. Och fyndet i lands-
arkivet av Baudius Epistolae i ny upplaga från 1647 - Baudius dog
1613 - som skänktes till skolan 1682, jämte tre andra böcker om vilka
vi ingenting vet, bör mana till försiktighet. Ändå är det anmärk-
ningsvärt att så många av titlarna i 1745 års bibliotek författats mer
än hundra år tidigare. Minst 20 tillhör 1500-talet. Man kan tänka sig
två anledningar till denna Visbybibliotekets ålderdomlighet, och na-
turligtvis en kombination av båda. De är tyvärr vanliga inslag i våra
biblioteks historia, stora lika väl som små.

En förklaring kan vara att biblioteket till mycket stor del byggt på
gåvor, utan större möjlighet för bibliotekarien att välja vad som för
tillfället behövs. Vi har redan antytt att bokbeståndet inte särskilt väl
motsvarar behovet i en trivialskola. Man har donerat något man själv
kunde undvara, något man förvärvade i sin studerande ungdom för
länge sedan. Sterbhuset har lämnat den avlidne prästfars största kle-
nod, nu inaktuell. Men man har också ansett att biblioteket var den
lämpliga förvaringsplatsen för allt som man fann gammalt och fornt
och kuriöst, däribland böcker.

En annan förklaring kunde vara att biblioteket fått en tidig samlad
start, kanske redan under Gotlands danska tid. Ovan har behandlats
några böcker utanför Fåhraeus inventarium som genom antecknin-
gar visar att de funnits här under eller i varje fall kort efter danskti-
den, samt andra för vilka detta kan misstänkas på grund av deras
författare eller ämne. Samma möjlighet gäller förstås de av Fåhraeus
böcker, tillsammans ca 15, som kan beräknas ha utgivits före 1645
och för vilka ingen annan proveniens är känd. Men därtill kommer,
och det är samlingens andra karakteristikum, att så många av inre
skäl, t. ex. författarskap eller dedikationer, är orienterade mot Dan-
mark. Det gäller bl. a. arbeten av tyska skolmän som med sina läro-
böcker och undervisningsmetoder introducerades i Danmark under
1600-talets början, ett för dansk skolpolitik expansivt skede. Är bi-
blioteket i sin grundstomme en donation från tiden före 1645?

Det finns flera episoder i Gotlands historia framför allt under
1620-talet att hänga upp en biblioteksdonation på. En är Jens Høgs
tid som länsman, 1627-1633. Om honom har Strelows Cronica Gut-
hilandorum åtskilligt gott att säga, däribland att han »forglemte ey
heller Vissby Skole«. Skolans brand och omedelbara återuppförande
1627, på kung Kristian IV:s personliga tillskyndan - han hade besökt
ön 1624 - och just genom Jens Høg, kan ha gett anledning även till
att upprätta, eller återupprätta, ett bibliotek, och då rimligtvis
genom gåvor. Slutligen förekommer i för Gotland intressanta sam-
manhang riksrådet Holger Rosenkrantz, »den lärde«, teolog, skol-
politiker, boksamlare och donator på det kulturella fältet. Han be-
sökte Gotland 1618 och 1624, och flera av böckerna, med deras
koncentration kring Danmark, samlar sig dessutom kring just ho-
nom.²⁹ Kan han ha donerat av sitt eget, av författarna till honom
skänkta bokbestånd?

Johannes Cluverus kom från Ditmarsken, var alltså danske kun-
gens undersåte; han blev professor i teologi vid Sorø akademi, som
grundats av Kristian IV men planerats av Rosenkrantz, vars studie-
kamrat och vän han var. Detsamma gäller Eilhard Lubin, vän med
flera danska lärde och själv född som danske kungens undersåte.

Backmeister d. ä. var Rosenkrantz lärare och t.o.m. husvärd under
studietiden i Rostock, dessutom informator för Kristian III:s söner
och hovpredikant för hans änka. Backmeister d.y. var Rosenkrantz
vän och korrespondent. Studenten Payngk synes ha varit hans
skyddsling, dennes skrift, vars existens i Visby verkar så omoti-
verad, är tillägnad Rosenkrantz. Conrad Dietrich bad honom om
hjälp för en avliden kollegas efterlämnade. Philip Dulichius musik-
verk, varav en del tillägnats Rosenkrantz, har redan omtalats (s. 25).
Det kan tilläggas att av författarna till böcker utanför Fåhraeus lista
som kommit i bibliotekets ägo först sent, men som funnits på Got-
land redan på 1600-talet, Christian Matthias (s. 25) även han kom
från Ditmarsken, var Rosenkrantz studiekamrat och genom denne
erbjöds professuren i Sorø, men avböjde. Daniel Cramerus (s. 25)
var hans ungdoms »hovmästare«, dvs informator, och livet ut in-
time vän. Slutligen Spangenberg, postillans författare, som nämnt
väl känd och flitigt översatt i Danmark.

Är dessa danska kontaktpunkter i Visbybibliotekets äldre böcker
en tillfällighet? Beror de helt enkelt på att Danmark under decenni-
erna omkring 1600 spelade en större roll i tidens lärda värld än
Sverige? I så fall kunde måhända de mot dansk kultur orienterade
böckerna lika väl ha förvärvats i Sverige. Eller betyder det att got-
länningarna har dansk högadels intresse - Høgs eller Rosenkrantz
eller bådas i samverkan - att tacka för begynnelsen till sitt bibliotek,
som sedan för en lång tid stannade i växten? Är Visby trivialskolas
bibliotek i sin början ett, blygsamt, uttryck för det livliga kulturlivet
i Kristian IV:s Danmark?

Dr.phil. Svend Gissel har varit vänlig att läsa mitt manuskript och jag tackar för hans
nyttiga anmärkningar.

LITTERATUR OCH NOTER

I allmänhet hänvisas till Sundberg, Bo, »Läroverksbiblioteket« i Bohman, L., utg.,
Ett landsortsläroverk. Studier kring Visby gymnasium 1821-1971, Sthlm 1971, samt
Björkegren, R., När Gotland var danskt lydland, Visby 1931. - Belfrage, E., 1600-
talspsalm. Literaturhistorika studier, Lund 1968. - Dannert, L., Huvuddragen av Got-
lands politiska historia. I: Boken om Gotland, 2, Visby 1945. - Dansk biografisk
Leksikon, Khvn 1933-44, och ny (3.) utg. 1979-84. - Fabricius, L. P., Danmarks
kirkehistorie, bd. 11,1, Khvn 1936. -Gierow, Krister, Den evangeliska bönelitteraturen i
Danmark 1526-1575, Lund 1948. - Helander, P.J., Haqvin Spegel. Hans lif och gärning
intill år 1693, Uppsala 1899. - Helweg, Ludvig N., Den danske Kirkes Historie efter
Reformationen, 2. udg., I—II, Khvn 1857-83. -Jöcher, Chr. G., Allgemeines Gelehrten-
lexicon, I-IV, Lpz 1750-51, med fortsättningar, V-VII, 1784-87, 1810, 1813, 1897. -
Levin, J., Införandet af svenskt kyrkoskick på Gotland. (Kyrkohistorisk årsskrift,
1903), Uppsala 1903. - Lindström, C., Anteckningar om Gotlands medeltid, I—II, Visby
1892-95. - Lemke, O. W., Visby stifts herdaminne, Örebro 1868. - Nielsen, Lauritz,
Boghistoriske Studier til dansk Bibliografi 1550-1600, Khvn 1923. - Nielsen, Lauritz,
Den danske Bog, Khvn 1941. - Rørdam, Holger, Kjøbenhavns Universitets Historie fra
1537 til 1621, I-V, Khvn 1868-77. - Steffen, Richard, »Visby skola under 1600-
talet«, Gotlands-Posten 1929-30. - Steffen, R., Skola och undervisningsväsen. I:
Boken om Gotland, 2, Visby 1945. - Walde, Otto, Storhetstidens litterära krigsbyten,
I-II, Uppsala 1916-20. - Wallin, Georg, Analecta Gothlandica, I-III, MS i avskrift i
Landsarkivet, Visby. - Ysander, T., Ur Gotlands kyrkoliv. I: Boken om Gotland, 2,
Visby 1945.-Åberg, Å., Visterås mellan Kellgren och Onkel Adam. Studier i provinsens
litterära villkor och system, Västerås 1987.

1. Åberg 1987 s. 92 ff.

2. Karstedt, Peter, Studien zur Soziologie der Bibliotheken, 2. Aufl., Wiesbaden 1965.

3. Lindström, C., II, s. 190-191. Uppgiften först hos Ziegler, Jacob, Scondia,
Strassbourg 1532: »Est hodieqve fertilitate agri et arce et monasteriis insignis, in
reliquis est Caenobium ordinis Benedicti apud quod est bibliotheca circiter
duum milium et auctorum et codicum veterum«. Cochlaeus, Vita Theodorici,
1544, citerar Ziegler nästan ordagrant.

4. Lindström, C. s. 15-18. — Påven sände 1517 den flandriske prästen Johan Heit-
ner till Norden, däribland även Gotland, för att samla manuskript (Schotten-
loher, Karl, Biicher bewegten die Welt, I, Stuttgart 1968, s. 86).

5. Nielsen, Lauritz, Dansk Bibliografi 1482-1600, I-II, Khvn 1919-35, nämner Poul
Andersen Medelbys arbete i 8 exemplar. Visbyexemplet känner han inte.

6. Christiern Pedersens läkarbok, Danmarks första tryckta, har utgivits i facsimil
med inledning av Poul Hauberg, Khvn 1934. Lauritz Nielsen, Dansk Bibliografi
1482-1600, känner av läkarboken och Om Urtevand 12 resp. 13 exemplar.
Visby exemplaren är honom obekanta. - Om danska läkare under 1500-talet se

Rørdam, III, s. 354. Uppgiften om läkare på Gotland från Lemke, s. 517-518. -
Om Rasmus Mattsønn se Gotland: Extra skattemantal 1614. Avskrift i Lands-
arkivet, Visby, efter original i Riksarkivet, Köpenhamn.

7. Sydow, Carl Otto von, & Finnbögi Gudmundsson, »Af Jönsbökareintaki i
Visby«, Landsbokasafn Islands. Ärbök 1984, Reykjavik 1986. Attributionen av
biskop Gudbrands handskrift bestrides av Einar G. Pétursson och försvaras av
Finnbögi, båda i Landsbokasafn Islands. Ärbok 1985, Reykjavik 1987. - Om
Christen Tønnebinder och Hans Lollik, se Visby församlings dödbok 1661-
1747, Register i Landsarkivet.

8. Om Didrik Botvalde, se Revisionsbok för Gotland 1653.2. Medeltredingen,
Visby 1979.

9. Se bland annat Petersen, Carl S., Afhandlinger til dansk bog- og bibliotekshistorie,
Khvn 1949, s. 116ff.

10. Walde, Otto, Psalmförfattaren Hans Christensen Sthen och hans Vandrebog.
Nordisk tidskrift for bok- och biblioteksväsen, 1938, s.65ff, och dens., Ett sällsynt
danskt tryck. Gotländskt arkiv, 1938, s.34ff.

11. Om användning av runor i nyare tid, se Jansson, Sven B.F., Runinskrifter i
Sverige, Upps. 1977, som ger flera gotländska exempel, men främst Thorsen,
P. G., Om Runernes Brug til Skrift udenfor det monumentale, Khvn 1877 (Bihang
till utgåvan av Codex runicus. Skaanske Lov).

12. Om Lars Gardell som boksamlare se Carlander, C.M., Svenska bibliotek och
exlibris, 2.uppl. 1904, IV:2, s.564.

13. Terentiusupplagan omtalas av Hans Sallander i dennes Medeltidens boktryckeri-
historia, 1959, s. 44, som även visar en av verkets vackra helsidesillustrationer.

14. Munthe, Ludvig W:son, Munthe-slägtenfrån medlet af i000-tale t till närvarande tid,
Helsingborg 1883.

15. Om krigsbytet från Olmiitz (Olomouc) se Walde, I, s.228ff.

16. Om rekommendationen, se Lemke s. 547, som återger texten. Consistoriet
tycks inte ha svarat (Schiick, Henrik, Den svenska förlagsbokhandelns historia, II,
1923, s. 124). Ännu 1827 hade Visby »ingen bokhandel i öppen bod« (Rinman,
Sven, Svenska bokförläggarföreningen 1843-1887, 1951, s.24).

17. Om Poyes se Steffen, R., Personnotiser, 1600-talet, MS i Visby landsarkiv.

18. Visan är okänd för Svenskt visarkiv.

19. Om Matthias Schacht, se Dansk biografisk leksikon och Sohlmans musiklexikon.

20. Utterström, Bengt, Läsesällskap och lånebibliotek i Karlskrona 1794-1863, Karls-
krona 1959.

21. Se Björkegren, Belfrage, Helander, Levin och Ysander.

22. Enligt uppgift i Gustaf Collbergs bibliotekskatalog (Visby landsarkiv P250
Collberg, BI:2).

23. Mera om Samuel Petri Sahlamontanus, se Åberg, Åke, Johannes Rudbeckius
världskarta och några andra nyfunna Västeråstryck i västmanländska kyrko-
bibliotek, Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen 1971, s. 129ff.

24. Se Sundberg, Bo.

25. Om passionalen, se bl. a. Gierow, 1948. Om bilderna se främst Schram, Albert,
Der Bilderschmuck der Friihdrucke, V, Die Drucke von Johann Zainer in Ulm, Lpz.
1923, men även Nielsen, Lauritz, Den danske Bog, Khvn 1941, Paulli R., Lorentz
Benedicht, Khvn 1920, och Sthyr, Jørgen, Dansk Grafik 1500-1800, Khvn 1943.

26. Bring, Samuel E., »Sveciaverket och dess text«, Lychnos 1937.

27. De övriga föreskrivna böckerna var: Bibeln, Luthers postilla, Melanchtons Apo-
logia confessionis augustanae, Luthers lilla katekes, Institutiones visitationis Saxoniae
samt ordinantian själv med liturgien.

28. Någon framställning av de svenska skolbibliotekens utveckling finns inte. Vik-
tiga uppgifter dock i Tarschys, Karin, Svenska språket och litteraturen, 1955. Om
elevbiblioteket i Visby se Steffen, R., 1929-30, och Boken om Gotland, 2, Visby
1945.

29. Andersen, J. Oskar, Holger Rosenkrantz den lærde, Khvn 1896, samt artiklarna
om Rosenkrantz i Dansk biografisk Leksikon, XX, Khvn 1941 (av J. Oskar An-
dersen) och 3. udg., XII, Khvn 1982 (av Leo Tandrup). - Strelow, s. 400, 402. -
Någon biografi om Jens Høg känner jag inte.